röda anletet; på länstolen vid sängen satt en
annan qvinna som redan hunnit qvällen af
sitt lif; sextiosex Vintrar bade intryckt djupa
fåror i hennes ansigte. De bruna ögonen
bade förlörat den eld som fordom tände sig
i dem, och färgen fordom mörk hade öfver-
gått till en nästan ljusgul; hoh bar en kläd-
ning af svart kamelott och på hufvudet en
bindinössa af hvita spetsar.
Amletsöttrycket röjde bestämdhet, liflighet
och en stor tankeförmåga.
Huru står det till med mamma? frågade
dei inträdande:
Febern är stark, svarade den gamla; un-
der det att den sjuka, som syntes mycket
matt, bibehöll tystnaden... men fortfor
den förstnämda, huru är det med mamsell?
sMed ihig?
Ja, mamsell ser ut som om någon stor
fara: vore för handen.
Nu sökte den sjukas blick dottren.
sÅurora, kom närmare; sätt dig hos migl,
bad hon med matt röst.
Aurora satte sig på sängkanten.
sMår di icke brå?s återtog modern.
sJo, mycket bra, mamna lilla ! ö
Har något ledsamt händt? frågade ast -
:sorskan;.
SIngenting.s
Du ser så NUET ut. Jag får rent af s
att jag för min del är ganska orolig så länge
vi hafva den ryske majoren i huset.v
sDet skall mamma ej vara. Han gör icke
något ondt.
Är det för att göra godt, inföll den främ-
mande frun, fixerande Aurora, som han med
sitt följe slågit sig ned på fasta Åland? är
det för att göra godt som han,v fortfor hon
med en ljudiig röst, som gaf uttryck åt hvarje
ord hon sade, som han regerar här precist
som vore han Ålands konung? är det föratt
göra godt, som han inrättar godtyckliga gäst-
gifverier? Jag frågar om det är rimligt att bru-
ka ett sådant våld som han gjort hemma i
vår prestgård?
Våld! icke har han der bedrifvit något våld?