munterheten och räckte den glada gubben!
småleende sin hand. -Dermed var freden af--
slutad.
Pbilip drog nu den vilde Chavigny med
sig ned för kullen och in i en döfsal, genom
vilkens löfverk man tydligt såg parkens illu-
mination.
Förklara mig nu, sedan vi blifvit ensam-
mav, sade Philip vänligt, hvad denna drägt
och krigiska hållning betyder?s
Det betyder att jag bo.tkastat den lilia
kragen. Min onkel har äntligen insett att
jag ej hade den ringaste kallelse för kyrkan,
hvarföre han tillåtit mig välja en annan, för
mig mera passande bana, och redan imorgon
ämnar jag ingå i musketör- elier shevaulger-
kåren. Men förlåt, min herre, den frihet jag
begagnat. . . att berätta dylika för er så lumpna
omständigheter . . . vanans makt ...
Således också du,, sade Philip bittert; du,
min enda, min bästa vän, du, följeslagaren i
mina faror, du visar dig kall; fremmande ..
Jag måste få gåtan upplyst. Chavigny, jag
besvär dig, svara mig uppriktigt... Har du
här eller i Paris hört någonting om min...
härkomst ?
Huru vore annat möjligt? Er historia är i
detta ögonblick det allmänna samtalsämnet i
Paris, och de kungliga ynnestbevis, hvilka
nyligen slösats på er familj och er sjelf, gifva
detta rykte fullkomlig sannolikhet. Man för-
säkrar att salig kungen ...
Det är nog, afbröt Philip suckande. Gud
är mitt vittne att jag gjort allt för att dölja
denna sorgliga hemlighet!s
Han tillade sakta:
O min mor! förlåt, förlåt!,
Chavigny, som såg honom drömmande och
tyst, återtog med förlägen min:
Det är således sannt, min herre... mon-
seigneur . . . jag vågar icke ...n