mijväledes Word ni, att det för Napoleons fö lj. ej mer finnes något hopp att kunna åter S Komiaa ill Frankaikolr Rp eh dVore jag konung, skulle jag i morgon da . återkalla dem.s 2 ped g Det var icke så jag menade. I annan mening är det föga troligt. s-Hvad råd skulle ni således: gifva åt: någo! afdennå familjs medlemmar, som möjlige drömde om återupplifvandet af den Napole onska makten och äran? pJag skulle ge honom det rådet att vakna. Och om man trots detta första råd, son enligt min mening äfven är det bästa, doci envisades att drömma och bad om ett anna råd ? Då, madame, skulle jag råda honom at försöka få sih förvisning upphäfd, och köp: .sig en egendom i Frankrike, att låta utnämn: sig. till .deputerad,: att genom sin talent sök: vinna måjoriteten af kammaren på sinsida och att .betjena sig deraf, för att afsätta Lud vig Philip, och låta välja sig till konung: hans ställe.s — Och ni trors, sade hertiginnan af S:t Le med ett -melankoliskt :gmåleende, att alls andra medel skulle: misslyckas ? pJäg är öfvertygad derom. Hertiginnan suckade. I detsamma slog frukosttimmän, och tysta och tankfulla återvände vi till slottet.. Under hela återvägen dit yttrade hertiginnan ej ett ord till mig; men då vi kommit till porten, stannade hon ett ögonblick: och betraktade mig med ett obeskrifligt uttryck. Ackp, sade hon, jag skulle bra gerna velätatt Min son varit här och hört hvad ni nyss sade. Detta samtal egde rum 1833. Tre: år derefter, och sedan prinsen blifvit arresterad i Strassburg, erhöll hr Dumas sig tillskickad en liten graverad sten, som Napoleon : hittat och hemfört, ifrån Egypten; presenten åtföljdeg af dessa ord :.-Till .den-somi gifvit. ett så godt råd, hvilket ej blifvit följdt. Möt slutet af. år 1839 talade förf. nigd bertigen-af, Orleans om prins Louis Napoleon. AB, det-är sannt, sade han, ni känner honom -personligen. Nej icke honom, mönsgeigneur, men hans MOr.P ? E-Godt, i så fall kan ni låta dem förstå att vi ej allenast: veta allt hvad de göra, ej allenast allt hvad de säga, men till och med allt hvad-de-tänka. Slutligen finner-man här er redigoch liflig skildring i dägboksförm af Februarirevolätionen, hufvudsakligen öfverensstammande med den -af Lamartine i dess revolutionshistoria gjorda, samt en berättelse om konungens död och jordfästning. Viden blick på define köturngs märkliga och inflytelserika lefnad finner man, att det honom egna skaplynne kan härledas dels ur ärfda åsigter och begär, dels ur medfödda egenskaper, dels ur de intryck personer och förhållåtiden på honom utöfvade. Intrigen hade länge, som Morning Chronicle uttrycker sig, varit ärftlig inom hang familj. Orleanska slägten, sedan sekler tillbaka försatt i en ställning liknande den som . tronföljare intaga, men med den skilnad att utsigterna voro aflägsnare och otåligheten sålunda större, hade isitea representanter företett mäh, hvilka på ett eller annat sätt förstått göra denna oroliga längtan gällande. Ludvig, Filip utmärktes framför de öfriga af ett klart, sundt förstånd, titbildadt genom en vårdad uppfostran;: och i motgångens skola; en mångsidig bildnidg, stor förmåga att bedömma, vanliga politiska förhålländen och behandla personer, ett umgängessätt, intagande genom sin enkla vänlighet. Men icsjelfva-dessa egenskaper låg någonting för häng ställning olycksbringande. , Förståndet vari fransmännens ögon för nyktert, bildningen likaså; den gick för mycket på bredden och: hade en alltför engelsk anstrykning. Honom felades någonting som folken i allmänhet och fransmännen, mer än andra vilja se hos sina herskare; Lamartine har kallat det dignit6v. Uti Ludvig Filips för öfrigt så angenäma -manår tyckte, man. .sig. finna för -mycket af sergeanten och-åldermannen,för litet af konungen. Hans flärdlösa tillgänglighet ville ej rätt passa för ett folk, hvilket man, enligt Napoleons bekanta yttrande på S:t Helena, medelst etikettens bålverk måste hålla 2 ett visst afstånd, för att ej besväras af Börs impertinenta närgångenhet. Än sämre tog denna brist på värdighet sig ut, då den uppenbarades i stort, i den europeiska politiken, på ett för nationens ömtåliga hederskänsla djupt kränkande sätt. Den lysande dialektiska förmåga, hvarmed konungen utan gvårighetresonerade omkull ministrar, pärer och deputerade, höll ej stånd emot den vulkaniska tidsandans och de brådstörtande händelsernas förkrossande lögik. lå Mest af allt. olycksbringande blef dock det4t djupa menniskoförakt och det orubbliga sjelf-! förtroende, som allt mer och mer. utbildade; sig hos konungen. Detta menniskoförakt ut. trycktes i kjelfva hans anletsdråg, då han på sin födelsedag-1839. efter att från Tuillerierväs balkong förgäfvet hafva: väntat -på: ett pVive le rois,. med korslagda armar stod der med ett leende, som tycktes vilja säga: Gör som. hi behågar, här är dock eder mästare! Sjelfförtroendet, närdt af medveten kraft och hopade framgångar, isolerade honom slutligen helt och hållet ifrån den nation han så väl behöft känna och rådfråga. Förmögenhetens och bildningens krönte representant, i sin grå hatt och med sina gråa tendenser, lärde sig aldrig förstå den ur djupet af folkets hjertan uppgående sanna demokra