QVUrSTANNR. BLANDADE ÄMNEN. Niam Niams, eller den med svans försedda menniskorasen, (Slut fr. 1:0 93.) En välbekant-resande, WAbbadie, Har meddelat geografiska sällskapet, i dess session den 6 Jan: 1852, att en abysinsk prest. lemnat honom noggranna och omständliga underrättelser. om Niamsrasen. Efter nämde prests uppgifter skulle den ifrågavarande lemmen hafva en längd af 29 millimetres och endast tillkomma det manliga könet. Allt detta tycks vara bevis nog för tillvaron af en med svans försedd menniskoras i mellersta Nigritien (Sudan). Du Couret säger derjemte att Niam Niams lefva af jagt och fiske och dessutom lifnära sig med rötter, plantor och frukter; vidare, att de äro kannibaler oeh till och med i slaftillståndet icke kunna öfvervinna sitt begär efter rått kött, såmt slutligen, att nägra bland dem tillbedja solen, månen och vissa fixstjernor, medan åter andra bringa en stor flods (sannolikt Nigerns) källor lefvande ofter. Enligt af den omtalte negern i Bahia m:r Castelnav meddelade uppgifter ligger det af Niam Niams bebodda området längst söderut i Sudan, mellan Adamah och Tangalesernas land. .. Låtom oss nu höra hvad d:r Häbsch berättar: Det var år 18522, säger han, då jag föst såg en med svans, förseddimenniska ;. det var en negrinna. Fenomenet öfverraskade mig, och af hennes herre (en slafhandlare), som jag bad om närmare upplysningar, erfor jag att i det inre af Afrika lefver en menniskoras, bland hvilken hvarje individ är utrustad med en dylik. prydnad. Med den för orientalernas fantasi egendomliga öfverdrift försäkrade han, att nämde utvext ofta uppnär en längd af 2 fot, Negrinnan var svart som ebenholz. Hennes hår var krusigt, tänderna stora och hvita samt starkt utåtböjda, och ögonen blodsprängda. Hon åt rått kött. Kläderna generade henne. Oaktadt det låga pris hennes egare satte på henne, kunde han icke få henne säld. Men det var mindre genom sin sällsamma prydnad baktill, som hon afskräckte köparne, än genom sin förkärlek för menniskokött, ett begär som hon alls icke brydde sig om att dölja. Hennes stam, som ligger i oupphörliga krig med närgränsande stammar, äter sina fångars kött. Då någoa dör, blir han af sina anförvandter — icke. begrafven, utan sönderstyckad och uppäten. Derför hafva de också inga begraflg PAatSere De lelva icke alla somnomader ; somia dem bygga sig hyddor af trädens grenar. De Nk 1ga vapen och äkerbruksredskap, plantera majs pot ) korn och känna till boskapsskötseln. Deras språk är sätt uspråk och innehäller mänga arabiska ord. De 20. utan all beklädnad och söka blott att tillfredsställa sina sinliga begär. Sönerna dela bädd med! giva mödrar, bröderna med sina systrar — kortligen, det herrskar bland dem i detta hänseende ett gräsligt virrvarr. : Den starkaste bland dem välja de till sin böfding ; det är ha som för dem i striden och fördeslar bytet. Man känner icke Huruvida de hafva: nägor religion; me det är icke sannolikt, att dömma af der benöjsenbet med hvilken de antaga hvarje re. ligion ma; fär dem. Det är svårt att fullkomligt betaga em deras vildhet; deras mäktiga naturdrift sporrar dem alltjemt att söka efter menniskokött ; . man I jer exempel på att de mördatoch uppätit barn som -åeras herrar anförtrott åt deras vård. — Jag: såg förlidet år en menniska af denna ras, som var fö sedd med en 1!y, tum läng, med hår bevuxen S gens. Han tycktes vara omkring 35 år, var väl bildad, starkt bygd och svart som ebenholz.. Det märkvärdigaste var hans tänder, som -vorostarkt utstäende. — Niam Niams äro i besittning af en -herkudisk styrka. Till följd af deras otämjbarhet vilja slafköparne icke: befatta sig med dem. Deras herrar anförtro dem icke gerna vården af sitt hus. — Jag. såg i Konstantinopel den 10-årige sonen af--en apostekare. Denne gosse var född med -ett 1 tum längt appendix baktill.-Han hör till kaukasiska rasen. Hos en af häng förfäder förefanns samma abnormitet. Detta anses i Orienten som ett kännemärke på en ovanlig grad af djurisk kraft. — Turkarne hafva sedan lång tid haft kunskap om nämde menniskoras och visa icke liten förvåning öfver att det vetenskapligt bildade Europa ända tills nu icke kännt till den. ; Jemför man nu alla de uppgifter vi anfört, så inses lätt att de i många hänseenden äro hvarandra motsägande. Då den abbysinske presten säger. att det oftanämde appendix felas det qvinliga könet, så försäkrar deremot negerslafven i Bahia motsatsen och påstår sig med ögen och händer hafva förvissat sig om att det finnes hos begge könen. Men d:r Häbschs meddelanden göra slut på all tvist rörande denna punkt, alldenstund det ena af de tvenne individer han sjelf undersökt tillhörde det qvinliga könet. Slafhandlarne, af hvilka du Couret fick sina notiser, öfverensstämma fullkomligt med den ofvannämde negern i beskrifningen af ryggradsförlängningens yttre beskaffenhet. Men uppgifterna af den -abbysinske presten, som endast gjort sina iakttagelser på manliga individer, divergera betydligt från de andres. Skulle man icke nu möjligen kunna antaga, att meranämde organs yttre beskaffenhet är betingad af könsskilnaden? Vi vilja här icke inlåta oss i några djerifva hypoteser och vågade slutsatser; men ämnet tycks--oss vara! förtjent af synnerlig uppmärksamhet och foörtsatt forskning. Det skulle alltid vara att drifva skepticismen för långt, om man utan vidare-omständigheter ville förkasta de mångfaldiga intyg om sakens riktighet, som till en del kommit-oss tillhanda från de trovärdigaste personer: Frågan är nu, huruvida den på Niam Niams iakttagna abnormiteten verkligen är en fortsättning af ryggraden eller blott och bart en sjukdomsutväxt. Är det förra fallet, så skulle vi sålunda hafva fonnit en ny länk i varelsernas stora kedja. De uppgifter vi ofvan funnit om den ifrågavarande menniskorasens yttre gestalt, särdeles om hufvudskälen och tuggverktygen, skulle kunna beteckna densamma som en öfvergång från squadromanerna (aporna) till menniskan, och i denna förmodan ligger just det intressanta af frågan. -VIi moppas emellertid att vetenskapen, som redan löst så pbängen annan svår gåta, genom ihärdiga bemödan. len snart skall blifva i stånd att äfven på denna emna ett tillfredsställande svar. Rättelser. Uti den i måndagsbladet införda art.