gång vågade tilläta sig.
Amalgamation är för denna författare höj-
den af politisk vishet, och han vill genast
lyckliggöra Finland med dess upptagande i vår
nationalrepresentation. Hvilken hög foster
ländsk vishet ligger ej i denna omtanka att
vilja förstärka junkrarne och Printzenschöl-
darne på vårt riddarhus med några högväl-
borenheter af äkta ryskt skrot och korn, de
stock-konservativa i vårt prestestånd med nå-
gon vald alumn från det kejserliga Alexan-
ders-universitetet, och den lilla men säkra
prohibitistiska falangen i vårt borgarstånd med
de vid privilegier och monopoler uppfostrade
borgarne i de finska städerna, samt slutligen
vårt bondestånd med en massa af Finlands
allmoge, som för statsbestyr är alld:les främ-)
mande. Vi vänta här invändningen, att
en representationsförändring skulle afbjelpa
dessa olägenheter; men en representations-
förändring kan ej förändra elementerna, utan
endast deras anordning. Och sedan, hvil-
ken huld och upplyftande enighet skulle ej
åstadkommas genom de finska embetsmän-
nens användande i Sverge och de svenskes i
Finland, och hvilken ypperlig förstärkning af
ryska elementer pur sang åt vår svenska byrå-
krati! Hvilken uppfriskning lofvar ej denna
amalgamation att åstadkomma på båda sidor
om Bottniska viken!
Författaren har icke såsom sig bordt utredt
de materiella fördelarne han af Finlands in-
förlifvande lofvar att bereda Sverge. Vill han
använda de finska statsinkomsterna till fördel
för moderlandet, så torde dotterlandet dermed
finna sig mindre belåtet; vill han deremot på
Sverge öfverfiytta den under ryska styrelsen
betydligt förkofrade finska statsskulden, sål
torde denna gåfva blifva mindre välkommen :
för moderlandet. Vi vänta oss invändningen
att Finlands deltagande skulle medföra enbe-
tydlig nedsättning i de gemensamma helstats-
utgifterna, såsom civillista, diplomatisk och
kommerciel representation m. m.; men vi
måste tills vidare betvifla att sådana bespa-
ringar fa oss någon betydlig mektförök-
ning. Denna kan ej uppkomma annorlunda
än genom en innerlig enighet mellan folken
sjelfva, och just för denna enighets skull anse
vi det i första rummet nödigt att litet lyssna
till finska folkets egna önskningar.
Vi hafva här yttrat några af de betänklig-
heter som sjelfmant erbjuda sig vid tanken
på en inkorporation, men vi hafva ej dermed
velat säga att en sådan är absolut orimlig
eller i alla händelser omöjlig. Önskas den af
Finland sjelf, må den åtminstone få komma
under allvarlig öfverläggning. Vihafva här en-
dast velat inlägga vår protest mot försöken
att disponera öfver ett helt folk, och dertill
ett folk med sådana historiska anor gom det
finska, utan att visa minsta benägenhet att
lyssna till detta folks egna önskningar. Ännu
mindre hafva vi, äfven med det ringaste ord,
antydt att Finlands blifvande förhållande till
Sverge skulle ovilkorligen regleras efter den
svensk-norska unionen, hvars brister hos oss
aldrig fannit några försvarare, lika litet som
vi obetingadt tagit eller framdeles ämna an-
taga norrmännens försvar i unionella tvister,
ehuru vi alltid skola söka att efter förmåga
göra äfven dem rättvisa. Vi tilltro ose
icke, såsom författaren i Handelstidningen,
att med ett penndrag uppgöra och ordna en
så viglig politisk fråga som förhållandet mel-
lan två folk; men vi misströsta ej om möj-
ligheten att finns åtminstone någorlunda hjelp-
liga former för ett sådant förhållande, om de
af båda kontrahenterna sökas med redlighet,
förtroende och god vilja.
Innan vi för denna gång nedlögga pennan
måste vi deck erinra, att det utom amalgama-
tionen och den blott och bart personliga unio-
nen äfven finnes ett annat alternativ för ord-
nandet af Finlands framtida angelägenheter,
hvilket åtminstone af Europas öfriga makter
sannolikt kommer att tagas i betraktande.
Detta alternativ är att Fisland blir en sjelf-
ständig stat, under de förbundna makternas
gemensamma garanti. Svårigheterna för ett
sådant företag äro ej större än nu de voro då1.
Europas stormakter, för snart 30 år sedan,
upprättade det grekiska konungariket, med
en hälften mindre folkmängd och långt mera
otillfredsställande förhållanden för öfrigt, så-
som ett bålverk mot Turkiets maktförökning.
Vi finna ej någon omöjlighet att göra det-
samma med Finland såsom en förmur mot
den makt, hvilken nu är Europas gemen-
samma fiende. Ingen torde neka, att Sverge
i en sådan stat erhölle till skänks den bästa
fästning mot Ryssland som det kunde önska
sig, utan andra uppoffringar för dess motta-
gande än skyldigheten att bära sin andel i
gemensamma förpligtelser med de öfriga ga-
ranterna. Dessa kunde ju bjelpa Finland att
iståndsätta Sveaborz, och de kunde till och
med förbehålla sig att under en viss tidrymd
der hålla en gemensam garnison, liksom det
sker i Mainz och andra tyska förbundsfäst-
ningar. Men tid och utrymme förbjuda oss
att nu omständligare afhandla denna möjlig-
het. Vi hafva här framkastat den endast för
att visa, att det gifves andra sätt att ordna
Finlands angelägenheter på ett för detta land
och för Skandinavien tillfredsställande sätt,
än att såsom en provins införlifva det med
Sverge. Och hufvudsaken vid detta ordnande
måtte väl vara att i möjligaste måtto in-
skränka Rysslands öfvervälde vid Östersjön,
och sålunda på säkraste sätt sörja för vårt
egt framtida sjelfbestånd:.
— H.M. Konungen har i dag hållit konselj.
rn a AR Av RR