ännu ingen veterligen beskyllt hr Hvasser fö
att hafva skildrat ställningar och förhållande
i Finland med mörka färger, torde äfven v
blifva fredade för misstankan att hafva begåt
någon orättvisa emot de ifrågavarande mag
naterna, om vi i afseende på dem också an
föra den sistnämde författarens egna ord.
Det finnes ett parti i Finland, säger han
som han ansåg sig böra kalla Ryssfinnar, oct
sor vä! för närvarande (1839) vore föga tal.
rikt, men dock torde hafva stort inflytande
Och han berättar vidare om detta parti föl.
jande:
Det består egentligen af tvenne afdelningar, hvil-
ke, ehuru utgående ur olika grundsatser, dock troget
understödja hvarandra. Den ena, bländad af dei
yttres glans, har förlorat förmågan att inse den euro.
peiska civilisationens sanna betydelse, och tror säledes
på fullt allvar, att det för Finland ej skulle vara nå-
gon olycka att förvandlas till rysk provins. Den be-
griper icke, att staten har ett högre ändamäl äv de:
seger öfver det yttre, hvars tecken äro rikedom och
makt, och således ej heller att ett folk, som kommi:
i delaktighet af evropeisk lag och odling och derige-
nom fätt bäde skydd och väckelse för det mensklig
aetens högre lif, som innebor dess innersta, ej kar
ifrån en sädan delaktighet lösryckas utan att inner-
ligt blifva olyckligt och förderfvadt. Den emot Fin-
lands sanna väl rakt opponerade riktningen af ettså-
dant tänkesätt har dock vanligare sic personliga grund
uti inskränkt förständ än uti elak vilja. Den andr:
fdelningen af det ifrågavarande partiet anser der
försäkran ryska kejsaren gifvit Finland, hufvudsakli-
gen gälla om ständsprivilegierna och framför allt om
de deri grundade ärftliga prerogativerna. Att upp-
rätthälla dessa och om möjligt utvidga dem, anse de
således såsom sitt högsta syftemål, och mänga ibland
dem blygas ej att pästå, det detta mål just skulie
komma att utgöra det säkraste skydd för Finland:
nationala beständ ech lycka. Då man sålunda vi!
göra ett korporations-intresse till herrskande öfver det
gemensamma, måste man, om man är konseqvent,
anse det senare och allt som kan befordra utveck-
ingen af dess kraft och betydelse ej blott med lik-
vöjdhet utan med ovilja. Verklig och högre kultur
ifven så väl som en sambhällets helhet genomträn-
sande och lifvande national-anda kunna icke påräkna
vägra kärleksfulla vårdare inom ett sädant parti. Di
ter detta säledes ej kan stödja sig på nationaliteten,
näste det söka skydd hos den främmande herrskare-
nakten; och man kan väl lätt föreställa sig, hvilka
nedel det använder för att vinna dennas gunst. Nu
r äter den ryska envåldsmakten bestämdt fientlig
mot allt magnatskaperi, och, om äfven detta till en
id skulle hafva framgäng, är det dock mer än sanno-
ikt, att i samma män det lyckas att gifva det finska
amhället den falska karakter, som grundar sig på
ess öfvervigt, det bereder sin egen så väl som det
elas undergång.n
Man påminne sig, att det är hr Hvasser,
len entusiastiske loftalaren af 1812 års po-
itik, som så talar. (4) .
Må vi likväl, på samma gång som vi stäm-
la dylika magnater så som de förtjena, till-
ika ropa: Heder och ära, nu och framgent,
t de Ånnar, som, oaktadt faror och svårig-
eter, större måhända mången gång än vi lyck-
igare lottade kunna ana, göra hvad de förmå
ör att rädda hvad ännu räddas kan af Finlands
rihet och sjelfständighet och den i så många
fseenden deraf beroende finska odlingens