Drouyn de IHuys utträde utur den franske
ministeren utgör sjelfva den vändpunkt son
betecknar ifrågavarande förändring. Vi he
derför ansett det skola blifva af intresse för våre
läsare att erhålla en närmare belysning a
denna tilldragelse samt de omständigheter oct
förhållanden som dermed stå i samband. V
meddela alltså här nedan några utdrag af de
yttranden härom som förekomma i Indåpen-
dance Belge, och Times. Det ryssvänliga
belgiska bladet nödgas nu sent omsider med
mycken bedröfvelse yttra den öfvertygelse, at!
de sista fredsförhoppningar, som kunnat grun-
das på Österrikes sista förslag, nu fullkom-
ligt försvunnit. Såsom anledningarne härtill
. anförer bladet:
Härvid bör först tagas i betraktande franske ut-
rikesministern hr Drouyn de IHuys afgång och hans
ersättatide på denna plats genom grefve Walewsky,
för närvarande Frankrikes ambassadör vid engelska
hofvet. Den bevekelsegrund man uppgifver för hr
Prouyn de PHuys afskedstagande är just det bestämda
afslag kabinetterna i Paris och London gifvit på de
af Österrike framställda förslag. Hr Drouyn de Fr Huys
ansäg, försäkras det, att man ännu kunde underhandla
på grund af dessa förslag och biträda dem med bi-
fogande af en lindrig modifikation, som snarare hade
en moralisk betydelse än en materiel vigt.
Så föreslog Österrike, att Ryssland aldrig skulle få
ega i Svarta hafvet en sjömakt större än det der egde
i det ögonblick då kriget ntbröt; hvilket innebar prin-
cipen af ryska styrkans begränsning. Hr Drouyn de
PFHuys åter hade velat fastställa principen af denna
styrkas inskränkning i och genom stadgandet, att Ryss-
land aldrig finge hälla ett så stort antal skepp som
det egde i det ögonblick då fientligheterna öppnades;
men för detta ändamål hade ej behöfts mer än att
Ryssland minskat sin flotta med ett enda skepp.
Som vi redan sagt, var detta säledes en rent morg-
lisk modifikation af de wienska förslagen; men till
principen var det en inskränkning af ryska styrkan i
stället för en blott begränsning af densamma, och
under denna synpunkt saknade den ej sin betydelse.
. Hr Drouyn de IHuys ansåg, vi upprepa det, att man
på denna basis kunde fortsätta underhandlingarne och
ännu hoppas komma till en förlikning.
Tilläfventyrs skulle franska regeringen enstämmigt
hafva fogat sig efter åsigterna hos en man, hvilken
midt under de svåraste förvecklingar med en obe-
stridlig skicklighet ledt Frankrikes utrikes ärender,
så framt engelska regeringen delat dessa åsig-
ter. Men det tyckes som om msjoriteten i brit-
tiska kabinettet med kraft motsatt sig Öster-
rikes förslag och härtill äfven förmått franska re-
geringen. Från detta ögonblick blef de österriki-
ska förslagens fullkomliga förkastande ett definitift
beslut, och hr Drouyn de FHuys nedlade sin afskeds-
ansökning i kejsarens händer, hvilken emotiog den-
samma.
Vi nämnde majoriteten i brittiska kabinettet; det
var emedan; enligt någras utsago, lord John Russell
lärer ha delat Drouyn de FHuys mening i afseende
på möjligheten att fortsätta underhandlingarne på
grund af de österrikiska förslagen. Lord Palmerston
säges ha uttryckt en motsatt mening, och denna
skulle ha segrat. Emellertid ha vi icke hittills er-
farit att lord John Russell, följande franska utrikes-
ministerns exempel, inlemnat sin afskedsansökning,
hvilken omständighet gör det rädligt att endast med
en viss varsamhet upptaga nyssnämnda rykte. an-
dra sidan är det visserligen sannt, att lord Russell
icke i engölska kabinettet innehar samma departe-
ment som det, för hvilket i Frankrike hr Drouyn de
PHuys stod i spetsen, och att man strängt taget skulle
kunna förklara, det den förre qvarstannade i spetsen
för kolonialdepartementet, ehuru hans mening ej se-
grat, under det att hr Drouyn de VHuys qvarstan-
nande under dylika förhållanden var omöjligt.
