af en för närvarande åtminstone inom vissa
stift helt och hållet saknad kontroll öfver ve-
derbörande pastorer — en åtgärd, som otvif-
velaktist vida verksammare än hvilka straff-
lagar som helst skulle leda till förekomman-
de af separatistiska rörelser och törvillelser,
hvilka på de aldra flesta ställen säkerligen
från början haft sin upprinnelse från prester-
skapets sätt att sköta eller rättare att vanvårda
sitt embete; ty der själasörjaren verkligen be-
handlar sina får såsom den gode herden,
der han verkligen är en rättänkande, upplyst
och from andans man, der vinner han ock
folkets kärlek och fulla förtroende, och der
uppkomma ej heller de schismer i religiöst
hänseende, hvilka beklagligen nu på så många
ställen visa sig; der behöfver man ej heller
frukta för !äsareprester och kringvandrande
apostlar. Men så länge prelaturen betraktar
sig hufvudsakligen såsom en myndighet att
hålla en okunnig allmoge i styr, och i sin
högfärd tror sig vara långt öfver församlin-
gen och tillsatt såsom dennas tuktomästare, i
stället för dess lärare i Kristi mening och
anda, så länge skall man förgäfves söka me-
del att vinna frid och enighet, eller förekom-
ma att folket sätter mera tro till andans
makt, hos främmande lärare, hvilka förstå
att mera lämpa sig efter dess xandliga behof,
och för hvilkas verldsliga regemente de icke
behöfva darra såsom för länsmannens eller
polisgevaldigerns.