MÅJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808.
Historisk novell
AF
PILGRIMEN ).
XI.
Lördagsaftonen den 7 Maj inträdde Jan
Janson i den gård som tillhörde honom
och hans moder, belägen i östra Jomala soc-
ken och kallad Ramsböle n:o 1.
Lefver han? var den fråga som halkade
öfver hans bleka läppar. O mor, säg att
han lefver, tillade han tagande båda hennes
händer, som han kramade mellan sina.
Ännu lefver han,, svarade hon dystert.
Han öppnade dörren till kammaren.
I sängen låg den sjuke, på hvars ansigte
döden redan tycktes hafva satt sin pregel.
Fru Gummerus satt vid hans bädd.
Jan gick fram till sängen.
Den sjuke slog upp ögonen.
Förstår du svenska?
Litet,, svarade Ryssen.
Förlåt mig! sade med dof röst Jan.
Allt för-lå-tet... godt att... dö... jag
träffar... en kär... vän...
Den sjuke räckte Jan handen.
Några minuter sednare rosslade det i hans
bröst... straxt derpå blef det tyst, tyst som
i grafven.
;Jan är dödl! utropade Jan, jag är en
mördare.n
Någon inkom i stugan, och en röst som
Jan tydligt igenkände frågade:
Huru är det med honom?
Jag fruktar,, sade Jans moder, att det är
snart slut; stackars min gossel 4
Dör han, så svär Jag på, att Elin aldrig
blir Jans hustru, ty hennes hand skall aldrig
löggas i en blodbestänkt hand, om än det
är ryskt blod hvarmed den är färgad !
Vill j då fader Nils lägga sten på börda . . .
4) Se A. B. n:ris 91—96, 98, 100, 102 och 103.