— När Svenska Tidningen i slutet af Mars
månad, såsom stöd för sin sats att Sverge e
borde deltaga i kriget mot Ryssland, förr är
Polens återupprättande blifvit genom en stor-
mäktspatägrats formligen garanteradt, för-
kunnade att vi voro i saknad af nästan all
som erfordrades för ett anfallskrig, och på
detta sätt hos nationen väckte det allvarliga-
sto bekymmer röråande tillståndet af vårt för-
svarsväsende, som den, efter de betydliga an-
slagen vid sista riksdagen och konungens tron-
tal vid riksdagens slut, hade hoppats nu mera
vera i det skick att vi utan oro kunde möta
stundande händelser; så sökte vi göra rätt-
visa åt den fosterländska afsigten hos Sven-
ska Tidningens utgifvare, att redligt upplysa
landet om det verkliga förhållandet i en så
ytterst maktpåliggande sak, och uppmanade
på det lifligaste Svenska Tidningen att icke
stanna vid några lösliga antydningar, utan
redligt och öppet framlägga bristerna, för att
genom offentligheten, denna den kraftigaste
af alla samhällsförbättrare, kunna medverka
till deras afhjelpande.
Men Svenska Tidningen förblef alltjemt
stum, och först i dag har den tagit till ordet,
dock hufvudsakligen endast för att lägga ännu
ytterligare i dagen den förfärliga orättvisa,
för hvilken Svenska Tidningen påstår sig vara
ett offer, i thy att, såsom hon sjelf förklarar,
pbland landets 100 tidningar är den Svenska
den enda som bör misstros att ej hafva en
ärlig mening ! Denna betraktelse, heter det
vidare, föranledes af det sätt hvarpå en del
af landsortspressen, följande den fana hvar-
under den lyder, upptagit vår (Sv. Tidn:s)
artikel af den 30 Mars, rörande Sverges po-
litik och det deri fällda yttrandet om vårt
krigsväsendes brister för ett stort anfallskrig
på aflägsna kuster. Våra ord vridas till de
afsigter, man finner tjenligt att lägga under
dem, de vidgas och förstoras, dem gifves en
förbatlig syftning att förklena våra stridskraf-
ter, nedsätta vårt anseende och förtaga allt
förtroende till krigsstyrelsens åtgärder.
Vi skulle ej hafva upptagit dessa anklagel-
ser, hvilka svårligen kunna träffa oss, om ej
Svenska Tidningen framkastat insinuation en om
fanan, hvarunder landsortspressen, eller en
del deraf lyder. Så smickrande det än kunde
vara för oss att af Svenska Tidningen tiller-
kännas anförareskapet för denna press, måste
vi dock afsäga oss denna ära. Det är sannt
att vii vigtigare samhällsfrågor, såsom tryckfri-
hstens inskränkning, den sista kreditivpropo-
sitionen o. fl. haft den af oss högt värderade
tillfredsställelsen att se våra åsigter delas af
de flesta sjelfständiga tidningar i landsorten.
I frågan om Svenska Tidningens artikel den
30 Mars deremot har landsortspressen i all-
mänhet uttryckt en uppfattning, som alldeles
skiljer sig ifrån vår, egen, oeh yttrat omdömen
vida strängare än dem vi tillåtit oss. Detär
sannt att vi en gång lemnat rum för en upp-
sats, fluten. ur en hög militärs penna, som in-
nebar ett försök att vederlägga Svenska Tid-
ningens uppgifter, men vi hafva deremot sed-
nast, och med särskildt fästande af läsarnes
uppmärksamhet derå, meddelat en annan ar-
tikel, likaledes af en militärisk författare, hvari
Svenska Tidningens uppgifter, med några mo-
difikationer, i det hela försvaras mot den förre