QVUrSTANNR.
BLANDADE ÄMNEN.
Niam Niams, eller den med svans försedda
menniskorasen,
(Slut fr. 1:0 93.)
En välbekant-- resande, WAbbadie, Har meddelat
geografiska sällskapet, i dess session den 6 Jan: 1852,
att en abysinsk prest. lemnat honom noggranna och
omständliga underrättelser. om Niamsrasen. Efter
nämde prests uppgifter skulle den ifrågavarande lem-
men hafva en längd af 29 millimetres och endast
tillkomma det manliga könet. -
Allt detta tycks vara bevis nog för tillvaron af en
med svans försedd menniskoras i mellersta Nigritien
(Sudan). Du Couret säger derjemte att Niam Niams
lefva af jagt och fiske och dessutom lifnära sig med
rötter, plantor och frukter; vidare, att de äro kanni-
baler oeh till och med i slaftillståndet icke kunna
öfvervinna sitt begär efter rått kött, såmt slutligen,
att nägra bland dem tillbedja solen, månen och vissa
fixstjernor, medan åter andra bringa en stor flods
(sannolikt Nigerns) källor lefvande ofter.
Enligt af den omtalte negern i Bahia m:r Castel-
nav meddelade uppgifter ligger det af Niam Niams
bebodda området längst söderut i Sudan, mellan Ada-
mah och Tangalesernas land.
.. Låtom oss nu höra hvad d:r Häbsch berättar:
Det var år 18522, säger han, då jag föst såg
en med svans, förseddimenniska ;. det var en negrinna.
Fenomenet öfverraskade mig, och af hennes herre (en
slafhandlare), som jag bad om närmare upplysningar,
erfor jag att i det inre af Afrika lefver en mennisko-
ras, bland hvilken hvarje individ är utrustad med en
dylik. prydnad. Med den för orientalernas fantasi
egendomliga öfverdrift försäkrade han, att nämde ut-
vext ofta uppnär en längd af 2 fot, Negrinnan var
svart som ebenholz. Hennes hår var krusigt, tän-
derna stora och hvita samt starkt utåtböjda, och ögo-
nen blodsprängda. Hon åt rått kött. Kläderna ge-
nerade henne. Oaktadt det låga pris hennes egare
satte på henne, kunde han icke få henne säld. Men
det var mindre genom sin sällsamma prydnad bak-
till, som hon afskräckte köparne, än genom sin för-
kärlek för menniskokött, ett begär som hon alls icke
brydde sig om att dölja. Hennes stam, som ligger
i oupphörliga krig med närgränsande stammar, äter
sina fångars kött. Då någoa dör, blir han af sina
anförvandter — icke. begrafven, utan sönderstyckad
och uppäten. Derför hafva de också inga begraf-
lg PAatSere De lelva icke alla somnomader ; som-
ia dem bygga sig hyddor af trädens grenar. De
Nk 1ga vapen och äkerbruksredskap, plantera majs
pot ) korn och känna till boskapsskötseln. Deras språk
är sätt uspråk och innehäller mänga arabiska ord.
De 20. utan all beklädnad och söka blott att tillfreds-
ställa sina sinliga begär. Sönerna dela bädd med!
giva mödrar, bröderna med sina systrar — kortligen,
det herrskar bland dem i detta hänseende ett gräs-
ligt virrvarr. : Den starkaste bland dem välja de till
sin böfding ; det är ha som för dem i striden och
fördeslar bytet. Man känner icke Huruvida de hafva:
nägor religion; me det är icke sannolikt, att dömma
af der benöjsenbet med hvilken de antaga hvarje re.
ligion ma; fär dem. Det är svårt att fullkomligt
betaga em deras vildhet; deras mäktiga naturdrift
sporrar dem alltjemt att söka efter menniskokött ; .
man I jer exempel på att de mördatoch uppätit barn
som -åeras herrar anförtrott åt deras vård. — Jag:
såg förlidet år en menniska af denna ras, som var
fö sedd med en 1!y, tum läng, med hår bevuxen
S gens. Han tycktes vara omkring 35 år, var väl bil-
dad, starkt bygd och svart som ebenholz.. Det märk-
värdigaste var hans tänder, som -voro- starkt utstä-
ende. — Niam Niams äro i besittning af en -herku-
disk styrka. Till följd af deras otämjbarhet vilja
slafköparne icke: befatta sig med dem. Deras herrar
anförtro dem icke gerna vården af sitt hus. — Jag.
såg i Konstantinopel den 10-årige sonen af--en apo-
stekare. Denne gosse var född med -ett 1 tum längt
appendix baktill.-Han hör till kaukasiska rasen. Hos
en af häng förfäder förefanns samma abnormitet.
Detta anses i Orienten som ett kännemärke på en
ovanlig grad af djurisk kraft. — Turkarne hafva se-
dan lång tid haft kunskap om nämde menniskoras
och visa icke liten förvåning öfver att det veten-
skapligt bildade Europa ända tills nu icke kännt till
den. ;
Jemför man nu alla de uppgifter vi anfört, så in-
ses lätt att de i många hänseenden äro hvarandra
motsägande. Då den abbysinske presten säger. att
det oftanämde appendix felas det qvinliga könet, så
försäkrar deremot negerslafven i Bahia motsatsen och
påstår sig med ögen och händer hafva förvissat sig
om att det finnes hos begge könen. Men d:r Häbschs
meddelanden göra slut på all tvist rörande denna
punkt, alldenstund det ena af de tvenne individer han
sjelf undersökt tillhörde det qvinliga könet. Slaf-
handlarne, af hvilka du Couret fick sina notiser, öf-
verensstämma fullkomligt med den ofvannämde ne-
gern i beskrifningen af ryggradsförlängningens yttre
beskaffenhet. Men uppgifterna af den -abbysinske
presten, som endast gjort sina iakttagelser på man-
liga individer, divergera betydligt från de andres.
Skulle man icke nu möjligen kunna antaga, att mera-
nämde organs yttre beskaffenhet är betingad af köns-
skilnaden?
Vi vilja här icke inlåta oss i några djerifva hypo-
teser och vågade slutsatser; men ämnet tycks--oss
vara! förtjent af synnerlig uppmärksamhet och foört-
satt forskning. Det skulle alltid vara att drifva
skepticismen för långt, om man utan vidare-omstän-
digheter ville förkasta de mångfaldiga intyg om sa-
kens riktighet, som till en del kommit-oss tillhanda
från de trovärdigaste personer: Frågan är nu, huru-
vida den på Niam Niams iakttagna abnormiteten
verkligen är en fortsättning af ryggraden eller blott
och bart en sjukdomsutväxt. Är det förra fallet, så
skulle vi sålunda hafva fonnit en ny länk i varelser-
nas stora kedja. De uppgifter vi ofvan funnit om
den ifrågavarande menniskorasens yttre gestalt, sär-
deles om hufvudskälen och tuggverktygen, skulle
kunna beteckna densamma som en öfvergång från
squadromanerna (aporna) till menniskan, och i denna
förmodan ligger just det intressanta af frågan. -VIi
moppas emellertid att vetenskapen, som redan löst så
pbängen annan svår gåta, genom ihärdiga bemödan.
len snart skall blifva i stånd att äfven på denna
emna ett tillfredsställande svar.
Rättelser. Uti den i måndagsbladet införda art.