mot amiralskeppet Duke of Wellington, utan att
hålla utkik, och törnade med fruktansvärd kraft mot
skeppets förstam, som den tillfogade en allvarsam
skada. Det var naturligt att kofferdimannen led än-
nu mer; bogsprötet blef helt och hållet splittradt,
fockmasten afbröts som en torr gren och nedföll på
däcket, :skeppet gaf till ett ryck som om: det ville gå
rakt till -botten, och,dref sedan akter ut som fullstän-
digt vrak. Man signalerade genast till ett af flottans
mindre ångfartyg om att skynda den okände seglaren
till hjelp, men denne stod ej att finna oaktadt han
under flera timmar eftersöktes, och man befarade
mycket ombord på flaggskeppet, att han omedelbart
efter sammanstötningen gått till botten. Emellertid
har skeppet den 6 dennes på morgonen blifvit inbog-
seradt i Portsmouths hamn, svärt skadadt, men lik-
väl i stånd att hålla sjön.
Det har sedermera visat sig att det var ett ameri-
kanskt skepp, George Hurlbut, kapten Post, desti-
neradt från Antwerpen till NewYork med emigranter.
Enligt hvad det berättas från flottan, är den på ami-
ralskeppet vakthafvande officern fullkomligt oskyldig
till hvad som skett, utan får detta tillskrifvas ror-
gängaren på kofferdimannen. Emellertid har Duke
of Wellington lidit så stor skada, att han troligtvis
får inlöpa i Sheerness hamn för att reparera, och
detta torde fördröja dess afsegling minst 10 å 12
dagar.
Amiral Dundas har likväl icke återvändt
med Duke of Wellington, utan tills vidare
gått ombord och hissat sin flagg på linie-
skeppet Nile, förande 91 kanoner.
— Uti ett af de sista numrorna af Journal
des Debats, läser man följande utförliga re-
dogörelse för hvad som förekommit vid kon-
ferensen i Wien före Droyin de PAuys an-
komst till nämde stad :
Konferensen i Wien har icke suspenderat
sina sessioner; man har afbrutit öfverläggnin-
gen om tredje garantipunkten för att öfvergå
till behandling af den fjerde. Då man velat
närmare inlåta sig på de anordningar, som
föreslagits för att fullständigare förbinda det
ottomaniska riket med den europeiska jem-
vigten och göra ett slut på Rysslands öfver-
välde i Svarta hafvet,, fann man atticke alla
ombuden voro försedda med erforderliga fuil-
makter; de, som icke ansågo sig bemyndigade,
vädjade till sina regeringar och begärde nya
instruktioner. Man tror att dessa instruktio-
ner kunna vara ingångna till Wien på mån-
dagen eller tisdagen, konferensen skall då
genast åter börja sina arbeten. Äfven angå-
ende tredje punkten har den diplomatiska
verksamheten icke upphört. Om de officiella
sessionerna äro afbrutna, förhåller det sig dock
icke på samma sätt med de partiella och of-
ficiösa sammankomsterna; dessa oundvikliga
sammankomster, hvilkas nytta icke kan be-
stridas, inträffa ofta, och stundom till och
med i grefve Buols. kabinett; det är der man
meddelar hvarandra de uppgörelseförslag som
blifvit uttänkta i Berlin och annorstädes, och
der man underkastar dessa förslag de pre-
liminära öfverläggningar som förbereda öf-
verläggningarne i konferensen, hvars afsigter
och definitiva beslut man alltså på förhand
kan känna.. Tillträde till. dessa förberedande
sammankomster är öppet, icke ensamt för
ombuden för de makter, som deltaga i kon-
ferensen; man mottager der vid sina tillfällen
äfven representanterna för makter af andra
ordningen, hvilka äro icke mindre intresserade
i fredens återupprättande än stormakterna.
De föreslagna anordningarne äro många.
Enligt en borde Ryssland samtycka till en
betydlig minskning af sin örlogsmarin i Svarta
hafvet; denna marins styrka skulle vara be-
gränsad; Ryssland skulle icke ega att någon-
sin under hvad vilkor som helst öfverskrida
den bestämda gränsen, och vestmakterna skulle
å sin sida icke få i Svarta hafvet inlåta och
underhålla större örlogsmarin än Ryssland. En-
ligt ett annat förslag, som synes ha blifvit upp-
gjordt af Berliner-kabinettet, skulle vestmak-
terna med Turkiets samtycke få på Svarta
hafvets södra kust, t. ex. vid Sinope, Burgos,
Trapezunt, upprätta marinetablissementer som
vore i stånd att bevaka dem som Ryssland
eger på Krims kuster. I ena som andra fal-
let skulle det vara alla nationers krigsfartyg
tillåtet att fritt befara Dardanellerna, Bospo-
ren och Marmorasjön samt att der taga sta-
tion; färden till och från Svarta hafvet skulle
frigöras från alla hin:er, och Rysslands ham-
nar utan undantag underkastas folkrättens reg-
lor och förbindelser. Kommer så i ordningen
ett tredje system, hvarvid man för närva-
rande synes särdeles fästa sig i Wien: grund-
satsen om sundens stängning skulle upprätt-
hållas och ånyo proklameras., Svarta hafvet
skulle icke upphöra att vara tillslutet, och de.
makter som innehafva detta hafs kuster skulle
förbinda sigatt icke på detsamma underhålla
någon örlogsmarin. Andra ha slutligen trott,
att man skulle kunna på samma gång upp-
rätthålla grundsatsen om sundens stängning i
hvad Ryssland angår, men upphäfva den för
öfriga nationer. Rysslands krigsskepp skulle
icke få lemna Svarta hafvet, medan det stän-
digt skulle -stå de andra makternas skepp fritt
att dit insegla, der uppehålla sig och derifrån
utlöpa. Det är bland alladessa förslag som
konferenserna skall utleta elementerna till den
uppgörelse som skall återställa Europas fred,
och på samma gång tillförsäkra Turkiet ett
kraftigt skydd samt omintetgöra Rysslands
öfvermakt i Svarta hafvet, allt emellertid utan
att öfverskrida den gräns som kejsar Alexan-
ders kronas värdighet för honom utstakars,
Vi återupprepa dessa Nesselrodes ord, eme-
dan de tydligen angifva en af frågans svårig-
heter och just den punkt der man skall träffa.
Petersburgerkabinettet vägrar icke att ingå på
en revision af traktaten af den 13 Juli 1841.
Grefve - Nesselrode har uttryckligen förklarat
det. Kejsar Nikolai afsigter, har han yttrat,
skola blifva samvetsgrannt följda; de åsyfta
en öfverenskommelse med vestmakterna be-
träffande en revision af den traktat genom
hvilken de erkänt grundsatsen om Dardanell-
ARNERI EE NEAREST UT TIN
east afhbörda han knannt alla docca förejlka