De, som försäkra att en gemensamhet i åsigte.
räder emellan dessa båda ministrar i afseende på
vestmakternas intresse att icke helt och hållet för-
kasta de österrikiska förslagen, tillägga, att denna
öfverensstämmelse i opinioner är grundad på den af
dessa tvenne statsmän under. deras vistelse i Wien
vunna öfvertygelse, att Österrike icke skulle gå läng-
re; och att det, i fall dess förslag förkastades, skulle
inskränka sig till en välvillig neutralitet.
lDet är åtminstone icke sannolikt, att Österrike ef-
ter det af kabinetterna i Paris och London definitift
fattade beslut skyndar att förena sina trupper med
sjömakternas, för att tvinga Ryssland till antagande
af härdare vilkor än dem Wienerkabinettet sjelf an-
sett billiga. Derföre ha: ock en depesch, som vi i
går afton emottogo, underrättat oss, att general Hess
afresa frön Wien till sitt högqvarter blifvit upp-
skjuten.
Paris börs bar naturligtvis blifvit orolig öfver allt
detta; fonderna föllo i gär (den 7) betydligt.
Hr Drouyn de YHuys ställning uti den fran-
ska ministeren samt hans förhållande till kon-
ferenserna i Wien och till krigsfrågan, skil-
dras vidare af ,Times, på följande sätt:
Herr Drouya de PHuys talenter bafva kanske blif-
vit för högt uppskattade; ty det är väl kändt att de
depestber, som buro hans underskrift och utbredde hans
rykte, härflöto från en annan embetsman i utrikes
ministören. Men han har rättmätiga anspråk på det
erkännandet, att han i afseende på England,handlat
ärligt, och äfven på äran att med framgång hafva
skött franska kejsardömets diplomatiska angelägen-
heter hos de öfriga europeiska makterna. Han hade
det egendomliga ödet att bedrifva underhandlingarne
om alliansfördrag med England och Österrike, och
ehvru han deltog i de transaktioner, som ledde till
en förbittrad och långvarig strid, så förändrade dessa
tilldragelser likväl- icke moderationen i hans åsigter
eller hans karakters lugna varsamhet. Men i det em-
bete, som han förvaltade, stodo dessa egenskaper icke
alltid. i första ledet, och ministerns personliga förhål-
lande till dem, som deltogo i hans arbeten, var kallt,
afondsamt och obehagligt. Synnerligen hade hr de
Thouvenel, som vikarierade honom under hans be-
skickning till Wien, så många skäl att illa upptagas
den behandling han rönte af sin chef, att han för få
dagar sedan i kejsarens händer nedlade sin afskeds
ansökan. Följden deraf-var-emellertid att han be-
fordrades till en svida högre post, då kejsaren ut-
nämnde -honom till sändebud i Konstantinopel; under
det hr Drouyn de IHuys 48 timmar efter sin ankomst
till Paris gick ur ministören. Vi tro likväl icke, at:
denna tvist var enda eller hufvudsakliga skälet för
bans tillbakaträdande. Då vi talade om hans be-
sök i London och hans resa till. Wien, anmärkte vi
ätt han då var böjd att uppträda mindre bestämd!
än som öfverensstämde med britiska kabinettets af-
sigter, ehuru Haån sedermera förklarade sig ense med
alla åsigter hos vär regering. Så länge lord John
Russell var i Wien, fortfor denna harmoni oafbrutet;
men 2—3 dagar. efter den britiske ministeras afresa
förenade sig Droun de FHuys med grefre Boul om
fredsvilkor, som voro ganska olika dem som förut bifvi
äf de allierädö uppställda. Dessa vilkor, af hvadslag de
AT må våra, blefvo utan vidare omsändigheter, så snart
de voro kända i Paris, genast förkastade af franska
statschefen, - och brittiska regeringen var likaledes af