Presten, klädd i nattrock och nattmössa,
trädde ut på gården.
Hören mig, go vänner! utropade han.
Hvad viljen j här så tidigt på morgonen och
så många på en gång?
Vi vilja hafva major Nejdbardt! skreko
flera på en gång.
Med bästa vilja står det ej i min makt att
skaffa er honom, ty han är icke här.,
Jag tror dig icke, gamle! inföll en bonde.
Ryssen har förhexat dig.
Har du fått dig ett rus eller är du van-
sinnig, efter du icke känner din pastor ? sade
med ett orubbligt yttre lugn Hambraeus.
Ingendera delen; jag är lika nykter, lika
klok som du.
Vi hafva icke druckit brorskål, svarade
med värdighet Hambreus.
Gif oss majoren, gif oss honom på stund !
ropade folket. Vi ha svurit på att vi skola
ha honom. Den skälmen kronofogden har
gömt honom här i Jomala prestgård.
Om jag försäkrar er på min heder, vid
in salighet, att han ej är här, tron j mig
am
Mamsell Eva hade ej vågat sig ut; hon
stod och lyssnade bakom förstuguporten.
Ja, om vi först få leta i hvarenda vrå i
hela huset. Finnes han ej då, så tro vi dig.
Nå leten då, blott jag slipper er sedanx,
sade med en viss otålighet prosten. J be-
reden er verkligen väl till den stundande sab-
baten.
I morgon ha vi icke tid att fira sabbat.
Hjelper oss vår Herre väl igenom det här,, då
skola vi gå i Guds hus och tacka honom.,
Prosten vekscåt sidan: och lät deta gåvin: i
huset; sex bönder marscherade in i förstugan.
Hvad! här. ha vi honom! Någon andas
bakom porten; och slående den tillbaka, stod