skall väl störta oss i nyå olyckor, kan jag tro, med sin förbannade envishet!, Sedan Philip först af försigtighet räknat huru många man de voro, begåfvo de sig å väg. De voro femton till antalet, hvar och en höll med ena handen ett tändt vaxljus och med den andra ett Nb ve I anseende till galleriets smala beskaffenhet måste de gå en i sender, och denna långa rad vandrande ljus åstadkommo sedda på afstånd den mest pittoreska anblick. Snart utgrenade galleriet sig; den ena vägen förde till bråddjupet hvarest Hartmann dött, den andra följde en okänd riktning. Truppen borde således dela sig på samma vis, och halt gjordes för att öfverlägga derom; men knappt hade de stannat, innan ett sällsamt och svagt ehuru oupphörligt tilltagande buller hördes ifrån gången framför bråddjupet. Alla lyssnade uppmärksamt, det föreföll dem som det dofva brusandet af ett aflägset vattenfall. Hvarifrån kommer detta buller? sade Philip; ;nyss hörde jag ingenting dylikt. Hm! om det skulle båda en öfversvämning! återtog Chavigny; unda sonat... Nej, utropade Philip, det kan det icke vara... de här gångarna äro icke utsatta för öfversvämningar så som de hvilka ligga under Paris mellersta del. Ni måste likväl misstaga er, min herre, utropade en stenbrytare förskräckt, ty vattnet kommer i galopp hitåt.n Philip höjde sitt ljus för att kunna se längre fram, men innan han hunnit göra sig reda för någonting, Ööfversvämmade en oerhörd smutsvåg hela galleriet; inom några sekunder hade redan alla vatten öfver fotknölarne; vågen steg allt högre och högre. En panisk förskräckelse bemäktigade pig polisagenterna ock arbetarne.