visar sig verksam i förbättrade, fruktbringande
metoder och resultater deraf, i samma mån
har man lyckligtvis insett, af huru omätlig vigt
det är att se sig om-efter och förskaffa sig
de medel hvarigenom dessa förbättringar vin-
nas. Vetenskapen står nu för tiden ej isole-
rad och yfves öfver sina abstraktioner; prak-
tiken hånler ej Heller nämerå åt de tomma
grubblerierna. De räcka hvarandra vänskap-
ligt handen, och gå att stödja hvarandra och
att åt hvarandra bereda högre aktning och
värdefullare segrar.
Så har man i fråga om landtbrukets mera
rationella bedrifvande vunnit den öfvertygelse,
att ett af hufvudvilkoren derför är att tsga
kemien till hjelp, för att känna den jord man
brukar, för att behandla den så, att den lem-
nar högsta afkastningen, för att vårda den så,
att den varar längst i fruktbarhet. Vid ri-
kets landtbruksinstitut hafva vetenskapligt
bildade kemister derför blifvit anställde, som
meddelat eleverna undervisning i de till sin
kunskapsgren hörande ämnen, och som förrättat
de prof på jordarter m. m. som för institutet
sjelft varit nödigt. Men deras tid har ej med-
gifvit att härutinnan med upplysningar och
råd tillhandagå de många jordbrukare, som i
dessa hänseenden varit frågande och vettgi-
riga. - Behofvet af en agrikultur-kemist —
läses i Arrhenii Tidskrift, 1855, M 2, sid.
122 — har länge hos oss varit kändt och
erkändt. Aflöning till en sådan har ock af
Rikets Ständer beviljats. Men tjensten har
icke dess mindre blifvit otillsatt. Under så-
dana förhållanden och intill dess en riks-ke-
mist blifver att tillgå, är det väl, om enskilda
personer afhjelpa den erkända bristen; — och
vi få sålunda rekommendera hr doktor Ham-
bergs laboratorium för landtbruket och närin-
garne, under tillönskan att uppmärksamheten
mer och mer må riktas åt de vigtiga upplys-
ningar som genom kemien kunna erhållas för
jordbruket.
Men ej blott för jordbruket i allmänhet. I
England -har inrättats ett Analytical Sanitary
Commission, som har till uppgift att granska
de födoämnen, hvilka af den stora allmänhe-
ten dagligen begagnas. Det är allmänt be-
kant, i hurustor skala förfalskningar ej blott
af-kolonialvaror utan ock af inhemska pro-
dukter förekomma, och huru på helsan angri-
pande, ja för lifvet vådlige ofta dessa bedrä-
gerier visat sig. Trasvargen, som stjäl en
sak äf några skillingars värde, är utsatt för
lagens hela stränghet och vanärans straff; må
då icke heller den systematiske bedragaren,
som bestjäl oss icke blott på våra penningar,
utan som i vår mat och dryck undergräfver
vår helsa; ostraffadt våndra aktad och ära
ibland oss. Detta är en sanning ej blott
i England utan lika mycket hos oss. Huru
Ha utbjudes ej genom annonser i våra
tidningar, som innehåller mer eller mindre
skadliga ämnen? Huru ofta har det ej händt,
att sjukdomar vållats af grannt målad kon-
fekt? Man har ju sett pickles, inlagda plom-
mon, grönt tå, Cayenne-peppar, anjovis-sås
m. m. försatta med mineralfärger, som väl
gifvit en vacker yta, men ock inedfört illa-
mående. Huru vigtigt vore det således ej för
hvarje konsument att vinna visshet om de
ämnen han använder i sitt enskilda lif, för
hvarje importör att lära känna den vara han
införskrifver? Man anställer apoteksvisitatio-
ner för utrönandet af våra medicinaliers be-
skaffenhet och äkthet; men icke ens sund-
hetskollegium anser sig ha tid att undersöka
ämnen som notoriskt befunnits skadliga.
En enskild person har derför velat till-
hahdagå allmänheten med dylika upplysnin-
gars meddelande. Och då vi ibland annon-
serna intagit dr Hambergs anmälan om inrät-
tandet af ett kemiskt laboratorium (i hvars
tariff de billiga prisen säkert ej skola vara
minst öfverraskande), göra vi det under den
fulla öfvertygelsen att allmänheten skall veta
att uppskatta hans oegennyttiga nit, och att
dr re skall hafva att glädja sig åt den
tillfredsställelse hvilken hans gagnerika verk-
samhet otvifvelaktigt skall förtjena.