—— .Å.. ÖO— —V V—tt— —— —? ?Se——————w- —
dån, som erinrade om ett äskdunder, ned för
vindstrappan, skrikande:
sHan var icke der, han var icke der.s
Då har väl den kanaljen T. gömt honom
der dit ingen kan hitta vägen, utlät sig en
af bönderna, tilläggande få vi ej reda på ho-
nom är all vår möda förspilld.
Emellertid gick prosten fram och åter i sitt
rum öfverläggande med sig sjelf hvilka åt-
gärder som här borde tagas.
Han var icke ovan vid att lugna sina 800-
kenboers upphräsande sinnen, men han Var
nog menniskokännare för att veta att i för-
hållanden, sådana som de ifrågavarande, var
det knappast möjligt att tillbakabålla en upp-
retad folkhop hvars sympatier han ej delade.
Hambrigus var visserligen ingen ryssvän och
ur stånd att företaga sig någon handling ho-
nom ovärdig, men den id söm vid detta till-
fälle lifvade åländska allmogen betraktade
han som en dårskap.
pJag uppskjuter till ett annat tillfälles, tänkte
fhan, att tala med dem; den enda jag ville
säga ett ord vore Jan Janson.s
Han gick nu ut till bönderna.
sÄren j nöjda nu ?
Det var icke utan att de blygdes öfver sitt
förhållande. ;
Om denna möorgons tilldragelser skola vi
samtala en annan gång; uppskjutet är icke för-
summadt. Jag kan dock ej underlåta att säga
att eder pastor ej väntat detta af sin hjord.
Hafven j sett till Jan Janson ?
Jo ban och Erik Henrikson hafva i natt
varit ute på kalas.v
Ar det någon af er som är så beskedlig
och vill göra mig den tjensten att bedja ho-
nom kommartill mig i dag på förmiddagen.
Jan, svarade en bonde som tycktes blygas
öfver sitt förhållande.
Jomalenterna, som blygdes öfver att bevaka