— gy
Therese syntes ändtligen igenkänna Cha-
Det var ju ni. min herre, som framförde
denna förfärliga Menniskas helsning? Olyck-
Kgel 021 Hvarföre äfhörde jag erb.. utrö:
pade Kön med förvirrad blick och flämitande
UpJag vat endast en tvingad budbärare, min
fröken: för öfrigt kunde jag aldrig ana att ni
skulle upptaga dena budskiekning såsom ni
jorde; och nu är jag, vid Olympens alla
dår; förtviflad öfver hela) sakenysedan jag
sett att äfventyret ej utfallit enligt er ön-
skän: :
sTåla icke mera derom .;.- allt är förbi,
sade den unga flickan hastigt. Återstoden
äf mma dagar skall förflytå i ett kloster...
Möen kom nu, min herre, jag vill träffa
min far :
På stora landsvägen mötte de en delafpo-
lisagenterna, under, Salviens befäl; emellan
dem gick generalförpaktaren, hvilken, af oro
öfver Therese, qvarlemnat sin hustru i vag-
hen, för att sjelf ila emot den älskade dot-
tern. Då han nu träffade henne, hade hans
ädje inga gränser, och hån tryckte henne
g På gång gråtande i sina armar... den
unga flickan syntes känslolös för de faderliga
smekningarne.
1. sKom, skom min far., sade hon dystert,
allt är. slut! . ..
Med! dessa ioid-..drog hom-den stackars fi-
nancieren häftigt ned: sig, till vagnen,s utan
att märka huru han oupphörligt hemtade ef-
ter andan för att orka följa hennes snabba
steg. EL OTTR
JiPa Ckavigny såg fröken de Villeneuve un-
dör sin färs beskydd; gick han emot Salvienj
soörh nyfiket änderrättade sig om desistahän-
delserna, för att lemna honom Hartmamnns or:
der och genast låta besätta gången under
Pombe-Iösvire ; men Salvien Visade föga be-
låtenhet med den föreslagna planen.
-,Jag trör, vid Pegätåsn, sade han iroHiskt,
satt min värde medbroder i Apöllo behagar