— När Svenska Tidningen i slutet af Mars månad, såsom stöd för sin sats att Sverge e borde deltaga i kriget mot Ryssland, förr är Polens återupprättande blifvit genom en stormäktspatägrats formligen garanteradt, förkunnade att vi voro i saknad af nästan all som erfordrades för ett anfallskrig, och på detta sätt hos nationen väckte det allvarligasto bekymmer röråande tillståndet af vårt försvarsväsende, som den, efter de betydliga anslagen vid sista riksdagen och konungens trontal vid riksdagens slut, hade hoppats nu mera vera i det skick att vi utan oro kunde möta stundande händelser; så sökte vi göra rättvisa åt den fosterländska afsigten hos Svenska Tidningens utgifvare, att redligt upplysa landet om det verkliga förhållandet i en så ytterst maktpåliggande sak, och uppmanade på det lifligaste Svenska Tidningen att icke stanna vid några lösliga antydningar, utan redligt och öppet framlägga bristerna, för att genom offentligheten, denna den kraftigaste af alla samhällsförbättrare, kunna medverka till deras afhjelpande. Men Svenska Tidningen förblef alltjemt stum, och först i dag har den tagit till ordet, dock hufvudsakligen endast för att lägga ännu ytterligare i dagen den förfärliga orättvisa, för hvilken Svenska Tidningen påstår sig vara ett offer, i thy att, såsom hon sjelf förklarar, pbland landets 100 tidningar är den Svenska den enda som bör misstros att ej hafva en ärlig mening ! Denna betraktelse, heter det vidare, föranledes af det sätt hvarpå en del af landsortspressen, följande den fana hvarunder den lyder, upptagit vår (Sv. Tidn:s) artikel af den 30 Mars, rörande Sverges politik och det deri fällda yttrandet om vårt krigsväsendes brister för ett stort anfallskrig på aflägsna kuster. Våra ord vridas till de afsigter, man finner tjenligt att lägga under dem, de vidgas och förstoras, dem gifves en förbatlig syftning att förklena våra stridskrafter, nedsätta vårt anseende och förtaga allt förtroende till krigsstyrelsens åtgärder. Vi skulle ej hafva upptagit dessa anklagelser, hvilka svårligen kunna träffa oss, om ej Svenska Tidningen framkastat insinuation en om fanan, hvarunder landsortspressen, eller en del deraf lyder. Så smickrande det än kunde vara för oss att af Svenska Tidningen tillerkännas anförareskapet för denna press, måste vi dock afsäga oss denna ära. Det är sannt att vii vigtigare samhällsfrågor, såsom tryckfrihstens inskränkning, den sista kreditivpropositionen o. fl. haft den af oss högt värderade tillfredsställelsen att se våra åsigter delas af de flesta sjelfständiga tidningar i landsorten. I frågan om Svenska Tidningens artikel den 30 Mars deremot har landsortspressen i allmänhet uttryckt en uppfattning, som alldeles skiljer sig ifrån vår, egen, oeh yttrat omdömen vida strängare än dem vi tillåtit oss. Detär sannt att vi en gång lemnat rum för en uppsats, fluten. ur en hög militärs penna, som innebar ett försök att vederlägga Svenska Tidningens uppgifter, men vi hafva deremot sednast, och med särskildt fästande af läsarnes uppmärksamhet derå, meddelat en annan artikel, likaledes af en militärisk författare, hvari Svenska Tidningens uppgifter, med några modifikationer, i det hela försvaras mot den förre