den phöge företrädaren till ofelbar eftersyn och träda i hans fotspår. I sanning mycket modesti! Månne det likväl icke gått an att öfverlemna åt Rikets Ständer att åtminstone försöka finna något ombud som gillade deras åsigt och ville efterkomma deras befallning? Hos konstitutionsutskottet hade ju flera rättslärda deltagit i beslutet om åtalet. På hvad grund påstår hr Theorell att just han vet eller förstår mer af grundlagen än de, hvilkas pligt det dock är att i tvetydiga fall förklara och uttyda densamma, d. v. s. skilja mellan meningar derom inom Rikets Ständer? Man måste verkligen mer än förvånas öfver så djerfva anspråk på ofelbarhet hos en skröplig menniska. Bättre än att öppet uttala dessa, hade det väl då varit att svälja förtreten och behålla lönen för sitt embete, — utan allt försvar. Sedan sålunda en fjerdedel af berättelsen eller 22 pag. upptagits af polemiken mot konungens befh:de i Skaraborgs län, tidningspressen, konstitutionsutskottet och riksrätten för dess yttrade meningar och vidtagna åtgärder uti det ifrågavarande riksrättsmålet, äfvensom justitieombudsmannens sjelfförsvar i detta ärende, öfvergår justitieombudsmannen (p. 23—57) till redovisning för de af honom utförda åtal. Dessa hafva blifvit anställda för ofullständiga domböcker, för oriktig sammanläggning af straff, för ett felaktigt gravationsbevis, ett dito prestbetyg, för försummad expedition, för vägran att emottaga handlingar, för oriktig dom i ett tvistemål, för dröjsmål med ett tvistemåls afgörande, för olaga spärrning af ett hus på Gottland, för körsnärerna Forssells och Heidenbergs gripande och insändande till Fahlun, samt slutligen mot consistorium academicum i Lund för magister Munck af Rosenschölds relegation. För dessa åtal, 28 till antalet, är redovisningen lättfattlig, ehuru det icke kan vara föremål för denna uppsats att här upptaga densamma. För de vigtigaste har Aftonbladet förut redogjort, eller åtalet för de två körsnärernas häktande samt det som blifvit anstäldt på anmälan af hr Munck af Rosenschöld för den mot honom af consistorium academicum i Lund vidtagna åtgärd att förvisa honom från Lund, i anseende dertill att han der utgifvit en för vederbörande misshaglig tidning. Dermed hafva vi således icke nu af nöden att uppehålla oss. ElHörefter följer en fortsättning af en gammal afhandling om justitieombudsmannens befogenhet att utreda lagskipningens tillstånds eller, som han sjelf uttrycker sig, att sprida Bjus i lagskipningenn. pPHar då denna befogenhet verkligen blifvit bestridd? Eller är icke justitieombudsmannen af sin instruktion uttryckligen ålagd att med sin synnerliga uppmärksamhet följa lagskipningens och de offentliga ärendernas behandling, så väl vid domstolarne som i vissa fall äfven inom konungens rådkammare? Befogenheten kan således icke sättas i fråga, och är icke heller, oss veterligen, ifrågasatt; derom behöfver således icke vidlyftigt ordas. En annan fråga är — och det är den som varit omtvistad — huruvida det sätt hvarpå justitieombudsmannen uppfattat sin rätt och ligt i detta hänseende är det behöriga, det ämpliga och det ändamålsenliga. Men så dant rörer alldeles icke principen. Således har justitieombudsmannen icke blott enligt 6 och 9 8 af sin instruktion en snart sagdt oinskränkt åklagarerätt mot domare, embetsoch tjenstemän, dem han finner felaktiga eller hvilkas öfverträdelser af lag hos honom anmälas; att vidare enligt 13 genom resor i landsorten förskaffa sig upplysningar om lagskipningens tillstånd; enligt 15 S har justitieombudsmannen tillika rätt och pligt, att då han finner att antingen någon lags eller författnings otydlighet eller domares eller andra embetsmäns skiljaktiga begrepp om dess ändamål, föranleda till olika eller oriktiga tillämpningar deraf, i sin berättelse till pRikets Ständer yrka en till enhet och sammanhang i lagskipningen verkande förklaring af en sådan lag,. Ytterligare eger han rätt och pligt enligt 16 , att derest han finner något emot lag stridande rättegångsbruk, vara vid pdomstolarne eller publika verk eller hos empbetsmän gällande, oriktigheten deraf i sina vberättelser anmärka, äfvensom att då han finner något sådant bruk i brist af lag antaget, honom åligger att för Rikets Ständer frampställa angelägenheten af en fullständigare lagstiftning, så att all dom må på klar lag grundas.. Derjemte åligger honom enligt 18 5, att samla alla mellan riksdagarne utgifne förklaringar öfver lagen, dessa hos Rikets Ständer anmäla samt dervid tillkännagifva om han finner någon sådan förklaring vara olämplig eller under namn af förklaring, ny lag stiftad,; äfvensom han enligt 20 bör hos Rikets Ständer still upphäfvande anmäla sådana lagar och författningar, hvilka han finner ej stå i förening med nu antagna revgeringslagar,. Vi skulle föreställa oss att hr justitieombudsmannen uti ofvan citerade 68 fått sig anvisad en tillräckligt vidsträckt verkningskrets i afseende på utredningen af lagskipningens tillstånd, och ganska rikhaltiga ämnen för sina berättelser till Rikets Ständer. i Månne likväl den nuvarande justitieombudsmannen i dessa hänseenden rätt uppfattat sitt kall, då han, oaktadt sitt oförnekliga åklagarnit, likväl, med förbiseende af flera bland nyssnämda ändå vigtigare allmänna åtaganden, tyokes hafva gjort till sitt hufvudsyftemål att bland