röda anletet; på länstolen vid sängen satt en annan qvinna som redan hunnit qvällen af sitt lif; sextiosex Vintrar bade intryckt djupa fåror i hennes ansigte. De bruna ögonen bade förlörat den eld som fordom tände sig i dem, och färgen fordom mörk hade öfvergått till en nästan ljusgul; hoh bar en klädning af svart kamelott och på hufvudet en bindinössa af hvita spetsar. Amletsöttrycket röjde bestämdhet, liflighet och en stor tankeförmåga. Huru står det till med mamma? frågade dei inträdande: Febern är stark, svarade den gamla; under det att den sjuka, som syntes mycket matt, bibehöll tystnaden... men fortfor den förstnämda, huru är det med mamsell? sMed ihig? Ja, mamsell ser ut som om någon stor fara: vore för handen. Nu sökte den sjukas blick dottren. sÅurora, kom närmare; sätt dig hos migl, bad hon med matt röst. Aurora satte sig på sängkanten. sMår di icke brå?s återtog modern. sJo, mycket bra, mamna lilla ! ö Har något ledsamt händt? frågade ast :sorskan;. SIngenting.s Du ser så NUET ut. Jag får rent af s att jag för min del är ganska orolig så länge vi hafva den ryske majoren i huset.v sDet skall mamma ej vara. Han gör icke något ondt. Är det för att göra godt, inföll den främmande frun, fixerande Aurora, som han med sitt följe slågit sig ned på fasta Åland? är det för att göra godt som han,v fortfor hon med en ljudiig röst, som gaf uttryck åt hvarje ord hon sade, som han regerar här precist som vore han Ålands konung? är det föratt göra godt, som han inrättar godtyckliga gästgifverier? Jag frågar om det är rimligt att bruka ett sådant våld som han gjort hemma i vår prestgård? Våld! icke har han der bedrifvit något våld?