Constitutionnel : Man Kar aldrig kunnat invända någonting mot: den grundsats hvarpå hundskatten stödjer sig. . Abonnenten : Ja, jag förstår; men det var fråga om Wienerkonferenserna. Constitutionnel : Det äntages att våra tre millioner hundar, efter en beräkning af 6 å 8 centimer om dagen, förtära födoämnen till ett värde af 60 å 80 millioner fr. Och så vidare. Jag nekar icke att bConstitutionnel., då den fördjupar sig i hundfrågan, söker slingra sig uadan det dvistiga åliggandet att yttra sig om det ämne som företrädesvis upptager allas sinnen, men man måste verkligen ursäkta den stackars tidningen. Hvem erfar ieke någon gång ett behof att vända sina ögon ifrån våra dagars politiska skådebana, från det flytande blodet, från sannolikheten att få se det flyta än ytterligare, från denna diplomati, som fruktlöst bjuder till att förebygga dess utgjutande, från detta Europa, som står söndradt och oenigt uti den fråga som framför alla andra borde mana det till endrägt, från denna barbariska ärelystnad som framhärdar sina anslag, och från detta civiliserade förstånd som nu tvekar, för att måhända framdeles: draga sig: tillbaka... Allt detta är ganska sorgligt att åse, och jag inser ganska lätt att man, uppledsen vid menniskorna, tager sin tillflykt till hundarne. Det är visserligen icke min -afsigt att gå till någon sådan ytterlighet, men om ni tillåter, vill jag för denna gång i så måtto följa Constitutionnels, exempel, att jag lemnar Wien oeh-Sebastopol åsido för att sysselsätta mig uteslutande med Paris. Man förnimmer redan det af expositionen föranledda tillopp af främlingar. Jag genomvandrade i går hufvudstadens mest lysande samlingsplatser, Tuilerierna, Louvren, Palais royal;-Boulevarderna, Elysen, industripalatset och dess bibyggnader. Folkmassan hade öfverallt märkbart tillvuzit; nyfikenheten uppenbarade sig öfverallt mer än. vanligt och röjde öfverallt ländsortsboens och utlänningens närvaro. På mer än ett ansigte syntes tecknade. dessa ord: Jag är icke atheniensare. -Heladenna skådeplats för verldsexpositiorien är redan fähgslande genom allt hvad den företer eller innesluter; men alla tillhörande anordningar; alla: omgifningar äro ännu icke alldeles fullbordade; och det stöter ögat att betrakta denna blandning af arbeteri som redan ärofärdiga och arbeten som ännu återstå att verkställa, om än dessa sednare blott äro af underordnad betydenhet. vBland tillhörande anordningar; om hvilka jag talar, finhes en som isynnerhet är förtjusande. Emellan industripalatset och Elysåen, på en plats som för några dagar sedan var helt enkelt planterad med träd, har plötsligen uppstått ett litet underverk. Det är ett landskap; engelskt genom sina trädgårdar, schweiziskt genom sina hyddor, och hvilket, liksom genom förtrollning, kommit att inbjuda de promenerahde till sina slingrande gångstigar och sin. behagliga skugga. Der kasta springvatten sina strålar, fiskar simma, foglar sjunga... De simpla gråsparfvarae, söm der förut hade sitt tillhåll, ha blifvit efterträdda af. sångsparfven,:näktergalen och colivrin, korteligen ef foglar, qvittrande i alla tonarter och prunkande af alla färger. Der finnas höjder och dalar, der finnes: allt hvad man kan önska uti detta-landskap. Man har skapat det På en morgonstund genom att hemta det ena här, det andra: der. Man har, bokstafligen taladt, lagt landskapet. på vagnar och fört det dit der det nu befinnes. Man har således ej skäl att förvånas öfver hvad man der ser... Men hvilken rol spelar detta förtjusande ställe uti:expositionen?... Ni gissar det lätt: det är blommornas palats, och verkligen kan man icke heller taga ett enda steg utan att finna sig ansigte mot ansigte med Flora. Man komme härefter och säge, att det icke finnes någon poesi uti vårt århundrades ider.. Jag glömde nämna, att schweizerhyddorna, eller åtminstone en del af dem, hafva allt. utseende af att vara restaurationer, der exponenter och åskådare kunna till skäligt pris släcka sin törst och stilla sin hunger. Hvad kan väl också i sjelfva verket vara mer skäligt,, än att låta folk, som icke nöja sig med blomsterdoft, betala en vara tio eller tolf gånger så mycket som hon är värd? De sköna konsterna ha äfven sitt eget palats. Detta reser sig vid VAvenue Montaigne och sträcker sig till yttersta ändan af PAlle des Veuves. Man har varit i icke ringa förlägenhet vid fördelningen af utrymmet mellan de olika nationerna. Det synes som målade man mer här i verlden än man tänker. Om man finge tro vissa folk, behöfva de ett oändligt antal qvadratmåtres för sina konstprodukter. Det är under sådana förhållanden en verklig tillfredsställelse att finna ett undantag; ett sådant utgör Hannover, som begärt blott enqvadratmetre. Om detta är ett epigram, så är det ostridligen ganska lyckadt. Tidningen Figaro förmodar, att detta i afseende på utrymmet så anspråkslösa land skall sända ett mästerstycke. Sådant skulle ingalunda öfverraska mig, och den hannoverska mästaren skall kanske för mången blifva en helsosam exa. : Ni finner att jag här endast vankar utomkring expositionsbyggnaderna. För attderinträda, afvaktar jag natucligtvis att portarne blifva öppnade. Erfellertid har expositionen ej undgått att framkalla åtskilliga tillfällighetsstycken och le Joli mois de Mai har framträdt på en af våra småteatrar med den karakter, som den innevarande år erhållit genom verldsexpositionen. Liksom de flesta stycken af detta slag är det en temligen simpel produkt. Författaren är mr Clairville, som skrifvit följande versstump, som kan gifva er en föreställning om hans poesi: Dans nos restaurants nouveaux Quelle richesse extråme ! Par malheur les fricandeaux —dd Am LL DA -— RN Fm RR AA me rn Då MM mm KR AÄR RR FR FR RR KT FR FR CNE