MAJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808, Historisk noveli AT PILGRIMEN ), E Nu ropade bönderna: Hvart tar magistern vägen; öfvergif oss icke! Utom magistern äro vi som villande får utan herdel, Det var ingen tid att förhala; en kallsvett fuktade hans panna; krampaktigt knöt han händerna mot sitt bröst; ännu en gång vände han sig om för att gå; men i nästa minut hviskade den bättre rösten i hans innersta: Hustru och barn äro dina, men fäderneslandet delar du med många, det har du ej rättighet att uppoffra. Beslutsamt gick han ombord, hans blick följde i det längsta de stränder han lemnat; hastigt sköt han ned sin hatt för ögonen; ingen skulle se den djupa smärta som hans instinkt sade honom återspelade sig i hans ansigte. :;. Han styrde kurs söder om Vårdö; ty Delet, det stora vattendraget, mellan Kumlinge och öarne vester derom, var spärradt af is. Han hade äfven nu delat sin flottilj som bestod af galeaser, jakter och postbåtar. Det återstående af densamma anfördes af Bernhard Gyllensten och styrde mellan Måsshaga och Sottunga. se Natten var ljuf och mild; Gummerus hade sedan barndomen älskat hafvet; dess friska vindar svalkade nu hans febersjuka sinne; han befann sig sjelf på en galeas; tyst och dyster gick han fram och åter på däck; i dessa stunder bad han icke för framgången ) So A, Bo nirig 91—96, 98, 100, 102—105,