ker du icke i min själ!... Mitt hjerta är sönderslitet ! Hur då, stackars abbe, frågade Philip tankspridd. Abbe!... Gud vare hvarje annan nådig som vågar uttala detta fördömda ord... dig Philip förlåter jag... jo, för att återgå till kärleken, så föreställ dig både Venus och Cupido hafva sammansvurit sig emot mig? Jag upprörde både himmel och jord i Paris för att få tag på den lilla Rosette; jag visste redan att hennes bof till man gjort sig sjelf rättvisa och hängt sig i ett kyffe på gatan Mouffetard, der han gömt sig. Nog kunde han säga att jag förespått honom hans öde, jag hade läst i framtiden som Calchas. Nå, jag sökte den vackra enkan, hvilken jag ej ansåg otröstlig; slutligen fick jag också reda på henne... men hvar?... Store Gud!... i ett kloster, Philip!... i ett nunnekloster!... hon har tagit slöjan och skänxt hela sin så orätt förvärfvade förmögenhet till kyrkan., Lappri, det finns många andra sköna qvar; kanhända blir du lyckligare bos den lilla vackra dansösen, hvilken gjort oss alla så stora tjenster. Sylvia!... Philip, du rör der vid en ännu blödande blessyr!... Glömmer du att det grymma barnet förkunnat fru de Villeneuve att hon ämnade lemna Frankrike?, Är hoh verkligen rest?, Ja, med en lång ful polack som fört henne till sitt slott vid Weichelströmmens stränder. Stackars flicka!... hon som var så frusen !... ja, min förträfflige vän, nu har jag knappast två eller tre älskarinnor i hela stora Paris... Abbåe de la Croix vår löjlige stormästare som alltid pratar oeh predikar om åte hållsamhet kan vara nöjd, hoppas jag!..., Abbe de la Croix!s utropade Philip och spratt till; du ser då honom ibland?...,