STOCEHOLHN, den 19 April. (Insändt.) Biskop Reuterdahl. Insändarens mening kan naturligtvis icke vara att skrifva en nekrolog öfver doktor Reuterdahl, eftersom han ännu lefver, men några bidrag till hans bli vande personalier orde dock-ej. vara utan värde för offentligheten. Ins. ämnar här ej omtala hvarken hr Reuterdahls färäldrar, hans skolgossetid eller studenttid, hans konditioner såsom informator m. m. d., som, öm vi rätt erinra 0s8, Snällposten i Malmö uppräknade bland hans törtjenster, då han utnämdes. till ett;af statens n gsta embeten såsom chef för ecklesiastikdepartementet. Ins. vill icke efis vidröra hans teologiska skrifter den tid han bekände kig till de-tysk-rationalistiska lärorna, ej heller förneka Hans kyrkohistoriska lärdom, ehuru insändaren, som sjelf icke är teolog, hört personer, som anses besitta sådan lärdom, ganska mycket draga i tvifvelsmål, huruvida hr Reuterdahl rätteligen bör anses såsom deras jemlike; åtminstone hvad skarpsinnighetensbeträffar eller förmågan af sjelfständig förskning. Ins. vill endast betrakta hr Reuterdahkb-såsom politisk person: i Hån frågar då: hvad har deime man i detta hänseende uträttat? Såsom riksdagsman känner man icke från honom något enda yttrandei de större samhällsfrågorna, som inner håller något annat än upprepandet äf de mest uthötta konservativa fraser. Såsom talare var han långt under medelmåttan, och hans verksamhet i utskott och stånd lärer således inskränkt sig till egenskapen af en trogen och slipad vapendragare eller adjutant åt framJidne erkebiskopen af Wingård, hvars ärenden han alltid uträttade med berömlig lydaktighet. Emellertid lyckades han, genom denna sin befattning, att göra sig både känd och fruktad inom presteståndet, och mången tillskrifver dessa begge mäns frånvaro vid förra -riksdagen, att åtminstone i några tå rhateriela frågor de liberala åsigterna kubde vinna någon framgång inom det högvördiga ståndet. Såsom erkebiskop Wingårds pölitiske arfvinge och förklarade älskling, såmt genom denna kanal förbunden med statsrådet friherrå Palmstjernå, var det lätt förklarligt, att hr Reuterdahl skulle ansås såsom en omistlig medlem af ett rättroget konservativt kabinett, helst friherre Palmstjerna, hvilken förut tdrde varit den, som under konung Carl Johan genotmädrifvit biskop Heurlins utnämning till statsråd, lärer gjort till vilkor för sitt inträde i kofiseljen, att han skulle erhålla en prest till kollega, genom hvilken presteståndet kunde federbörligen ledas efter regeringens peksticka, isynnerhet som man förutsåg, att den svåge och sjuklige biskopen i Strenghäs, soin var utsedd till Primas, i detta hänseende svårligen skulle kunna ersätta den bortgångne pkraftfulles erkepreläten. Således funnos tillräckliga skäl för en så beskäffad regering som vår nuvarande, att till inträde bland sig kalla doktor Reuterdahl. Pressen — Aftonbladet icke ens undantaget — emottog denna olyckliga utnämning med alldeles för mycken skohsamhet. Troligen med afseende derå, att hr Reuterdahl är känd söm en mycket beskeälig men till sitt enskilta lif och såsom lärare vid universitetet varit både nitisk öchk mycket hjelpsam emot fattiga seminarister, hoppådes man kanske ett :han skulle hafva intresse för och blifva verksam jemväl som minister, åtminstone oskadlig. I afseende på den vigtiga skolfrågan, som så länge väntat på sin lösning, erför man också med tillfredsställelse utt, ett par månader Efter tillträdet af embetet, hr Reuterdahl 18t K. M:t gifva honom befallning att, med biträde äf gakkunnige män, ordna denna angelägenhet genom uppgörande af de för läroverkens reglering nödiga förslag till skollag och. skolstat med afseende på Rikets Ständers Svid särskilta tillfällen yttrade önskningar och fättade beslut. Tillfredsställelsen var dock temligen kort, då man erfor att hr Reuterdahl till sitt hufvudsakliga biträde kallat en skollärare från Upsala, ensidigt tillgifven de gamla undervisningsmetoderna. Också har resultatet blifvit — intet, utan står denna fråga i samma -oordnade skick nu som då hr R. emottog sitt embete. På enabanda sätt står frågan om förändring i den föråldrade och odugliga kyrkolagen ochlagarne rörande kyrkoväsendet samt kyrkostadgarne, Hvartill åtskilliga frisintrade kommitterade redan år 1846 afgåfvo förslag. Denna angelägenhet, ehuru ;den formelt anses tillhöra justitiedepartemeritets föredragning, borde väl ändå företrädesvis ligga en nitisk minister för kyrkoärenden om -hjertat? Ej heller i någon annan vrå af sin vidsträckta verkvingskrets har oss veterligen hr R. uträttat något det ringaste af betydenhet; ty dit kan väl ej räknas, aft han på Rikets Ständers förslag utfärdat en förklaring af vissa s i folkskolestadgan och låtit utarbeta eft nytt sammandrag af de författningar, som böra uppläsas från predikstolarie; att han på hemställan af Stockholms kommun bestämt ett Mminimiantal ledamöter för att kunnaisockenstämma fatta beslut, rörande afgiftet m. m., samt för öfrigt reglerat något i prestekonomien angående prostetunnor, kyrkreparationer: m. m. Den enda vigtiga författning som bär hans namn är en ny försämrad, nästan okristlig fattigvårdslag, som bland annat gör en arm hustru med sina små barn förlustig rätt till aa one— Ät ———— ——t— ens a aAa mA de L2dA fös ran dar anh han I