öfrigt afhörde han knappt alla dessa försäk-
ringar och besvarade dem tankspridt.
Efter några minuters förlopp upptäckte han
chevalieren, som tankfullt stödde sig mot en
af pelarne; vid hans åsyn ilade Philip genast
till honom och drog honom med sig ett stycke
derifrån.
Min herre, sade han, jag kan icke tvifla
längre ; min hemlighet är känd; oaktadt edra
högtidliga löften, har ni således ...
Jag försäkrar er. ..
Tala uppriktigt; jag måste veta till huru
stor del min nya familj och mina nya vänner
känna den sorgliga sanningen.
Hvilket intresse skulle jag ha haft i att
uppdaga denna historia? sade chevalieren i
sannfärdig ton; ni kan ju sjelf se hvilka
följder denna händelse haft för mig, man
vänder mig ryggen... man betraktar mig
sarkastiskt... kanhända får jag knappt fatt
i en enda af Gud och menniskor nog öfver-
gifven person, för att få mitt lilla partilp.-
Philip slog sig för pannan, sedan fattade
han chevalierens hand och och förde hozom
midt in i den lysande samlingen.
Mina herrar, sade han med hög röst, den
oväntade ynnest, som jag nyss emottagit, har
endast blifvit mig förunnad som etttacksam-
hetsbevis för min fars, chevalier de Lussans
långa och trogna tjenster!
Hviskningar och axelryckningar blefvo de
tysta svaren på detta tal; chevalieren skyn-
dade fort derifrån, och Philip insåg sjelf att
ban, i stället att förbättra saken, betydligt för-
sämrat den; lyckligtvis inträffade en ny om-
ständighet, hvilken genast ådrog sig den all-
männa uppmärksamheten.
En ung och lysande kavaljer, i orangefär-
gadt sammet och med en lång släpande värja
vid sidan, bugade sig med ridderlig artighet
för fru de Villeneuve och Therese. Då denna