af beväringen, de yngre, ingående klasserna,
bestämda att vara bataljonernas reserv; så
länge armån ej är fördelad i vissa armåkårer,
och hvarje underafdelning af densamma vet
till hvilken armekår den hörer; så länge ej
hvarje sådan armåsår eger sin chef, denneg
stab, nödig tross, sjukvård, depöter och re-
server, så länge kan man äfven med skäl
säga, att landet är utan armåorganisation för
kriget och utan ordnad beväring. Huru ofta
och vältaligt hafva ej, ända sedan begynnel-
sen af vårt nya statsskisk, ädla fosterlands-
vänner höjt sina stämmor för åstadkommande
af ett verkligt nationalförsvar; men huru hafva
de blifvit bemötta från maktens sida? En
folkbeväpning, — anförtro folket vapen, — den
tanken har städse i våra maktegandes ögon varit
liktydig med högförräderi.
Den tänker oredigt och illa, som först
tänker i fiendens åsyn, säger vår store Eh
rensvärd, och lyckligt det land, hvars admi-
nistrativa myndigheter ej glömt denna sanning
Vi tro slutligen, att f. d. generalstabs-officern,
så väl vid denna punkt som vid den följande:
Utan tillräcklig artilleriutrustning, ej noga
skiljt taktik från strategi; — ty vi för vår
del hafva fattat Sv. Tidningens yttrande så,
att det ingalunda afsåge sjelfva kanonernas
antal utan den egentliga materiella utrust-
ningen. Vi tro att Sv. T. mera afsett qva-
litet än qvantitet, ehuru adjektivet tillräcklig
visst pekar åt den sednare; men ehuru
vi det tro, och ehuru vi ej vilja underskrifva
f. d. generalstabsofficerns yttrande, att in-
gen annan väsentlig brist för att kunna gå
1 fält förefinnes än å hästar,, instämma vi
dock fullkomligen i hans omdöme, att någon
så beskaffad brist i vår artilleriutrustning icke
finnes, som skulle kunna tjena till giltigt
skäl för oss att sky krig,, om politiska för-
hållanden göra det för oss nödigt eller för-
delaktigt. Vi tro äfven, att ett krig skulle
blifva för vår militära utbildning i alla möj-
liga afseenden af oberäknelig nytta, emedan
vi först då sanningsenligt skulle erfara hvad
vi og och hvad vi sakna, samt i hvad till-
stånd och af hvad beskaffenhet det är som
vi ega,
Hval f. d. generalstabsofficern anför emot
Sv. Tidningens utan kommissariatn, deruti in-
stämma vi fullkomligt; deremot ej så allde-
les uti hans resonnement öfver satsen utan
tillräckligt befäls, emedan vår tanke är, hvad
vi äfven ofvanföre anfört, att då ett lands
krigshär endast är till för landets försvar och
för kriget, den äfven bör vara så organiserad
och öfvad, att den hvarje stund kan använ-
das till sin bestämmelse, utan att då under-
kastas några förändringar, rättelser och til-
lägg, de der störande inverka på hela
krigsmaschinen, ej minst i det fall att de lik-
som låta soldaten ana, det han under kriget
har andra pligter att fylla än under freden.
Vi sluta för denna gång våra icke af klan-
dersjuka utan varm tillgifvenhet för konung
och fosterland dikterade rader. Vi hafva ej
med hvad vi yttrat velat säga att vi, om
nationens ära eller afseendet på dess fram-
tida välfärd sådant fordrar och regentens vis-
het anser tiden dertill inne, icke när som
helst skulle kunna uppträda såsom en värdig
bundsförvandt vid sidan af de makter, som
nu kämpa för Europas frihet från moskovitiskt
förtryck; men vi hafva velat fästa uppmärk-
samheten derpå, och lägga vigt dervid, att
om brister inom vårt krigsväsende finnas, de
ingalunda och uteslutande uppkommit, som
Sv. Tidningen påstår, genom brist af anslag
utan genom brist af plan till och förmåga
vid deras användande.
Likaså hafva vi ansett oss böra inlägga ett
ord till protest mot sådana modlösa äsigter,
att man, när brister och felaktigheter, hvilka
ingen anat, kommit i dagen, skulle derföre ge-
nast kasta yxan i sjön och gifva allt förloradt.
Den maktpåliggande uppenbarelse af tillstån-
det inom vårt krigsväsende, som genom Sven-
ska Tidningen kommit i dagen, bör tvärtom
blifva den kraftigaste uppmaning för svenska
folket och dess representanter, att med allvar
arbeta på en förändring i det system, som från
rikedag till riksdag slukar så betydliga sum-
mor, utan att uppfylla ändamålen hvarför de
affordras det tungt beskattade folket; förän-
dring i befordringsväsendet, så att skicklighet
och förmåga att fylla en vigtig tjenst i mnå-
gon liten grad tages i betraktande vid dess
tillsättning, och ej uteslutande börd, relatio-
ner, favoritskap och hofinflytelser; förändring
äfven i kontrollerna, så att folket må få veta
om deras medel blitva använda att fylla verk-
liga behof, eller under slöjan af krigsförvalt-
ningens ogenomträngliga hemlighet bortplot-
tras på tanklösa och derföre misslyckade
experimenter. Den sanna fosterlandskärleken
består ej i att på första vink kasta ut ofant-
liga summor utan att det ringaste bekymra
sig om huru de användas, utan fast mer i ett
samvetsgrannt pröfvande af behofven och ett
sorgfälligt tillseende, att hvad som beviljas
äfven användes så, att det uppfyller det der-
med afsedda ändamålet. Svenska Tidningens
artikel af den 30 sistlidne Mars innehåller i
detta afseende de tänkvärdaste lärdomar för
våra framtida ständer och deras revisorer.
— Vid hofvet anlades i går den 26 April