Tänk om han blir prestembetet förlustig! Hon mera utstötte-än uttalade dessa ord. Det gör han icke, återtog med en bestämd ton modren. sHelenar, tillade hon, du får icke qvarblifva här; om du ej vill att vi skola anlita major Gyllenstens barmhertighet för dig, hvilket jag icke kan ogilla, så har du trenne andra-hem att välja på: Ribböle hos Arens, samt Finströms och Jomalas prestgårdar. Jag väljer ej någotdera, svarade. hon med en mild men afgörande ton. . Det måste du, mitt barn ! inföll gumman nästan strängt. Nej, det är omöjligt, det kan jag icke.o Hvyarföre kan du det icke? Jag har, heligt lofvat inför Gud, gade hon med eftertryck, att icke lemna Djupviks kyrka förrän Henrik kommer för att afhemta mig! Det uttryck som hennes ögon antogo när hon uttalade dessa ord antydde att hon var i ett öfverspändt tillstånd. Stillatigande betraktade henne flera minuter den gamla. Då blir jag hös dig., sade hon slutligen. O, säg icke så,, återtog häftigt den vanligtvis så lugna qvinnan, då måste jag bryta mitt heliga inför Gud afgifna löfte och sedan är det förbi med min, samvetsfrid. Det var något hjertskärande i den röst med hvilken hon uttalade dessa ord. Du skall ej bryta ditt löfte, och tro icke heller att jag vill öfvertala dig dertill... ty ett sådant löfte anser jag lika gällande som en ed, men nu lofvar äfven jag heligt att ej lemna Djupviks kyrka, förrän Henrik återkommer, så vida ej mensklighetens pligter, d. Vv. 8, att jag. kallas till någon sjuk, tvinga mig dertill; Henriks maka och moder skola dela ljuft och ledt,.. så vill Gud.