Vill du göra mig vansinnig? utropade
Philip häftigt; är det så du talar med mig?
Du kallar mig ej längre för du... du är be-
svärad framför mig! ... Chavigny, hvad har
blifvit af vår ljufva barndomsvänskap, denna
vänskap, som sedan pröfvats af så många
motgångar och ömsesidiga uppoffringar ?
Philips röst var darrande, hans öga fuk-
tigt; ex-abbn motstod ej längre sitt hjertas
drift, utan kastade sig, till hälften gråtande,
till hälften skrattande, i sin väns armar.
Philip! utropade han; var prins, kunga-
son eller djefvul, så blir du ändå alltid min
Orestes cch jag din Pylades, i trots af både
troner och parnasser!
De lågo några ögonblick gråtande i hvar-
andras armar.
Otacksamme ! sade Philip slutligen; hvil-
ken tanke hade du om mig? Hör på, Cha-
vigny; jag är ännu okunnig hvarifrån dessa
rykten härledt sig, men jag ämnar upplysa
alla mina vänner och nya slägtingar, att
hvarje : i min närvaro yttrad häntydning på
dessa händelser djupt kommer att såra mig,
och då hoppas jag väl de skola afhålla sig
derifrån ... men nu nog om dessa saker,,
tillade han med ansträngning; ,låtom oss
tala om dig, om din förlängda bortovaro ..e
hvad hindrade dig komma på mitt bröllop ?
Ingenting mindre än min vördnadsvärde
onkels, biskopens oförmodade ankomst till
Paris; ack, min gode Philip, hvilka scener och
hvilka predikningar!... Men nu Gud ske
lof är allt uppgjordt, min onkel har gifvit med
sig, oc1 vi äro bättre vänner än någonsin !
Om det var så, förlåter jag dig; jag
trodde att du haft något annat skäl, något
kärleksäfventyr t. ex.n
Kärleksäfventyr? ... upprepade Chavigny
i tragikomisk ton. Hvilka minnen uppväc,