ker du icke i min själ!... Mitt hjerta är
sönderslitet !
Hur då, stackars abbe, frågade Philip
tankspridd.
Abbe!... Gud vare hvarje annan nådig
som vågar uttala detta fördömda ord... dig
Philip förlåter jag... jo, för att återgå till
kärleken, så föreställ dig både Venus och
Cupido hafva sammansvurit sig emot mig?
Jag upprörde både himmel och jord i Paris
för att få tag på den lilla Rosette; jag visste
redan att hennes bof till man gjort sig sjelf
rättvisa och hängt sig i ett kyffe på gatan
Mouffetard, der han gömt sig. Nog kunde
han säga att jag förespått honom hans öde,
jag hade läst i framtiden som Calchas. Nå,
jag sökte den vackra enkan, hvilken jag ej
ansåg otröstlig; slutligen fick jag också reda
på henne... men hvar?... Store Gud!... i
ett kloster, Philip!... i ett nunnekloster!...
hon har tagit slöjan och skänxt hela sin så
orätt förvärfvade förmögenhet till kyrkan.,
Lappri, det finns många andra sköna qvar;
kanhända blir du lyckligare bos den lilla
vackra dansösen, hvilken gjort oss alla så
stora tjenster.
Sylvia!... Philip, du rör der vid en ännu
blödande blessyr!... Glömmer du att det
grymma barnet förkunnat fru de Villeneuve
att hon ämnade lemna Frankrike?,
Är hoh verkligen rest?,
Ja, med en lång ful polack som fört henne
till sitt slott vid Weichelströmmens stränder.
Stackars flicka!... hon som var så frusen !...
ja, min förträfflige vän, nu har jag knappast
två eller tre älskarinnor i hela stora Paris...
Abbåe de la Croix vår löjlige stormästare som
alltid pratar oeh predikar om åte hållsamhet
kan vara nöjd, hoppas jag!...,
Abbe de la Croix!s utropade Philip och
spratt till; du ser då honom ibland?...,