AN utveckling går inifrån och utåt; detta ligger redan i ordets etymologiska. betydelse. Men emellertid skulle man kunna säga, att inomi den dramatiska litteraturen finnes en hel klass arbeten, der den inre nödvändigheten saknas, der karaktererna icke organiskt fitveckla sig ur sig sjelfva, och der händelserna blifvit, liksom i den oorganiska naturen, inskjutna från sidan. Sådana arbeten, de olikartade ämnena må i talangens degel hafva blifvit aldrig så väl sammansmälta med hvarandra, kunna dock aldrig upphöjas till rangen af konstverk i egentlig och sann mening. Pen genomgående ideen i herr Jolins Minnesblad är att visa huru en hämnande Nemesis oaflåtligen vakar öfver brottslingen. Men då herr Jolin i den rike och aktade brukspatro.nen Leveler velat visa oss huru Nemesis drabbar en i grunden ädel man, så har han deremot icke varit konseqvent, icke skipat full qättvisa, då han i kaptenen Berville visar 088 en bof,.som vid styckets slut alldeles ostraf.fad lemnar åskådaren. Det är visserligen sannt, att hans nedriga anslag och beräkningar till en del misslyckats; men så som han jär tecknad, tyckes penningebegäret vara hans hufvudpassion, och denna: har han fått ganska rikligen tillfredsställd. Att han icke får dottern till maka lärer qvitta honom lika, emedan :han icke älskar henne, utan blott hennes nningar.. .Derföre shänder ock att denne, den fördömligaste brottslingen, är den ende i hela dramen sommed ett sjelfförnöjdt leende på sina läppar kan lemna scenen. Askådaren har ingenting att göra med de straff eller de qval som han i framtiden möjligen kan komma att uthärda. Hvad för öfrigt i allmänhet beträffar sådana karakterer gom denne Berville, så förekomma de ofta, ja mer än