MÅJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808. Historisk novell AF PILGRIMEN ). XI. Lördagsaftonen den 7 Maj inträdde Jan Janson i den gård som tillhörde honom och hans moder, belägen i östra Jomala socken och kallad Ramsböle n:o 1. Lefver han? var den fråga som halkade öfver hans bleka läppar. O mor, säg att han lefver, tillade han tagande båda hennes händer, som han kramade mellan sina. Ännu lefver han,, svarade hon dystert. Han öppnade dörren till kammaren. I sängen låg den sjuke, på hvars ansigte döden redan tycktes hafva satt sin pregel. Fru Gummerus satt vid hans bädd. Jan gick fram till sängen. Den sjuke slog upp ögonen. Förstår du svenska? Litet,, svarade Ryssen. Förlåt mig! sade med dof röst Jan. Allt för-lå-tet... godt att... dö... jag träffar... en kär... vän... Den sjuke räckte Jan handen. Några minuter sednare rosslade det i hans bröst... straxt derpå blef det tyst, tyst som i grafven. ;Jan är dödl! utropade Jan, jag är en mördare.n Någon inkom i stugan, och en röst som Jan tydligt igenkände frågade: Huru är det med honom? Jag fruktar,, sade Jans moder, att det är snart slut; stackars min gossel 4 Dör han, så svär Jag på, att Elin aldrig blir Jans hustru, ty hennes hand skall aldrig löggas i en blodbestänkt hand, om än det är ryskt blod hvarmed den är färgad ! Vill j då fader Nils lägga sten på börda . . . 4) Se A. B. n:ris 91—96, 98, 100, 102 och 103.