AS RR SS ER SK
Franska Monitörens andra artikel öfver
den nuvarande situationen har följande ly-
delse:
Efter att hafva för allmänheten framlagt det
sanna förhållandet med planerna för orienta-
liska fälttåget och expeditionen, återstår det
för oss att visa huru politiken uppfattat sin
rol, huru den uppfyllt sin pligt samt vårdat
Frankrikes ära och Europas intresse.
Hvilka voro de allmänna orsakerna till kri-
et? Hvilken tvingande omständighet för-
mådde Frankrike och England att sända sin
krigsmakt till lands och: sjös så långt från
hembygdens kuster? I hvad mån rörde denna
europeiska ordningsfråga verldsdelens sär-
skilda stater? Hvilket mål bör man sträfva
att uppnå till beredande afiallas fördel? Huru
bör man uppfåtta de fyra garantipunkterna;
hvilka å ömse sidor blifvit antagna till grund
för fredsunderhandlingarne? Är det rättvist,
är: det nyttigt att sätta bestämda gränser för
Rysslands makt uti Svarta hafvet? fvilka
skola följderna af fredsunderhandlingarne i
Wien blifva för freden eller kriget? . Dessa
frågor skola utgöra föremål för den gransk-
ning, vi nu gå att utföra uti denna andra
afdelning af vår uppsats, på det att vid det
nu snart stundande afgörandets ögonblick den
allmänna meningen, fullständigt upplyst, må
med lika tillförsigt emottaga antingen freden,
om den är möjlig, eller kriget, om det är
nödvändigt.
Man känner huru denna vidtutseende fejd
först uppkom af en obetydlig tvist, väckt
emot Turkiet med anledning af vissa med-
gifvanden som denna stat beviljat den romersk-
katolska lärans. bekännare inom de heliga or-
terna. Det var blott en förevänning som
Ryssland sökte. För detta rike var den he-
liga grafven endast ett trappsteg till öfver-
välde; men det var icke denna heliga graf-
vård som skulle rubba verldens fred. Frans-
männens kejsare, ordnande denna tvistefråga
på det mest billiga sätt, tvang Petersburger-
kabinettet att lägga i dagen sina rätta af-
sigter; Hela verlden insåg då, att Ryssland
icke hade uppväckt denna tvist för annat
ändamål än att öppna Bosporen för sitt öf-
verherrskap. Denvrängda tolkning RByss-
land gjorde af traktaten i Kainardschi inne-
fattade i sjelfva - verket ett fullkomligt upp-
häfvande af-sultanens höghetsrättigheter. Ifrån
denna stund upphörde tvistefrågan att vara
en religiös fråga och blef en politisk, uti
hvilken hela Europa fann sig indraget, vid
hvilken det måste klart upprada sina egna
fördelar, försvara sina rättigheter och visa sin
hela styrka.
Till detta mål syftade franska styrelsens
alla -bemödanden. England, i början vilse-
ledt af frågans förmenta, blott religiösa be-
skaffenhet, insåg snart -:nog med sitt öppna
och klarsynta sinne hennes verkliga syfte.
Lika med oss fattade det klart allt det hot-
fulla och öfvermodiga uti den ryska öfver-
makten, och dess hand sträcktes åt oss i sam-
ma ögonblick- som Frankrike räckte sin för
att afsluta ett innerligt förbund emellan de
tvenne-stora folk som äro målsmän för vester-
landets hyfsning.
Så väl för Frankrike som för England in-
nebar den österländska frågan en vigt, vida
öfver dessa båda staters blotta ärelystnad,
Ryssland ville göra sig till herrskare i Kon-
stantinopel; det måste förhindras från att ut-
föra: denna plan. Ryssland, beherrskande
Hela Svarta hafvet och blott behöfvande ut-
sträcka sin hand för att nå Bosporen, botade
redan Medelhafvet med Sebastopols. flottor.
Utbredande sig till Dardanellerna, gick det
att framskjuta sina gränser ända till Medel-
hafvets kuster. Öfverallt, dit dess krigsflot-
tor kände nå, var: dess öfvervägande infly-
tande tryggadt. Från djupet at sing otillgäng-
liga krigshamnar tryckte det på Europas kej-
garedömen och konungariken. Icke endast
att Frankrike och England fått en medtäfla-
re, och att hela Tyskland dignade under den
väldige jättens tyngd, som hårdt tryckte på
detsamma, ren Grekland; Italien, Spanien,
Egypten och alla andra mindre stater hota-
des med samma våda för sin säkerhet och
sitt oberoende;
Huru besynnerligt! Allt dittills hade Eu-
ropa blundat för den utomordentliga faran af
detta intrång från norden. År 1828 hade
Frankrike och England i förening med Ryss-
land, uppbrännande den turkiska flottan vid
Navarino, förstört det bålverk som skyddade
vesterlandet. Vid denna tidpunkt sökte vi en
bundsförvandt i Petersburg, i stället för att
der se motståndaren iill vårt inflytande och
vår civilisation. År 1840 ingingo ännu en
gång England Preussen och Österrike, med
uteslutande - af kabinettet i Tuillerierna, en
nära förening, utan att misstänka någon fa-
ra. Sebastopol, slutet för alla våra efter-
forskningar, dolde inom sin otillgängliga hamn
verksamheten . på dess. skeppsvarf och i dess
argenaler-- samt förekom ingen såsom något
hotfullt. Man hade glömt, att redan år 1805
en flotta, utgående ur denna hamn och fö-
rande 12,000 stridsmän, landat vid Italiens
kust samt der bragt fransmän och ryssar i
beröring med hvarandra. Denna varnings-
fulla företeelse hade likväl förtjenat att fä-
stas i minnet, alldenstund den ådagalade, att
Ryssland från det inre af Svarta hafvet kunde,
så snart det beherrskade sunden vid Konstan-
tinopel och Dardanellerna, nå ända till in-
gången af Adriatiska hafvet.
Några år senåre, då Ryssland hade att
kämpa: erdot det med Österrike förbundna
Frankrike, framställde detännu tydligare sina
eröfringsplaner, genom det mål det sökte upp-
es ——— RNE
för att träffa mig; men innan du hinner fram
måste jag skynda åt. annat håll: Jag rycker
detta. blad ur min plånbok för att tillskrifva
dig dessa ord. Gud signe dig och vår lilla!
AV a I a MA I KA a La