var ett mål; utan sedan han kastat en sö-
kande blick i den af tvenne livreklädda be-
tjenter rodda gondolen, frågade han vänligt:
Vet ni, min goda mor, om abbe de Cha-
vigny ännu synts till?
Nej, min herren, svarade fru de Ville-
neuve djupt nigande, men om ni önskar, kan
en vagn genast skickas till Paris för att...
Tack, min mor, det behöfs ej, ty jag har
hans löfte. . . han kommer bestämdt i afton.
Den vackra svanen fortsatte sin flygt öfver
det blåa vattnet.
Flottiljen uppnådde nu resans mål, och
landstigningen försiggick med samma mun-
terhet som inskeppningen. Snart stod hela
sällskapet på holmens gröna mark, och me-
dan båtarne återvände till andra stranden ef-
ter nya passagerare, spridde de glada gästerna
sig kring öns alla sidor.
Dehmna ö, liksom alla de andra undren i
Millys park, menniskohänders verk, var upp-
fylld ined späda träd, här och der bildande
små löfsalar, hvilkas svalka och skugga herr-
ligt efterträdde dagens hetta. Centern uppre-
ste sig i pyramidform öfver för stora pen-
ningesummor ditskaffade klippor, på hvars
spets det lilla åt Venus och Amor helgade
templet uppreste sig.
Det var emot denna punkt som hela gäll-
skapet styrde sina steg; man följde, för att
komma dit upp, flera små gångstigar som om-
gåfvo klippan på så sätt, att man oupphörligt
hade en ny vy från hvarje olika upphöjning.
Templet var omgifvet af runda kolonner och
påminte, med sina lätta portiker som uppstego
emot den purpurfärgade aftonhimlen, om det
fordna Athens: eller Spartas sköna byggnader.
Omkring en grupp, föreställande Venus sårad af
Amors pil, voro marmorbänkar uppställda; på
hvilka de inbjudne togo plats.
En viss rörelse herrskade i de olika kotte-