AS RR SS ER SK Franska Monitörens andra artikel öfver den nuvarande situationen har följande lydelse: Efter att hafva för allmänheten framlagt det sanna förhållandet med planerna för orientaliska fälttåget och expeditionen, återstår det för oss att visa huru politiken uppfattat sin rol, huru den uppfyllt sin pligt samt vårdat Frankrikes ära och Europas intresse. Hvilka voro de allmänna orsakerna till kriet? Hvilken tvingande omständighet förmådde Frankrike och England att sända sin krigsmakt till lands och: sjös så långt från hembygdens kuster? I hvad mån rörde denna europeiska ordningsfråga verldsdelens särskilda stater? Hvilket mål bör man sträfva att uppnå till beredande afiallas fördel? Huru bör man uppfåtta de fyra garantipunkterna; hvilka å ömse sidor blifvit antagna till grund för fredsunderhandlingarne? Är det rättvist, är: det nyttigt att sätta bestämda gränser för Rysslands makt uti Svarta hafvet? fvilka skola följderna af fredsunderhandlingarne i Wien blifva för freden eller kriget? . Dessa frågor skola utgöra föremål för den granskning, vi nu gå att utföra uti denna andra afdelning af vår uppsats, på det att vid det nu snart stundande afgörandets ögonblick den allmänna meningen, fullständigt upplyst, må med lika tillförsigt emottaga antingen freden, om den är möjlig, eller kriget, om det är nödvändigt. Man känner huru denna vidtutseende fejd först uppkom af en obetydlig tvist, väckt emot Turkiet med anledning af vissa medgifvanden som denna stat beviljat den romerskkatolska lärans. bekännare inom de heliga orterna. Det var blott en förevänning som Ryssland sökte. För detta rike var den heliga grafven endast ett trappsteg till öfvervälde; men det var icke denna heliga grafvård som skulle rubba verldens fred. Fransmännens kejsare, ordnande denna tvistefråga på det mest billiga sätt, tvang Petersburgerkabinettet att lägga i dagen sina rätta afsigter; Hela verlden insåg då, att Ryssland icke hade uppväckt denna tvist för annat ändamål än att öppna Bosporen för sitt öfverherrskap. Denvrängda tolkning RByssland gjorde af traktaten i Kainardschi innefattade i sjelfva verket ett fullkomligt upphäfvande af-sultanens höghetsrättigheter. Ifrån denna stund upphörde tvistefrågan att vara en religiös fråga och blef en politisk, uti hvilken hela Europa fann sig indraget, vid hvilken det måste klart upprada sina egna fördelar, försvara sina rättigheter och visa sin hela styrka. Till detta mål syftade franska styrelsens alla -bemödanden. England, i början vilseledt af frågans förmenta, blott religiösa beskaffenhet, insåg snart -:nog med sitt öppna och klarsynta sinne hennes verkliga syfte. Lika med oss fattade det klart allt det hotfulla och öfvermodiga uti den ryska öfvermakten, och dess hand sträcktes åt oss i samma ögonblicksom Frankrike räckte sin för att afsluta ett innerligt förbund emellan de tvenne-stora folk som äro målsmän för vesterlandets hyfsning. Så väl för Frankrike som för England innebar den österländska frågan en vigt, vida öfver dessa båda staters blotta ärelystnad, Ryssland ville göra sig till herrskare i Konstantinopel; det måste förhindras från att utföra: denna plan. Ryssland, beherrskande Hela Svarta hafvet och blott behöfvande utsträcka sin hand för att nå Bosporen, botade redan Medelhafvet med Sebastopols. flottor. Utbredande sig till Dardanellerna, gick det att framskjuta sina gränser ända till Medelhafvets kuster. Öfverallt, dit dess krigsflottor kände nå, var: dess öfvervägande inflytande tryggadt. Från djupet at sing otillgängliga krigshamnar tryckte det på Europas kejgaredömen och konungariken. Icke endast att Frankrike och England fått en medtäflare, och att hela Tyskland dignade under den väldige jättens tyngd, som hårdt tryckte på detsamma, ren Grekland; Italien, Spanien, Egypten och alla andra mindre stater hotades med samma våda för sin säkerhet och sitt oberoende; Huru besynnerligt! Allt dittills hade Europa blundat för den utomordentliga faran af detta intrång från norden. År 1828 hade Frankrike och England i förening med Ryssland, uppbrännande den turkiska flottan vid Navarino, förstört det bålverk som skyddade vesterlandet. Vid denna tidpunkt sökte vi en bundsförvandt i Petersburg, i stället för att der se motståndaren iill vårt inflytande och vår civilisation. År 1840 ingingo ännu en gång England Preussen och Österrike, med uteslutande af kabinettet i Tuillerierna, en nära förening, utan att misstänka någon fara. Sebastopol, slutet för alla våra efterforskningar, dolde inom sin otillgängliga hamn verksamheten . på dess. skeppsvarf och i dess argenaler-samt förekom ingen såsom något hotfullt. Man hade glömt, att redan år 1805 en flotta, utgående ur denna hamn och förande 12,000 stridsmän, landat vid Italiens kust samt der bragt fransmän och ryssar i beröring med hvarandra. Denna varningsfulla företeelse hade likväl förtjenat att fästas i minnet, alldenstund den ådagalade, att Ryssland från det inre af Svarta hafvet kunde, så snart det beherrskade sunden vid Konstantinopel och Dardanellerna, nå ända till ingången af Adriatiska hafvet. Några år senåre, då Ryssland hade att kämpa: erdot det med Österrike förbundna Frankrike, framställde detännu tydligare sina eröfringsplaner, genom det mål det sökte uppes ——— RNE för att träffa mig; men innan du hinner fram måste jag skynda åt. annat håll: Jag rycker detta. blad ur min plånbok för att tillskrifva dig dessa ord. Gud signe dig och vår lilla! AV a I a MA I KA a La