mig, svarade bonden, men nu är det en annan fråga ;vill magisterh taga emot honom? Jag taga emot honom? hvad har jag med honom att göra ? Det kan jag ej veta; men han måtte hafva något att göra med magistern, efter han ändtligen vill träffa honom. Vill han träffa mig? utropade, Gummerus förvånad. Ja ackurat så. : pHvar är ban? EI den der mörka skogsdungen. Jag går till honoma, svarade Gummerus, då en aning hastigt for igenom hans sjöl, blif du qvar här, och om kommissarien Arön skulle komma under tiden, så säg honom att jag är straxt tillbaka. När Gummerus inträdde i: skogsdusgen, föllo hans ögon genast på en bland granarne ensam stående vild apel; under detta träd satt den man han sökte, den samme mystiske person vi träffade vid Marsund och vid hvars anblick hvarje misstanke bortdog i brofogden Wadmans hjerta. Han satt med ryggen lutad mot trädet och hade aftagit mössan, så att ansigtet var tillbakaböjdt och blicken riktad uppåt; vid hans sida låg hans ränsel. Gummerus tog ett steg tillbaka, i det han stirrande såg på honom. Med ett sorgligt småleende steg främlingen upp. Känner du igen mig? Bernbard Gyllensten, min käre gamle discipel och nu öppnade den fordne läraren sin famn. 3 Häftigt kastade sig den unge mannen i hans armar. t Efter några minuters ömsesidig tystnad drog sig den gisträmnde sakta ur Gummeri famn.