STOCKEOLM, den 19 Haj.
Utrikes Horrespondens-artikel.
(Frän Aftonbladets korrespondent.)
Berlin d. 12 Maj.
Ryssland har åter genom sin diplomati ut-
fört en mästerkupp. Men om den fullstän-
digt skall lyckas är dock ännu tvifvelunder-
kastadt. När detta bref framkommer, ha
väl tidningarne genom nutidens raskaste kor-
respondenter, telegraferna, lärt känna sjelfva
faktum. Några ord om dess mening och be-
tydelse torde emellertid icke vara öfverflödiga.
Man erinrar gig, att det tyska ryssvänliga
lägret hårdnackadt satt sig emot adopterandet
af de- fyra garantipunkter som blifvit upp-
ställda och fordrade af vestmakterna ogh till
en viss grad äfven af Österrike. Det fruk-
tade, att genom en, om också blott diploma-
tisk och moralisk adoption så småningom bli
indraget i kriget. Deraf den långvariga onyt-
tiga notvexlingen från den 8 Aug. till den 27
Nov. 1854 mellan Preussen och Österrike, i
hvilken Österrike bemödade sig att vinna
Preussen och genom Preussen äfven det tyska
förbundet för de fyra punkterna.
Efter långa förhandlingar och en störtflod
af depescher, hvilkas läsning till och med nu,
då man endast erinrar sig dem, måste föror-
saka allmänheten en känsla af ledsnad, äckel!
och förtrytsamhet, kom man ändtligen till
tilläggsartikeln till Aprilfördraget af den 26
Nov. 1854, som hufvudsakligen innehöll 1)
att Preussen och Österrike betrakt2de de fyra
punkterna såsom passande grundval för freds-
tinderhandlingarne och derföre med flit skulle
bemöda sig att göra desamma gällande; 2)
Preussen öfvertog förpligtelsen till gemensamt
försvar för den händelse att angrepp skulle
ske mot Österrike eller Donaufurstendömena.
Derigenom voro nu de fyra punkterna in-
förda i den preussisk-österriska traktaten,
men det var dock endast ett filosofiskt, om
vi så få säga, platoniskt erkännande från
Preussens sida. Det betraktade dem såsom en
passande grundval för freden och lofvade sitt
bemödande, för att åt dem vinna gehör. Om
en förpligtelse att: stå som en man för dessa
punkter och att i nödigt fall med militäriska
medel genomdrifva deras antagande af Ryss-
land, derom var alls icke fråga. Ja, ännu
mera eller, rättare sagdt, ännu mindre! I den
konstiga inledningen till detta tilläggsfördrag
heter det, att det är fråga om de fyra punk-
ter, för hvilkas antagande Österrike och Preus-
sen redan vändt sig till ryska kabinettet. Men
hurudana de preussiska föreställningarne i
Peterburg ha varit, det känner hvar och en:
Om icke rent af ryssvänliga ha de åtminstone
icke varit ryssfientliga.
Men under hela den debatt, som föregick
undertecknandet af tilläggsartikeln af den 26
Nov. 1854; hade Preussen alltid sorgfälligt
skilt mellan de båda första och de båda sed-
nare punkterna. De båda första (kollektiv-
protektoratet öfver Donaufurstendömena och
fri skeppsfart på Donau) skulle enligt den
preussiska uppfattningen direkt beröra Tysk-
lands intressen, de båda andra deremot (in-
skränkning af ryska makten uti Svarta hafvet
och de kristnas i Turkiet emancipation, men
endast på ett sätt, som öfverensstämmer med
sultanens suveränitetsrättigheter) skulle blott
indirekt angå Preussen och Tyskland före:
trädesvis. Att Preussen genom denna distink-
tion indirekt utströk sig sjelf och Tyskland
ur antalet af europeiska stormakter, anmärka
vi blott i förbigående.
När nu tyska förbundet å sin sida skulle
erkänna de fyra punkterna i den försvagade
betydelse de ha uti tilläggsartikeln af den 2
November 1854, hade emellertid det bekanta
Decemberfördraget mellan Österrike och vest-
makterna blifvit afslutadt och väckt mycken
bestörtning hos den ryssvänliga s. k.. Bam-
bergerligan (de tyska konungarikena af andra
ordningen med bihang af Mecklenburg och nå-
gra andra småstater).. Man kunde icke und-
vika att underteckna det mellan Preussen och
Österrike afslutade tilläggsfördraget och upp-
höja det till förbundsbeslut. Men man beslöt
dock att tydligt och för alla inträffande fall
särskilja mellan de båda första och de båda
sednare punkterna.
Häraf kom det då, att förbundsbeslutet af
den 9 December 1854, som biträdde den preus-
sisk-österrikiska tilläggsartikeln, stipulerade,
att det tyska förbundet såsom europeisk makt
erkänner de fyra preliminärpunkterna till deras
väsentliga innehåll (man märke väl den re-
servation som ligger häri) såsom en passande
grundval för ernående af ett betryggadt rätts-
och fredstillstånd i Europa, men isynnerhet
ur de tyska intressenas synpunkt tillegnar sig
och fasthåller den första och andra punkten.
Här trädde distinktionen tydligt i dagen.
De två sista punkterna erkändes endast så-
som en passande grundval för fredsverket, de
två första adopterades fullständigt såsom nära
berörande det tyska intresset. Det förstås !
att en förpligtelse att med tvång genomdrifva
äfven antagandet af de två första punkterna
icke kom i fråga.
Men om nu tyska förbundet, d. v.s. Bam-
burgerligan: och Preussen — det neutrala och I.
genom sin neutralitet i sjelfva verket med
Ryssland förbundna tyska lägret — om null
detta läger, hvilket våra barn och efterkom-
mande visst icke skola erinra sig. med någri
välsignelser, äfven för de två första punkterna
cke villeikläda sig några eventuella krigiska
förpligtelser, hvarföre ha då hrr v. Bismarck,
v. Beust, v. der Pfordten o. s. v. så sorg-