Constitutionnel :
Man Kar aldrig kunnat invända någonting
mot: den grundsats hvarpå hundskatten stöd-
jer sig.
. Abonnenten :
Ja, jag förstår; men det var fråga om Wie-
nerkonferenserna.
Constitutionnel :
Det äntages att våra tre millioner hundar, efter
en beräkning af 6 å 8 centimer om dagen, för-
tära födoämnen till ett värde af 60 å 80 mil-
lioner fr.
Och så vidare.
Jag nekar icke att bConstitutionnel., då den
fördjupar sig i hundfrågan, söker slingra sig
uadan det dvistiga åliggandet att yttra sig
om det ämne som företrädesvis upptager allas
sinnen, men man måste verkligen ursäkta den
stackars tidningen. Hvem erfar ieke någon
gång ett behof att vända sina ögon ifrån våra
dagars politiska skådebana, från det flytande
blodet, från sannolikheten att få se det flyta
än ytterligare, från denna diplomati, som frukt-
löst bjuder till att förebygga dess utgjutande,
från detta Europa, som står söndradt och
oenigt uti den fråga som framför alla andra
borde mana det till endrägt, från denna barbari-
ska ärelystnad som framhärdar sina anslag, och
från detta civiliserade förstånd som nu tvekar,
för att måhända framdeles: draga - sig: tillba-
ka... Allt detta är ganska sorgligt att åse,
och jag inser ganska lätt att man, uppledsen
vid menniskorna, tager sin tillflykt till hun-
darne.
Det är visserligen icke min -afsigt att gå
till någon sådan ytterlighet, men om ni tillå-
ter, vill jag för denna gång i så måtto följa
Constitutionnels, exempel, att jag lemnar Wien
oeh-Sebastopol åsido för att sysselsätta mig
uteslutande med Paris.
Man förnimmer redan det af expositionen
föranledda tillopp af främlingar. Jag genom-
vandrade i går hufvudstadens mest lysande
samlingsplatser, Tuilerierna, Louvren, Palais
royal;-Boulevarderna, Elysen, industripalat-
set och dess bibyggnader. - Folkmassan hade
öfverallt märkbart tillvuzit; nyfikenheten up-
penbarade sig öfverallt mer än. vanligt och
röjde öfverallt ländsortsboens och utlänningens
närvaro. På mer än ett ansigte syntes teck-
nade. dessa ord: Jag är icke atheniensare.
-Hela- denna skådeplats för verldsexpositio-
rien är redan fähgslande genom allt hvad den
företer eller innesluter; men alla tillhörande
anordningar; alla: omgifningar äro ännu icke
alldeles fullbordade; och det stöter ögat att
betrakta denna blandning af arbeteri som re-
dan ärofärdiga och arbeten som ännu återstå
att verkställa, om än dessa sednare blott äro
af underordnad betydenhet.
v- Bland tillhörande anordningar; om hvilka
jag talar, finhes en som isynnerhet är för-
tjusande. Emellan industripalatset och Ely-
såen, på en plats som för några dagar sedan
var helt enkelt planterad med träd, har plöts-
ligen uppstått ett litet underverk. Det är ett
landskap; engelskt genom sina trädgårdar,
schweiziskt genom sina hyddor, och hvilket,
liksom genom förtrollning, kommit att inbjuda
de promenerahde till sina slingrande gångsti-
gar och sin. behagliga skugga. Der kasta
springvatten sina strålar, fiskar simma, foglar
sjunga... De simpla gråsparfvarae, söm der
förut hade sitt tillhåll, ha blifvit efterträdda
af. sångsparfven,:- näktergalen och colivrin,
korteligen ef foglar, qvittrande i alla tonarter
och prunkande af alla färger. Der finnas höj-
der och dalar, der finnes: allt hvad man kan
önska uti detta-landskap. Man har skapat
det På en morgonstund genom att hemta det
ena här, det andra: der. Man har, bokstafli-
gen taladt, lagt landskapet. på vagnar och
fört det dit der det nu befinnes. Man har så-
ledes ej skäl att förvånas öfver hvad man der
ser... Men hvilken rol spelar detta förtju-
sande ställe uti:expositionen?... Ni gissar
det lätt: det är blommornas palats, och verk-
ligen kan man icke heller taga ett enda steg
utan att finna sig ansigte mot ansigte med
Flora. Man komme härefter och säge, att
det icke finnes någon poesi uti vårt århun-
drades ider.. Jag glömde nämna, att schwei-
zerhyddorna, eller åtminstone en del af dem,
hafva allt. utseende af att vara restaurationer,
der exponenter och åskådare kunna till skä-
ligt pris släcka sin törst och stilla sin hun-
ger. Hvad kan väl också i sjelfva verket
vara mer skäligt,, än att låta folk, som icke
nöja sig med blomsterdoft, betala en vara tio
eller tolf gånger så mycket som hon är värd?
De sköna konsterna ha äfven sitt eget palats.
Detta reser sig vid VAvenue Montaigne och sträc-
ker sig till yttersta ändan af PAlle des Veuves.
Man har varit i icke ringa förlägenhet vid för-
delningen af utrymmet mellan de olika natio-
nerna. Det synes som målade man mer här
i verlden än man tänker. Om man finge tro
vissa folk, behöfva de ett oändligt antal qvadrat-
måtres för sina konstprodukter. Det är un-
der sådana förhållanden en verklig tillfreds-
ställelse att finna ett undantag; ett sådant ut-
gör Hannover, som begärt blott enqvadratme-
tre. Om detta är ett epigram, så är det
ostridligen ganska lyckadt. Tidningen Fi-
garo förmodar, att detta i afseende på ut-
rymmet så anspråkslösa land skall sända ett
mästerstycke. Sådant skulle ingalunda öfver-
raska mig, och den hannoverska mästaren
skall kanske för mången blifva en helsosam
exa. :
Ni finner att jag här endast vankar utomkring
expositionsbyggnaderna. För attderinträda, af-
vaktar jag natucligtvis att portarne blifva öpp-
nade. Erfellertid har expositionen ej undgått att
framkalla åtskilliga tillfällighetsstycken och
le Joli mois de Mai har framträdt på en af
våra småteatrar med den karakter, som den
innevarande år erhållit genom verldsexpositio-
nen. Liksom de flesta stycken af detta slag
är det en temligen simpel produkt. Förfat-
taren är mr Clairville, som skrifvit följande
versstump, som kan gifva er en föreställning
om hans poesi:
Dans nos restaurants nouveaux
Quelle richesse extråme !
Par malheur les fricandeaux
- - —- dd Am LL DA
-— RN Fm RR
AA me rn Då MM mm KR AÄR RR FR FR RR KT - FR FR CNE