nal som turkarnes herravälde i Konstantino-
vel; den är en följd deraf att Turkiet eger
Då samma gång de europeiska och de asiati-
ska provinser. som äro belägna vid sunden.
Det är klart, att då Turkiet var den enda
stat som herrskade på Svarta hafvets kuster,
uppstod. principen om sundens tillslutning
nelt naturligt af sig sjelft; men den har blif-
vit af vida större vigt sedan Ryssland ut-
sträckt sina eröfringar ända till detta haf.
Man finn det 1840, och det är af denna an-
ledning som de fem europeiska stormakterna
förening med Turkiet 1841 velat befästa
turkarnes gamla rätt genom att ånyo prokla-
mera densamma och ställa den under Euro-
pas skydd. Den grundsats på hvilken sun-
dens tillslutning hvilar har sålunda blifvit en
folkrättslig grundsats, som hädanefter binder
det ottomaniska riket vid den europeiska
jemvigten.
Dessa invänningar hafva icke blifvit obe-
svarade. Hvilket parti som än tages så har
det sina olägenheter; men hvem kan nu mera
betvifla att den största faran för Turkiet lig-
ger i grannskapet till Ryssland? -Om Tur-
kiet denna gång undsluppit Rysslands inkräkt-
ningsbegär så har det derför att tacka en för-
ening af om omständigheter, som kanske al-
drig mer inträffar. Det aldra vanligaste för-
utseende bör förmå Turkiet att rätta sig efter
förhållanden, som för detsamma äro de mest
fördelaktiga. För öfrigt tillhör det Europa
att äfven bevaka sina allmänna intressen.
Europa har rättmätiga skäl att oroa sig öfver
Rysslands ständigt inkräktande politik. Det
är icke för Turkiet allena utan för sig sjelf
som Europa bör och vill hemma den vidare
fortgången af Rysslands inkräktningar. Om
Europa anser att sundens frihet är en bättre
garanti för fredens bevarande och för upprät-
hållandet af den europeiska jemvigten än de-
ras tillslutande, så skall det icke tveka att
upphäfva den gamla rätten och proklamera
en ny.
Midt under dessa öfverläggningar framträ-
der Preussen med sina reklamationer. Om
konferensen fordrar en revision af fördraget
den 13 Juli 1841 så är Preussens medverkan
nödvändig. - Preussen är en af deltagarne i
detta fördrag, det har undertecknat detsamma
tillika med Österrike, Frankrike, Storbritan-
nien och Ryssland; huru skulle man då kun-
na upphäfva det utan dess tillkallande? Ryss-
lands sändebud hafva äskat att Preussens re-
presentant skulle af konferensen tillkallas;
konferensen har visat sig föga böjd derför.
Dessa äro de svårisheter som uppstått vid
diskussionen om tredje punkten. Dessa svå-
righeter äro visserligen vigtiga, men så vidt
vi veta äro de ej omöjliga att lösa. Det har
funnits svårigheter, som varit lika svåra och
säkert mera egnade att väcka ond blod, men.
hvilka konferensen redan öfvervunnit; vi hop-
pas att den skall kunna fullborda sitt värf.
I sjelfva verket tyckes det oss ait, oaktadt
bofvens anspråk och sändebudens någon gång
lifliga språk, kabinetterna äro nära deran att
komma öfverens. Turkiet skall afstå från frå-
gan om Dardanellerna ifall dess bundsförvand-
ter begära det; och vi hoppas att man bland
alla dessa projekter och kontraprojekter, som
från alla bäll anländt till Wien, skall sluta
med att finna en utväg, som skall tillfreds-
ställa nästan alla partier.
Vi emottaga i detta ögonblick bref
från Wien, som uppgifva att konferensen i si-
sta sammankomsten afslutat gina öfverlägg-
ningar om fjerde punkten; sändebuden hafva
kommit öfverens om protektoratet öfver sul-
tanens kristna undersåter, liksom de öfver-
enskommit om protektoratet öfver fursten-
dömena och om Donausegelfartens frihet.