AN utveckling går inifrån och utåt; detta
ligger redan i ordets etymologiska. betydelse.
Men emellertid skulle man kunna säga, att
inomi den dramatiska litteraturen finnes en
hel klass arbeten, der den inre nödvändig-
heten saknas, der karaktererna icke organiskt
fitveckla sig ur sig sjelfva, och der händel-
serna blifvit, liksom i den oorganiska na-
turen, inskjutna från sidan. Sådana arbe-
ten, de olikartade ämnena må i talangens
degel hafva blifvit aldrig så väl samman-
smälta med hvarandra, kunna dock aldrig
upphöjas till rangen af konstverk i egentlig
och sann mening.
Pen genomgående ideen i herr Jolins Min-
nesblad är att visa huru en hämnande Nemesis
oaflåtligen vakar öfver brottslingen. Men då
herr Jolin i den rike och aktade brukspatro-
.nen Leveler velat visa oss huru Nemesis drab-
bar en i grunden ädel man, så har han der-
emot icke varit konseqvent, icke skipat full
qättvisa, då han i kaptenen Berville visar 088
en bof,.som vid styckets slut alldeles ostraf-
.fad lemnar åskådaren. Det är visserligen
sannt, att hans nedriga anslag och beräknin-
gar till en del misslyckats; men så som han
jär tecknad, tyckes penningebegäret vara hans
hufvudpassion, och denna: har han fått ganska
rikligen tillfredsställd. Att han icke får dot-
tern till maka lärer qvitta honom lika, eme-
dan :han icke älskar henne, utan blott hennes
nningar.. .Derföre shänder ock att denne,
den fördömligaste brottslingen, är den ende i
hela dramen sommed ett sjelfförnöjdt leende
på sina läppar kan lemna scenen. Askåda-
ren har ingenting att göra med de straff eller
de qval som han i framtiden möjligen kan
komma att uthärda. Hvad för öfrigt i all-
mänhet beträffar sådana karakterer gom denne
Berville, så förekomma de ofta, ja mer än