som bhöfves för infanteristens ändamålsenligaste fotbeklädnad, som konung Carl Johan ägde den; och då under hans långvariga regementstid öfvergången ifrån sko till stöfvel aldrig kom i fråga, torde vi ifrån ett sådant förhållande kunna hemta åtminstone en mildrande omständighet vid ett allt för strängt bedömmande af förgätenheten att yttra en emot den närvarande militärförvaltningens åsigter helt och hållet stridande öfvertygelse. Vi känna mera än väl, att österrikiska armån begagnar pjeksor, emedan vi för mera än 50 år sedan voro i tillfälle att taga dem i ogonsigte; men utan den erfarenhet af dessas verkningar, som den vi inhemtat af de ryska stöflarnes. Härtill kommer ännu ett för oss högst .igtigt skäl till försvar för skon; och detta ?r att den franska armån, hvilken ingen torde neka en praktisk betydelse, under alla sina så tilldragelserika fälttåg bibehållit och, åtminstone efter hvad vi tro oss veta, ännu bibehåller skon och damasken, såsom infanteristens fotbeklädnad. Insändaren i Svenska Tidningen yttrar äfven, ibland förbättringarhe å armens beklädnad, att det öfverflödiga skärpet är borttaget. Vi äro icke af den tro att detta skärp var så öfverflödigt. Vi föreställa oss deremot att magens förvarande emot förkylning till betydlig del befordrades genom skärpet, särdeles då vår soldat icke, såsom den franska, har ett lifgehäng som till någon del verkar i samma syfte. — Då armens soldatbeklädnad 1810 förändrades till likhet för alla regementen, förändrades det bredrandade skärpet till dubbla längden, eller till 2:ne.slag om magen; men i och med detsamma till blott halfva bredden: Denna förändring afsåg då ett dubbelt syfte af både sanitärt och praktiskt ändamål. Den, som nedskrifver dessa rader, var ej utan en liten andel uti denna förändring; och sjelfva tanken härledde sig derifrån, att då han, kort efter den ryktbara striden emellan fransmän och ryssar vid Djelfvulsbryggan å S:t Gotthard i Schweiz, passerade det märkvärdiga stället, honom berättades huru ryssarne med sina officersskärp, använde såsom rep, hjelpte sig att sarhmanbinda hvad de kunde öfverkomma för aft bilda en öfvergång öfver den sprängda bron. Till följd af sina närmare relationer till dåvarande generalerna Wrede och Adlerereutz kom han i tillfälle: att framkasta denna tanke, såsom användbar på soldatskärpen, till en verklig utväg att i brist åf rep och tåg ofta nog i dem kunna finna en önskvärd hjelp uti behofvets stund: Den till blott en prydnad nu mera befordrade saiguilletten på kavalleristens axel var i begynnelsen ett foderrep, och det som öfverflödigt utdömda skärpet torde likväl ännu vid något tillfällb kunna komma att saknas. Vi hafva anfört denna lilla episod blott för att ådägalägga att man vid fordna bestämmelser af uniformspersedlar icke alltid afsett blott prydlighet och utseende, utan att äfven understundom en beräkning å nyttan varit föremål för tanken, ehuru den af en eftertid ej sällan såsom öfverflödig blifvit underkänd. Vi vädja, i afseende å hvad vi yttrat angående förhållandena emellan sko och stöfvel för infanteristen, till alla dem hvilka ännu lefva efter att såsom kompanibefäl hafva deltagit i aktiva fälttåg ifrån 1805 till och med 1814. Vi vädja till de fältläkare, som med erfarenhet af fälttåg ännu lefva, och vi vädja till läkarekårens upplysta omdöme i allmänhet, huruvida de skäl vi anfört i afseende å skons företräde för stöfveln, såsom infanteristens fotbeklädnad, kunna anses så grundlösa att de utan allt afseende blott förtjena att förkastas. Dessa frågor hafva sedan långliga tider in4tresserat oss, och då en, som det vill synas åtminstone i det närmaste lika gammal man som vi, uppträdt med åsigter som helt och hållet strida emot våra, torde det icke böra nekas att vi egt en ursäktlig anledning att äfven ådagalägga dem öfver en fråga, som .otvifvelaktigt är mera maktpåliggande än de flesta torde föreställa sig. Vi äro långt ifrån förmätenheten att ens våga hoppas det ringaste afseende å vår framställning. Vi underkasta oss också i detta som i mångaandra fall att blott hafva utjort en ropandes röst i öknen. Stockholm dei 3 Maj 1855. MOSSE NATTENS — Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under den 26 nästl. April förordnat f: d. statsrädet, presidenten i kongl. kammarkollegium, kommendören med stora korset af kongl. Nordstjerneorden, Sven Abraham Munthe, att ytterligare under en tid af tvä år vara ordförande i styrelsen öfver städernas allmänna brandstodsbolag. — Kongl. Maj:t har, under den 20 nästl. månad, till öfverjägare i Skaraborgs län utnämnt och förordnat t. f. öfverjägaren Johan Fredrik Wallroth. C. H. A. — Kammarkollegium har förordnat kam-marskrifvaren E. Ingberg att förvalta den genom J. M. Bonnedals utnämning till kammarråd lediga kammarförvandtstjenst mot åtnjutande säsom arfvode af den lön och öfriga förmäner, som åtfölja nämde tjenst. — Handlanden C. Rose har förordnats till svensk och norsk vicekonsul i Swineminde. — K. Generalpoststyrelsen kungör att, om segelleden blir fri från is, postångbåtsförbindelsen med Gottland tager sin början. redan den 5 dennes med ångfartyget Kronprinsessan Louise, som afgår från Stockholm kl. 1 middagen. — H. K. H. Kronprinsen lät i går på sin höga födelsedag till öfverståthållaren öfver a a RE nn ennen nen