hädehend SITER ATAR OBATAeS VADAR RAF SRVSSSSSA TN
Att det engelska folket egt en utv g stt så-
lunda på lugn och laglig väg gifva eftertryck
åt sina önskningar har just utgjort Englands
styrka och lycka. Då i England sådana för-
hållanden inträda, hvilka i andra länder skulle
förmå massorna att gripa tiil vapen och om-
störta den bestående ordningen, cå samman-
kallar man i England meetings eller sådane
offentliga möten om hvilka vi talat. Om-
fattas den å bane varande frågan med nog lif-
ligt intresse för att göra dessa möten allmänns
öfver hela landet, då vågar ingen längre be
teckna de framställda fordringarne såsom tank-
löst skrik; man måste då erkänna att der
stå män bakom ordet. Pressen antecknar
noggrannt alla dessa yttringar af den allmänna
meningen, och pressen och mötena verka nu
i förening på det tredje redskapet för refor-
merdas genomförande, på parlamentet, som i
sista hand gifver impuls och riktving åt den
verkställande maktens åtgärder.
Stora sakerha på denna väg blifvit genom-
förda. Under de sista decenierna äro parla-
mentsreformen, spanmålslagarnes upphälvande
och frihandelssystemets införande m. fl. vig-
tiga åtgärder frukter af sådana rörelser, och
man kan till och med säga, att det närva-
rande kriget till en del föranledts af folkets
åtryckning genom pressen, mötena och par-
amentet; ty det är ingalunda: obekant med
hvilken motvilja den Aberdeenska ministeren
skred till en brytning med Ryssland.
Det är alltför väl bekant huruledes nu kri-
get i sin ordning bragt i dagen en mängd
brister uti statsförvaltningens organisation,
Ävilka man i allmänhet tillförene dels: icke
afvetat, dels betraktat såsom ett nödvändigt
och icke särdeles farligt ondt, så att de en-
staka röster, som höjt sig för att påyrka för-
bättringar, icke vunnit särdeles gehör. Den
engelska pressen har oaflåtligen uti flere må-
nader påyrkat den reform uti förvaltningen,
som anses oundgänglig för statens väl, och
den sålunda började rörelsen har just i dessa
dagar inträdt uti sitt andra stadium, de of-
fentliga mötenas. Det första stora mötet för
bildandet af en förvaltningsreform-association
var sammankalladt i London-Tavern den 5
dennes, och en mängd andra möten i samma
syfte hafva sedermera varit hållna i alla de-
lar af landet. Vi redogöra här nedan fullstän-
digt för tilldragelserna, vid mötet i London-
Tavern, och vilja endast, till belysning af åt-
skilliga vid mötet föllda yttranden, anmärka,
att mötet egde rum ett par dagar efterdet
br Layård blifvit i underhuset så bittert hå-
nad och smädad för sina anfall på aristokra-
ten. Denna omständighet, liksom minnet af
det lättsinniga sätt hvarpå lord Palmerston i
underbuset besvarat dervigtigaste anmärknin-
gar, gaf en viss skärpa åt de hållna talen
.Det lärer i öfrigt icke undfalla våra läsares
uppmärksamhet, att denna rörelse, som an-
språkslöst kallar sig en agitation för åstad-
kommande af en administrativ reform, i sjelfva
verket är långt. mera, och, fastän hittills -min-
dre skarpt bestämd till sitt uttryck, är ingen-
ting mindre än medelklassens protest mot det
aristokratiskt-oligarkiska system, som ej utan
skäl säges utgöra det mest betecknande dra-
get i Englands närvarande samhällsskick.
Det är den länge undertryckta bekännelsen,
att Englands på utsidan så starka och kärn-
friska aristokrati är i sjelfva verket temli-
gen - ibålig, och ej längre duglig att. en-
sam uppbära Englands politiska storhet, samt
att en pånyttfödelse måste utgå från andra
samhällsområden, Det är således i grun-
den ingenting mindre än en revolution hvar-
om frågan är, men icke en revolution med
barrikader, processioner och röda fanor, utan
en revolution i tänkesätt och seder, hvilken
endast medelbart skall utöfva sin verkan till
ompgestaltande af de politiska förhållandena.
Det är högst sannolikt att agitationen kom-
mer att påskynda parlamentsreformen och
kanske gifva den en betydligare utsträckning
än ens reformpartiet — med tillbörligt undan-
tag för kartisterna — hittills, tänkt sig; men
i första stadiet synes den endast gå ut på att
egna en större uppmärksamhet åt underhusets
sammansättning, rensa det från sin närva-
rande öfverbefölkning af lorder och baronet-
ter, förekomma ko:ruption och ,valintriger
och hafva ett vaksamt. öga öfver det sätt
hvarpå repregentanterna uppfylla sina ålig-
ganden. j
En så omfattande, hela gamhällets grund-
valar skakande rörelse; och det midt under
ett vidtutseende och hittills i allmänhet väl
ärorikt men ändå i det hela föga fram-
gångsfullt krig mot Europas största landt-
makt, hvilket just nu fruktansvärdt utvid-
gar sina proportioner, kan ej annat än fä-
sta hela Europas spända och oroliga. del-
tagande. Hos ett annat folk än det engel-
ska skulle den vara oerhörd och olycksbrin-
gande; hos detta folk är det hopp att den
endast skall medverka till att återställa den
härmmade cirkulationen af de ädla och lef-
nadsfriska safter, som städse födas i det bri-
tiska samhällets rötter, och sålunda verka till
denna vördnadsvärda statskropps pånyttfödelse
och föryngring.
En engelsk tidning anmärker att af de
1500 personer gom kunde inrymmas i Lon-
don-Tavern syntes ingen vara under 45 år,
men den ojemförligt största delen betydligt
öfver .lifvets middagsgräns. De voro inga
äfventyrare, som behöfde göra sin lycka på
politiska -omstörtningar; de hade gjort den
för sig sjelfva och sina barn, och de ville
trygga sina efterkommandei åtnjutandet af
denna lycka, genom att trygga fäderneslan-
dets. Det är sålunda som . sjelfva rörelsen i
England blir sambällsbevarande; detär denna
egenskap som betingar dess framgång, förso-
nar motståndet i stället att förinta det, och
som ger denna, liksom andra britiska folkets
samhällshvälfningar, den egna prägeln af lugn
och vördnadsbjudande storhet.
Förhandlingarnes början var bestämd till
kl. 1, men redan straxt efter kl.. 12 var den
stora lokalen — som beräknas rymma 1500