som bhöfves för infanteristens ändamålsenliga-
ste fotbeklädnad, som konung Carl Johan
ägde den; och då under hans långvariga re-
gementstid öfvergången ifrån sko till stöfvel
aldrig kom i fråga, torde vi ifrån ett sådant
förhållande kunna hemta åtminstone en mil-
drande omständighet vid ett allt för strängt
bedömmande af förgätenheten att yttra en
emot den närvarande militärförvaltningens åsig-
ter helt och hållet stridande öfvertygelse.
Vi känna mera än väl, att österrikiska ar-
mån begagnar pjeksor, emedan vi för mera
än 50 år sedan voro i tillfälle att taga dem
i ogonsigte; men utan den erfarenhet af des-
sas verkningar, som den vi inhemtat af de
ryska stöflarnes.
Härtill kommer ännu ett för oss högst
.igtigt skäl till försvar för skon; och detta
?r att den franska armån, hvilken ingen
torde neka en praktisk betydelse, under alla
sina så tilldragelserika fälttåg bibehållit och,
åtminstone efter hvad vi tro oss veta, ännu
bibehåller skon och damasken, såsom infan-
teristens fotbeklädnad.
Insändaren i Svenska Tidningen yttrar äf-
ven, ibland förbättringarhe å armens bekläd-
nad, att det öfverflödiga skärpet är borttaget.
Vi äro icke af den tro att detta skärp var
så öfverflödigt. Vi föreställa oss deremot att
magens förvarande emot förkylning till be-
tydlig del befordrades genom skärpet, särde-
les då vår soldat icke, såsom den franska, har
ett lifgehäng som till någon del verkar i samma
syfte. — Då armens soldatbeklädnad 1810
förändrades till likhet för alla regementen,
förändrades det bredrandade skärpet till dub-
bla längden, eller till 2:ne.slag om magen;
men i och med detsamma till blott halfva bred-
den: Denna förändring afsåg då ett dubbelt
syfte af både sanitärt och praktiskt ändamål.
Den, som nedskrifver dessa rader, var ej utan en
liten andel uti denna förändring; och sjelfva tan-
ken härledde sig derifrån, att då han, kort efter
den ryktbara striden emellan fransmän och
ryssar vid Djelfvulsbryggan å S:t Gotthard i
Schweiz, passerade det märkvärdiga stället,
honom berättades huru ryssarne med sina of-
ficersskärp, använde såsom rep, hjelpte sig
att sarhmanbinda hvad de kunde öfverkomma
för aft bilda en öfvergång öfver den sprängda
bron. Till följd af sina närmare relationer
till dåvarande generalerna Wrede och Adler-
ereutz kom han i tillfälle: att framkasta denna
tanke, såsom användbar på soldatskärpen, till
en verklig utväg att i brist åf rep och tåg
ofta nog i dem kunna finna en önskvärd hjelp
uti behofvets stund:
Den till blott en prydnad nu mera befor-
drade saiguilletten på kavalleristens axel var
i begynnelsen ett foderrep, och det som öfver-
flödigt utdömda skärpet torde likväl ännu vid
något tillfällb kunna komma att saknas.
Vi hafva anfört denna lilla episod blott för
att ådägalägga att man vid fordna bestäm-
melser af uniformspersedlar icke alltid afsett
blott prydlighet och utseende, utan att äfven
understundom en beräkning å nyttan varit fö-
remål för tanken, ehuru den af en eftertid ej
sällan såsom öfverflödig blifvit underkänd.
Vi vädja, i afseende å hvad vi yttrat an-
gående förhållandena emellan sko och stöfvel
för infanteristen, till alla dem hvilka ännu
lefva efter att såsom kompanibefäl hafva del-
tagit i aktiva fälttåg ifrån 1805 till och med
1814.
Vi vädja till de fältläkare, som med erfa-
renhet af fälttåg ännu lefva, och vi vädja till
läkarekårens upplysta omdöme i allmänhet,
huruvida de skäl vi anfört i afseende å skons
företräde för stöfveln, såsom infanteristens
fotbeklädnad, kunna anses så grundlösa att
de utan allt afseende blott förtjena att för-
kastas.
Dessa frågor hafva sedan långliga tider in-
4tresserat oss, och då en, som det vill synas
åtminstone i det närmaste lika gammal man
som vi, uppträdt med åsigter som helt och
hållet strida emot våra, torde det icke böra
nekas att vi egt en ursäktlig anledning att
äfven ådagalägga dem öfver en fråga, som
.otvifvelaktigt är mera maktpåliggande än de
flesta torde föreställa sig.
Vi äro långt ifrån förmätenheten att ens
våga hoppas det ringaste afseende å vår fram-
ställning. Vi underkasta oss också i detta
som i många- andra fall att blott hafva ut-
jort en ropandes röst i öknen.
Stockholm dei 3 Maj 1855.
MOSSE NATTENS
— Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under
den 26 nästl. April förordnat f: d. statsrädet, presi-
denten i kongl. kammarkollegium, kommendören med
stora korset af kongl. Nordstjerneorden, Sven Abra-
ham Munthe, att ytterligare under en tid af tvä år
vara ordförande i styrelsen öfver städernas allmänna
brandstodsbolag.
— Kongl. Maj:t har, under den 20 nästl.
månad, till öfverjägare i Skaraborgs län utnämnt och
förordnat t. f. öfverjägaren Johan Fredrik Wallroth.
C. H. A.
— Kammarkollegium har förordnat kam-
-marskrifvaren E. Ingberg att förvalta den genom J.
M. Bonnedals utnämning till kammarråd lediga kam-
marförvandtstjenst mot åtnjutande säsom arfvode af
den lön och öfriga förmäner, som åtfölja nämde
tjenst.
— Handlanden C. Rose har förordnats till
svensk och norsk vicekonsul i Swineminde.
— K. Generalpoststyrelsen kungör att, om
segelleden blir fri från is, postångbåtsförbin-
delsen med Gottland tager sin början. redan
den 5 dennes med ångfartyget Kronprinsessan
Louise, som afgår från Stockholm kl. 1 mid-
dagen.
— H. K. H. Kronprinsen lät i går på sin
höga födelsedag till öfverståthållaren öfver
a a RE nn ennen nen