undets och Bosporens stränder, för att på
letta sätt ernå en för båda partierna hederlig
ippgörelse., f) Det är visserligen sannt att
Vesselrode icke yttrat sig hvarken om karak-
eren eller betydenheten af denna revision.
å gamma gång har Petersburger-kabinettet
risat sig benäget att ingå på en uppgörelse,
som till förekommande af nya förvecklingar
kulle göra ett slut på stormakternas rivalitet
Levanten. Men samma kabinett har förkla-
at sig skola förkasta allt, som icke enligt
less åsigt respekterar såsom sig bör den kej-
erliga ryska kronans värdighet. Det är så-
edes bakom nationalkänslans ömtålighet som
Rysslands ombud uti Wienerkonferensen för-
skansat sig. Enligt underrättelser, som vi ba
inledning tro vara tillförlitliga, skulle furst
sortschakoff och hr von Titoff, antingen i
sessionerna den 26 eller 28 Mars eller i nå-
son af de nyssnämda officiösa sammankom-
terna ha förklarat, att kejsar Alexander är
:edo att göra vestmakterna alla de eftergifter,
som icke äro oförenliga med Rysslands trygg-
ret och sjelfständighet och med hans gsuve-
änitets rättigheter. Kejsaren vill respektera
undra staters sjelfständighet och andra regen-
ers myndighet, men såsom en rättmätig reci-
orocitet är han fast besluten att förblifva
herre i sitt eget hus och att. afvisa hvarje
kontroll å hvad han anser med sitt rikes in-
.ressen förenligt. Såsom en följd af denna
förklaring, skulle Rysslands ombud proviso-
iskt ha förkastat alla förslag som gå ut på
något slags begränsning af den ryska sjömak-
ten i Svarta hafvet; de skulle icke ha gjort
någon invändning mot upphäfvandet af be-
stämmelsen o.n sundens tillslutning ; de skulle
na samtyckt till fri segelfart för alla nationers
krigsskepp uti Dardanellerna, Bosporen och
Svarta hafvet, väl till förståendes under för-
utsättning, att Rysslands krigsskepp få komma
åtnjutande af samma fria segelfart och ega
tt efter behag gå ut och in från Svarta haf-
vet till Medelbafvet och från Medelbafvet
ill Svarta hafvet. De skulle ha tillerkänt
sultanen och vestmakterna rättighet att gent
mot Krim, på turkiska kusten, upprätta så
många marinetablissemementer och statio-
ner som de behaga. Till stöd för sin
förklaring skulle de ryska fullmäktige ha
illagt, att krigshändelserna hittills icke
fällt utslaget; det finnes hvarken segrare el-
ler besegrade, och kejsar Alexander är fort-
farande herre på Krim lika väl som i sitt ri-
kes öfriga provinser. . Men detta skulle ha
blifvit motsagdt. Nej, skulle man ha sagt,
Rysslands suverän är icke herre på Krim, ty
de förbundna makternas armåer ockupera kring
Sebastopal allt hvad de velat ockupera, och
deras flottor utöfva obestridt herraväldet på
Svarta hafvet. Det är till följd deraf som en
uppgörelse är möjlig och nödvändig. Men en
uppgörelse förutsätter ömsesidiga eftergifter;
Turkiets bundsförvandter ha gjort vigtiga ef-
tergifter som bära vittnesbörd om deras hof-
samhet; det är rättvist att Ryseland i sin tur
gör några sådana.
De ryska fullmäktige skulle ha lagt syn-
nerlig vigt på att förkasta det förslag, som
förutsätter sundens tillslutande, vare sig i för-
ening med förbud för kusternas innehafvare
att underhålla någon : sjöstyrka på detta haf.
eller med förpligtelse för Ryssland att del
underhålla blott en begränsad sjöstyrka. En
ligt deras åsigt skulle dessa anordningar göre
ett svårt ingrepp i Rysslands sjelfständighe
och i dess suveräns myndighet, och det skulle
dertill i hög grad blottställa Rysslands säker
het. Turkiet skulle säkerligen icke vara stark
nog att försvara sundens okränkbarhet der
dag då vestmakternas förenade flottor skulle
hota denna okränkbarhet; om dessa makte;
skulle, såsom nu är händelsen, befinna sig :
krig . med Ryssland, . så skulle Svarta hafve
inkräktas och Rysslands södra provinser värn:
löst blottställas för alla följder af denna in:
vasion. — Svaret härpå låg nära till hands
Alla Rysslands argumenter förutsätta ett krigs
tillstånd, . men man-får icke hå krigstillstån
det till ögonmärke, emedan det just gäller at
blifva krigstillståndet qvitt, Hvarför alltjem
resonnera så som om freden icke skulle blifv:
af någon varaktighet och såsom om krige
skulle oförtöfvadt ånyo utbryta? De rysk
fullmäktiges språk bär prägeln af misstroende
En sådan benägenhet för misstroende inver
kar menligt på underhandlingarne. Om mai
upprigtigt önskar ett närmande, måste mal
börja med att fatta förtroende till de afsigte
som å ömse sidor hysas. Hvad denna spe
ciella punkt beträffar, äro Rysslands farhågo
öfverdrifna; kriget utbryter icke så plötsligt
att man icke å ömse sidor har tid att dertil
bereda sig, och Ryssland är i tillfälle öfver
tyga sig att det icke är dess flottors värvar
som utgör dess styrka. Hvar finnas de fö
närvarande, och hvad fördel drager Rysslanc
af dem för sitt försvar?
Enligt de underrättelser vi inhemtat skull
Turkiet uti dessa samma förberedande diskus
sioner ha framställt vigtiga invänningar mo
sundens öppnande; Turkiet skulle sakna 184
års traktat om revisionen af denna trakta
skulle leda till medgifvandet af en ny rättig
het, på grund af hvilken alla nationers krigs
skepp skulle ständigt ega att passera Darda
nellerna och Bosporen. . Om denna rättighe
proklamerades, skulle det-vara ute med Tur
kiets oberoende och snart äfven med dess till
varo, Konstantinopel skulle icke blifva anna
än en handelsstad, en öppen stråkväg fö
kommande och gående, utan skydd, utan för
svar, och gifven till pris åt hvem helst sor
ville kränka den. Den grundsats, som för
bjuder främmande makters krigsskepp att pas
sera Dardanellerna och Bosporen, är lika gam
) Nesselrodes cirkvlär af den 10 Mars 1855.