mig, svarade bonden, men nu är det en an-
nan fråga ;- vill magisterh taga emot honom?
Jag taga emot honom? hvad har jag med
honom att göra ?
Det kan jag ej veta; men han måtte hafva
något att göra med magistern, efter han ändt-
ligen vill träffa honom.
Vill han träffa mig? utropade, Gumme-
rus förvånad.
Ja ackurat så.
: pHvar är ban?
EI den der mörka skogsdungen.
Jag går till honoma, svarade Gummerus,
då en aning hastigt for igenom hans sjöl,
blif du qvar här, och om kommissarien Arön
skulle komma under tiden, så säg honom att
jag är straxt tillbaka.
När Gummerus inträdde i: skogsdusgen,
föllo hans ögon genast på en bland granarne
ensam stående vild apel; under detta träd
satt den man han sökte, den samme mysti-
ske person vi träffade vid Marsund och vid
hvars anblick hvarje misstanke bortdog i bro-
fogden Wadmans hjerta.
Han satt med ryggen lutad mot trädet och
hade aftagit mössan, så att ansigtet var till-
bakaböjdt och blicken riktad uppåt; vid hans
sida låg hans ränsel.
Gummerus tog ett steg tillbaka, i det han
stirrande såg på honom.
Med ett sorgligt småleende steg främlin-
gen upp.
Känner du igen mig?
Bernbard Gyllensten, min käre gamle di-
scipel och nu öppnade den fordne läraren sin
famn.
3 Häftigt kastade sig den unge mannen i hans
armar.
t Efter några minuters ömsesidig tystnad drog
sig den gisträmnde sakta ur Gummeri famn.