ej annat än lemnavårt fullaste bifall. Vi
skulle blott vilja gå ännu ett steg längre, och
föreslå utdömmandet af stora katekesens icke
blott utanläsning utan innanläsning, fullt öf-
vertygade om olämpligheten af uiförligare sy-
stematiska kompendier i fråga om den kun-
skap som, sjelf hf, säkrast hämtas ur lifvets
och sanningens ospädda källa. Är en sam-
manfattning af grundsanningarne af nöden, så
ega vi ju en sådan i Luthers lilla katekes,
som tillika har fördelen af att vara enaf vir
kyrkas symboliska böcker.
Efter att hafva erinrat derom, att äfven i
den bästa af dylika skolor (ur hvilka lärjun-
gen vanligen utgår vid 12 års ålder) det in-
lärda aldrig kan blifva annat än ett nyttigt
kunskaps-underlag, föreslår förf. inrättandet af
en högre skola för folkundervisningen, som
man skulle kunna kalla folkskolans gymna-
stum, bland hvars läroämnen endast skulle
upptasas sådana som äro allmänt bildande för
menniskan, men icke sådana som äro uteslu-
tande egnade att frambringa vanlig herrskaps-
bildning. Här skulle studierna vara förbandna
med kroppsarbete, detta dock icke i skolan,
hvilket i stor skala blir opraktiskt — utan på
fullt allvar sålunda, att föräldrarne, antingen i
hemmen eller genom uppgörelse med dei tjenst
utställda barnens husbönder så ordnade för de
i allvarligt kroppsarbete redan insatta barnen,
att dessa vissa hela eller halfva dagar i vec-
kan finge afbryta arbetet och bevista skalan.
Vi ha måhända varit alltför utförliga i vårt
referat af ifrågavarande artikel, och särskildt
i citationer ur promemorian. Men i ett ämne
af så omätlig, så framtidsdiger vigt, bör hvarje
bidrag till dess utredning vara välkommet för
fosterlandsvännen. Att i frågor, som röra
svensk folkuppfostran, citera Thorsten Ru-
denschölds ord, är föröfrigt nästan detsamma
som att uttala det sundaste och bästa som
häröfver kan yttras. Det är en i folkens hi-
toria ej sällan sig uppenbarande, synnerlig
Försynens nåd, att då någon stor id skall
senomföras, någon verksam läkedom för vissa
samhällslidanden beredas, tidens medvetande
och kraft framstår likasom koncentreradt uti
n för ändamålet med erforderliga gåfvor ut-
rustad individ. Hvad en fast tro, klar om-
tigt, kärleksfullt nit, outtröttlig verksamhet i
lylika fall förmå uträtta, har fäderneslandet
örnummit med blicken tacksamt fästad på den
nan, hvars namn är oupplösligt förbundet med
örhoppningarne om en ljusare framtid för
Sverges ungdom, och som,en ny Braut-Anund
ör rödjandet af vårt lands andeliga ödemar-
kor, verkar så troget och så välsignelsebrin-
rande.