merus, blott sex år äldre än han, erhöll sin
förste informator; tvenne år dröjde den fattige
prestsonen i Gyllenstens hus, och denna tid
var ganska fruktbärande för Bernhard. Han
var fjorton år då Gummerus lemnade honom;
sedan erhöll han andra, mindre nitiska, min-
dre sedliga och vältänkande lärare; dock bort-
dogo icke alldeles de frön som af Gummeri
hand redan voro utsådda i hans själ.
Vid sjutton års ålder sändes han till Sverge,
hvarest han vid krigsakademien fullbordade
gin uppfostran. Efter trenn års vistande der-
gtädes utgick han derifrån som officer och in-
ick i tjenst vid ett finskt regemente. Oupp-
börliga stridigheter pågingo mellan far och
son; ingen enda afton förflöt som ej var vittne
till en muntlig skärmytsling mellan dem; när
modren var närvarande hejdade sig väl Bern-
hard, men aflägsnade hon sig, fortgick striden
skarpt; ett af de allvarsammaste tvisteämnen,
som mellan dem förspordes, var Gustaf III;
fadern hatade den aflidne konungen, men 80-
nen, ehuru blott fjorton år då denne konung
afled, egnade dock dess minne en en-
tusiastisk vördnad. Men ämnen till bittert
ömsesidigt missnöje af allvarsammare natur
föreföllo snart; Bernhard begick en stor för-
seelse; faderns sätt att härvid gå tillväga
var ej lämpligt att återföra sonen ångerfull
till hans fötter. I sin ursinniga vrede för-
bannade han Bernhard, kastande åt honom
tvenne större sedlar åtföljda af dessa ord:
pres i afton; aldrig mera vill jag höra talas
om dig; kom aldrig för mina ögon !
Alltför skyndsamt efterkom sonen faderns
befallning och skriftliga order; ej en gång
hans moders kärleksfulla bref förmådde åter-
kalla honom.
Gyllenstens sinne, som sedan Bernbards af-
resa något blidkat sig, uppflammade nu, i
anledning af sonens vägran att hörsamma