MAJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808,
Historisk noveli
AT
PILGRIMEN ),
E Nu ropade bönderna:
Hvart tar magistern vägen; öfvergif oss
icke! Utom magistern äro vi som villande
får utan herdel,
Det var ingen tid att förhala; en kallsvett
fuktade hans panna; krampaktigt knöt han
händerna mot sitt bröst; ännu en gång vände
han sig om för att gå; men i nästa minut
hviskade den bättre rösten i hans innersta:
Hustru och barn äro dina, men fädernes-
landet delar du med många, det har du ej
rättighet att uppoffra.
Beslutsamt gick han ombord, hans blick följ-
de i det längsta de stränder han lemnat; ha-
stigt sköt han ned sin hatt för ögonen; ingen
skulle se den djupa smärta som hans in-
stinkt sade honom återspelade sig i hans
ansigte.
:;. Han styrde kurs söder om Vårdö; ty Delet,
det stora vattendraget, mellan Kumlinge och
öarne vester derom, var spärradt af is.
Han hade äfven nu delat sin flottilj som
bestod af galeaser, jakter och postbåtar. Det
återstående af densamma anfördes af Bern-
hard Gyllensten och styrde mellan Måsshaga
och Sottunga.
se Natten var ljuf och mild; Gummerus hade
sedan barndomen älskat hafvet; dess friska
vindar svalkade nu hans febersjuka sinne;
han befann sig sjelf på en galeas; tyst och
dyster gick han fram och åter på däck; i
dessa stunder bad han icke för framgången
) So A, Bo nirig 91—96, 98, 100, 102—105,