den phöge företrädaren till ofelbar eftersyn
och träda i hans fotspår. I sanning mycket
modesti! Månne det likväl icke gått an att
öfverlemna åt Rikets Ständer att åtminstone
försöka finna något ombud som gillade deras
åsigt och ville efterkomma deras befallning?
Hos konstitutionsutskottet hade ju flera rätts-
lärda deltagit i beslutet om åtalet. På hvad
grund påstår hr Theorell att just han vet eller
förstår mer af grundlagen än de, hvilkas pligt
det dock är att i tvetydiga fall förklara och
uttyda densamma, d. v. s. skilja mellan me-
ningar derom inom Rikets Ständer? Man
måste verkligen mer än förvånas öfver så
djerfva anspråk på ofelbarhet hos en skröplig
menniska. Bättre än att öppet uttala dessa,
hade det väl då varit att svälja förtreten och
behålla lönen för sitt embete, — utan allt
försvar.
Sedan sålunda en fjerdedel af berättelsen
eller 22 pag. upptagits af polemiken mot ko-
nungens befh:de i Skaraborgs län, tidnings-
pressen, konstitutionsutskottet och riksrätten
för dess yttrade meningar och vidtagna åt-
gärder uti det ifrågavarande riksrättsmålet,
äfvensom justitieombudsmannens sjelfförsvar
i detta ärende, öfvergår justitieombudsmannen
(p. 23—57) till redovisning för de af honom
utförda åtal. Dessa hafva blifvit anställda
för ofullständiga domböcker, för oriktig sam-
manläggning af straff, för ett felaktigt grava-
tionsbevis, ett dito prestbetyg, för försummad
expedition, för vägran att emottaga handlin-
gar, för oriktig dom i ett tvistemål, för dröjs-
mål med ett tvistemåls afgörande, för olaga
spärrning af ett hus på Gottland, för körs-
närerna Forssells och Heidenbergs gripande
och insändande till Fahlun, samt slutligen
mot consistorium academicum i Lund för ma-
gister Munck af Rosenschölds relegation.
För dessa åtal, 28 till antalet, är redovis-
ningen lättfattlig, ehuru det icke kan vara
föremål för denna uppsats att här upptaga den-
samma. För de vigtigaste har Aftonbladet
förut redogjort, eller åtalet för de två körs-
närernas häktande samt det som blifvit an-
stäldt på anmälan af hr Munck af Rosenschöld
för den mot honom af consistorium academi-
cum i Lund vidtagna åtgärd att förvisa ho-
nom från Lund, i anseende dertill att han der
utgifvit en för vederbörande misshaglig tid-
ning. Dermed hafva vi således icke nu af
nöden att uppehålla oss.
ElHörefter följer en fortsättning af en gam-
mal afhandling om justitieombudsmannens
befogenhet att utreda lagskipningens tillstånds
eller, som han sjelf uttrycker sig, att sprida
Bjus i lagskipningenn.
pPHar då denna befogenhet verkligen blifvit
bestridd? Eller är icke justitieombudsmannen
af sin instruktion uttryckligen ålagd att med
sin synnerliga uppmärksamhet följa lagskip-
ningens och de offentliga ärendernas behand-
ling, så väl vid domstolarne som i vissa fall
äfven inom konungens rådkammare? Befo-
genheten kan således icke sättas i fråga, och
är icke heller, oss veterligen, ifrågasatt; der-
om behöfver således icke vidlyftigt ordas. En
annan fråga är — och det är den som varit
omtvistad — huruvida det sätt hvarpå ju-
stitieombudsmannen uppfattat sin rätt och
ligt i detta hänseende är det behöriga, det
ämpliga och det ändamålsenliga. Men så
dant rörer alldeles icke principen.
Således har justitieombudsmannen icke blott
enligt 6 och 9 8 af sin instruktion en snart
sagdt oinskränkt åklagarerätt mot domare,
embets- och tjenstemän, dem han finner fel-
aktiga eller hvilkas öfverträdelser af lag hos
honom anmälas; att vidare enligt 13 genom
resor i landsorten förskaffa sig upplysningar
om lagskipningens tillstånd; enligt 15 S har
justitieombudsmannen tillika rätt och pligt,
att då han finner att antingen någon lags
eller författnings otydlighet eller domares el-
ler andra embetsmäns skiljaktiga begrepp om
dess ändamål, föranleda till olika eller orik-
tiga tillämpningar deraf, i sin berättelse till
pRikets Ständer yrka en till enhet och samman-
hang i lagskipningen verkande förklaring af en
sådan lag,. Ytterligare eger han rätt och
pligt enligt 16 , att derest han finner något
emot lag stridande rättegångsbruk, vara vid
pdomstolarne eller publika verk eller hos em-
pbetsmän gällande, oriktigheten deraf i sina
vberättelser anmärka, äfvensom att då han fin-
ner något sådant bruk i brist af lag antaget,
honom åligger att för Rikets Ständer fram-
pställa angelägenheten af en fullständigare lag-
stiftning, så att all dom må på klar lag grun-
das.. Derjemte åligger honom enligt 18 5,
att samla alla mellan riksdagarne utgifne
förklaringar öfver lagen, dessa hos Rikets
Ständer anmäla samt dervid tillkännagifva
om han finner någon sådan förklaring vara
olämplig eller under namn af förklaring, ny
lag stiftad,; äfvensom han enligt 20 bör
hos Rikets Ständer still upphäfvande anmäla
sådana lagar och författningar, hvilka han
finner ej stå i förening med nu antagna re-
vgeringslagar,.
Vi skulle föreställa oss att hr justitieom-
budsmannen uti ofvan citerade 68 fått sig an-
visad en tillräckligt vidsträckt verkningskrets
i afseende på utredningen af lagskipningens
tillstånd, och ganska rikhaltiga ämnen för
sina berättelser till Rikets Ständer. i
Månne likväl den nuvarande justitieombuds-
mannen i dessa hänseenden rätt uppfattat sitt
kall, då han, oaktadt sitt oförnekliga åklagar-
nit, likväl, med förbiseende af flera bland nyss-
nämda ändå vigtigare allmänna åtaganden, tyo-
kes hafva gjort till sitt hufvudsyftemål att bland