Tänk om han blir prestembetet förlustig!
Hon mera utstötte-än uttalade dessa ord.
Det gör han icke, återtog med en be-
stämd ton modren.
sHelenar, tillade hon, du får icke qvar-
blifva här; om du ej vill att vi skola anlita
major Gyllenstens barmhertighet för dig, hvil-
ket jag icke kan ogilla, så har du trenne an-
dra-hem att välja på: Ribböle hos Arens,
samt Finströms och Jomalas prestgårdar.
Jag väljer ej någotdera, svarade. hon med
en mild men afgörande ton.
. Det måste du, mitt barn ! inföll gumman
nästan strängt.
Nej, det är omöjligt, det kan jag icke.o
Hvyarföre kan du det icke?
Jag har, heligt lofvat inför Gud, gade hon
med eftertryck, att icke lemna Djupviks
kyrka förrän Henrik kommer för att af-
hemta mig!
Det uttryck som hennes ögon antogo när
hon uttalade dessa ord antydde att hon var
i ett öfverspändt tillstånd.
Stillatigande betraktade henne flera minuter
den gamla.
Då blir jag hös dig., sade hon slutligen.
O, säg icke så,, återtog häftigt den van-
ligtvis så lugna qvinnan, då måste jag bryta
mitt heliga inför Gud afgifna löfte och sedan
är det förbi med min, samvetsfrid.
Det var något hjertskärande i den röst med
hvilken hon uttalade dessa ord.
Du skall ej bryta ditt löfte, och tro icke
heller att jag vill öfvertala dig dertill... ty
ett sådant löfte anser jag lika gällande som
en ed, men nu lofvar äfven jag heligt att ej
lemna Djupviks kyrka, förrän Henrik åter-
kommer, så vida ej mensklighetens pligter,
d. Vv. 8, att jag. kallas till någon sjuk, tvinga
mig dertill; Henriks maka och moder skola
dela ljuft och ledt,.. så vill Gud.