MAJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808.
h
S Historisk novell
AF
PILGRIMEN -).
En djerf ålänning vid namn Anders An-
derson var den förste som på ett bogspröt
uppnådde land; hastigt föll han tillbaka; hvad
var det? ropade Gummerus från den galeas
på hvilken han stod.
En rysskanalje,, inföll en kamrat, som
låg dold bakom en sten, och hvilken jag tror
försåtligt dödade honom.
Ynglingen fann döden på denna lilla jord-
fläck. Soldaten steg fram ropade pardon och
sträckte sitt gevär.
Denna första tilldragelse vid landstigningen
föranledde en ögonblicklig dysterhet bland
bondhären, helst som den fallne var allmänt
aktad och afhållen.
Men vid Gummeri uppmuntrande tillrop
Gossar, ingen tvekan; hvad som skett kan ej
hjelpas ! störtade folket mot stranden.
En af bönderna ville på ryssen hämnas den
döde kamraten, men de andra afböjde genast
detta dåd.
Tillika med folket landsattes fyra tvåpun-
diga, af K—n lånade nickor. För att ersätta
saknaden af lavetterna begagnade man underre-
den på bul:hjulsvagnar, på hvilka nickorna pla-
cerades. Det var vackert att se och höra huru
Gummerus vid alla tillfällen uppmanade fol-
ket att erkänna sitt beroende af försynen.
Knappast hade hären landstigit på Kumlinge
jord förrän han med sin höga ljudliga röst,
höjande blicken uppåt och sammanknäppande
händerna, bad:
Po 2 Se A. B. n:ris 91—06, 98, 100, 102—105, 107
och 109.