Låtom oss närmare betrakta denne man, så stolt öfver sin krona, icke vetande att han inom ett år. skall för alltid förlora densamma. Hans växt är hvarken öfver. eller under medelmåttan, men så väl bildad som vore den gjuten, Ansigtsdragen, ingalunda regelbundna, förhöjas. icke genom uttryckets intresse. Hans ljusblå ögon äro själlösa och, om vi så må tala, glasartade; intet leende krusar hans läppar; att dömma efter minen i hans ansigte skulle man tro att alla känslor voro bannlysta från hans själ. Stel, kall och rak synes han oss vid första anblicken. Men huru ringa han än i de flesta afseenden är utrustad, klappar dock ett rättskaffens hjerta inom hans bröst. Han söker sanningen, men hans förmörkade förnuft förer denna gudomlighet undan hans Syn. Familjen på Sonröda, med undantag af familjefadren; finnes ock inom denna festliga krets. : Gustaf Adolf befaller att bjeltarne Gummeri och Arens fruar skola vid bordet intaga hedersplatserna. Huru olika synas ej dessa båda qvinnor; den ena, ljuf, stilla och blygsam, vill så gerna draga sig undan i skuggan, då den andra, stolt, icke öfver sig sjelf; men öfver sin make, icke sätter, som ordspråket lyder, sitt ljus underena skäppo,. Hennes bruna ögon gnistra, hennes mun ler, och dristigt svarar hon när kungen tilltalar henne. i Aren hade redan under vistelsen i hufvudstaden erhållit flera .vedermälen af sin ko: nungs nåd. Gustaf Adolf föreslår sjelf, såsom ett uttryck af synnerlig ynnest, skålar för Gummerus och Aren, hvarvid han yttrar: Jag önskade; att. hvar. och en. undersåte.