var ett mål; utan sedan han kastat en sökande blick i den af tvenne livreklädda betjenter rodda gondolen, frågade han vänligt: Vet ni, min goda mor, om abbe de Chavigny ännu synts till? Nej, min herren, svarade fru de Villeneuve djupt nigande, men om ni önskar, kan en vagn genast skickas till Paris för att... Tack, min mor, det behöfs ej, ty jag har hans löfte. . . han kommer bestämdt i afton. Den vackra svanen fortsatte sin flygt öfver det blåa vattnet. Flottiljen uppnådde nu resans mål, och landstigningen försiggick med samma munterhet som inskeppningen. Snart stod hela sällskapet på holmens gröna mark, och medan båtarne återvände till andra stranden efter nya passagerare, spridde de glada gästerna sig kring öns alla sidor. Dehmna ö, liksom alla de andra undren i Millys park, menniskohänders verk, var uppfylld ined späda träd, här och der bildande små löfsalar, hvilkas svalka och skugga herrligt efterträdde dagens hetta. Centern uppreste sig i pyramidform öfver för stora penningesummor ditskaffade klippor, på hvars spets det lilla åt Venus och Amor helgade templet uppreste sig. Det var emot denna punkt som hela gällskapet styrde sina steg; man följde, för att komma dit upp, flera små gångstigar som omgåfvo klippan på så sätt, att man oupphörligt hade en ny vy från hvarje olika upphöjning. Templet var omgifvet af runda kolonner och påminte, med sina lätta portiker som uppstego emot den purpurfärgade aftonhimlen, om det fordna Athens: eller Spartas sköna byggnader. Omkring en grupp, föreställande Venus sårad af Amors pil, voro marmorbänkar uppställda; på hvilka de inbjudne togo plats. En viss rörelse herrskade i de olika kotte