gälla under omständigheter, som äro egnade att störa
de förhållanden, som det ligger Frankrike om hjertat
att underhålla med Preussen och Österrike. En klok
och ärlig diplomatis första pligt är att göra sig be-
kant med de riktningar, som hon en dag kan komma
att understödja eller bekämpa. Dess uppgift är icke
att utöfva återver:an mot det redan gjorda eller be-
slutna, utan att medelst vaksamhet och öppenhet
förebygga händelser, som, en gång skedda, skola
medföra ledsamma följder. Det är otvifvelaktigt, att
hr v. Bismarcks hållning i mötet den 22 Febr. skä-
ligen kuade påkalla vår uppmärksamhet, enär den vid
samma tidpunkt framställdes säsom vådlig af kabi-
nettet i Wien, hvilket kabinett tvifvelsutan är lika
ömtäligt, som Berlinerkabinettet, om tyska förbun-
dets värdighet. Då vi, ä vår sida, påpekade en syft-
ning, som syntes oss fientlig och som baron v. Man-
teuffel desavuerat, ville vi endast i födseln qväfva
en förveckling, lika stridande mot Preussens förkla-
ringar som mot våra egna afsigter.
Jag beklagar derföre, att den till grefve v. Hatz-
feld ställda depeschen fl.ttat debatten på en annan
mark och ålagt mig förbindelsen att ådagalägga fast-
heten hos den mark, dit man nu flyttar diskussionens
Det vore, i min tanke, att på ett besynnerligt sätt
förringa förbundsdagens vigt samt de staters, af hvilka
den består, om man ville påstä, att — då en starkt
uttalad äsigt i Frankfurt haft nog klang för att tränga
igenom förbundsöfverläggningarnes omhägnad, ingen
främmande makt skulle vara befogad att yttra sin
tanke derom, eller, om det skedde, resonnera derom
med den representants kabinett, af hvilken äsigten
uttalas. Jag upprepar, att jag icke kan godkänna en
sådan lära, och jag har anmodat markis de Moustier
att förklara detta för baron v. Manteuffel.
Lika litet kan jag finna mig vid att man riktat
mot kejsarens ombud i utlandet en obestämd tillvi-
telse för oginhet emot Preussen. Om vi hafva be-
klagat os3, så hafva vi framlagt klara fakta och an-
fört namn. Vi hafva icke visat oss klandersjuka,
utan förtroendefulla och försonliga. Vi hafva hos
preussiska regeringen förutsatt samma känslor af
hvilka vi sjelfve äro lifvade, och-vi hafva öppet sagt
henne hvad som, i ett af hennes förnämsta ombuds
hållning och språk, syntes oss häntyda på en sinnes-
stämning, föga lofvande för framgängen af de under-
handlingar, hvilka dä pågingo mellan de båda kabi-
netten. Vi tillerkänna naturligtvis henne samma rät-
tighet som vi sjelfve begagna mot henne ; jag för
min del skall aldrig vägra att lemna någon af de
förklaringar, som baron v. Manteuffel kan vilja af-
fordra mig. Men jag tillstär, att hvad sem mest
öfverraskat mig i den ifrågavarande depesehen, är den
ledsnad som deri uttalas öfver saknaden af en hand-
ling, som, på ett klart och bindande sätt framhål-
lande likheten i Prenssens och Frankrikes politiska
äsigter, kunde sätta en gräns för deras ömsesidiga
beskickningars meningsskiljaktigheter. Detta är just
hvad jag i långliga tider uttalat... Vi hafva uppbju-
dit våra uppriktigaste och ihärdigaste bemödanden för
att afvärja den utgäng som jag förutsåg, och baron
v. Manteuffel skulle endast varit rättvis, om han vid
sin hänsyftniog på våra ätgöranden för att, till den
europeiska ordningens fromma, utverka Preussens bi-
trädande af Decemberfördraget, betjenat sig af ett
mindre bittert språk.
Eejsarens regering, för sin del, gör sig en ära af
att hafva uppbjudit allt för att för Berlinerkabinettet
underlätta biträdandet af vestmakternas förbund; hon
förtjenar så till vida det slags klander, som riian rik-
tar mot henne, men hon förvånar sig öfver dess ur:
sprung. Drouyn de VHuys.s
ENGLAND. !
Med anledning af det franska kejsareparets
väntade ankomst till England hade Londons
municipalråd den 9 åter ett sammanträde för
att rådslå om mottagningshögtidligheterna.
Lordmayorn meddelade församlingen, att han
haft ett samtal med utrikes ministern lord
Clarendon, som officielt underrättat honom
att kejsaren och kejsarinnan den 16 kl. 1
skulle anlända på sydöstra jernvägens vid Lon-
don Bridge belägna station, och att kejsaren ön-
skade att derifrån få begifva sig direkte till
Guildhall för att mottaga den af municipal-
Trådet beslutade adressen och intaga frukost.
Efter en lång debatt om detta meddelande
beslöts, att kommunalrådet skulle i högtidlig
procession mottaga kejsaren och kejsarinnan
och att man genom inrikesministern skulle
tillställa drottningen och prins Albert en an-
hållan att de måtte vid tillfället komma till-
städes och på detta sätt i förening med Lon-
dons borgare uti nationens namn välkomna
deras majestäter i England. Tillika nedsat-
tes en komite för att sörja för detaljerna vid
detta besluts utförande.
Morning Chron cle (peeiiternas organ), som
dTblir allt bittrare i sin opposition mot 1ege-
geringen, tager sig af kejsar Napoleons besök
anledning att anställa en jemförelse mellan
honom, Frankrikes utvaldes, och lord Pal-
merston, Englands utvalde,, och hvilken jem-
förelse utfaller ingenting mindre än smic-
krande för den sednare. Napoleon III:s storhet,
säger Chronicle bland annat, har vuxit med
svårigheterna; dagligen stiger han högre uti
mensklighetens opinion, dagligen gifver han
nya bevs på skicklighet och storsinthet samt
triumferar till och med öfver detinrotade ha-
tet hos fienderna till hans dynasti. Hvad
har lord Palmerston å sin sida gjort för att
rättfärdiga sina landsmäns nästan enstämmiga
val? Har han reorganiserat civil- eller mi-
litärförvaltningen? - Han har uppsökt förtjenta
män att insätta dem i statens vigtiga eller
ens i dess mindre betydande embeten? Har
han förkunnat en storartad politik i det inre
eller yttre, hvilken vore i stånd att återgifva
hans fädernesland dess rang ibland nationer-
na? Intet af allt detta. Ställd på ett fält
der han har obegränsadt tillfälle att handla,
har han endast förstått att lämpa sin syn-
punkt efter underhusets inskränkta horisont.
Den talent, som man ansåg värdig att regera
ett stort folk och i stånd att återställa jem-
vigten mellan Europas makter, har blifvit
förslösad på en politik, som så att säga !ef-
ver blott för ögonblicket, hvars enda mål är
att fånga parlamentariska vota.
Detta anfall visar hvad lord Palmerston
har att vänta af Chronicles principaler, pee-
literna, och huru föga han kan räkna på de-
ras understöd i händelse för dem ett tillfälle
skulle erbjuda sig der de kunde gifva utsla-
get för eller mot minesteren; I Morning He-
rald talas redan om en koalition mellan pee-
literna, med hr Gladstone i spetsen, och de
af hr Bright anförda fredsvännerna, hvilken
VITS SAND RR RENSAT
1 Vill du göra mig vansinnig ? utropade
- Philip häftigt; är det så du talar med mig?
Du kallar mig ej längre för du... du är be-