undersäter.
Kejsar Nikolaus I.
DRAG UR HANS LEFNAD OCH REGERING ().
VIL
En blick på Finland under Nikolaus.
Det gifves Ijoppast något ämne, hvars of
fentliga behandlande i tryck i närvarande stun
är af den ömtåliga art för den svenska pres
sen, som Finland och de ryska kejsarnes sty
relse af detta land efter skilsmessan frå!
Sverge. Man må aldrig så mycket vinnlägg
sig om att endast utforska sanningen, mai
må aldrig så mycket bemöda sig att endas
troget återgifva denna, man må derjemte äfve
aldrig så mycket ledas af den renaste välvilj
för Finland och dess invånare, man kan änd
vara förvissad, att på andra sidan Östersjö!
sanningen skall förklaras för lögn och des
uttalande endast tillskrifvas de oädlaste be
vekelsegrunder.
Vi vilja icke här forska efter anledningarn;
till den ytterliga ömtålighet, som man på viss
håll i Finland röjer vid hvarje frisinnad be
traktelse af de finska förhållandena, som
Sverge offentligen anställes, ehuru vi visser
ligen äfven derom hafva erfarit ett och annat
Men förhållandet är nu en gång så; och de
gifves till och med aktningsvärda personer
som säga oss, att vi af undseende för denne
ömtålighet borde snart sagdt afhålla oss frår
att någonsin tala om Finland, eller att vi åt
minstone borde tala derom så litet gom möj-
ligt. Vi hafva icke kunnat öfvertyga oss, at
ett sådant förfarande vore det rätta. Sålänge
Sverge åtnjuter den tryckfrihet, som Finlanc
tyvärr under kejsar Nikolaus blifvit fullstän
digt beröfvadt, må det tillåtas svensken at
äfven anse det land, der hans förfäder utsåt
den första odlingens frön och under århundra:.
den kämpat blodiga strider mot Sverges och
Finlands gemensamma fiender, det land de
Franzen och Runeberg föddes och förherrli-
gade svenskt tungomål med det finska snil-
lets skönaste skapelser, såsom någonting
som är eller kan blifva föremål för mensklig
kunskap. Vi tro oss hvarken missbruka der
frihet vi i detta afseende lyckligtvis ega, elle:
göra ett helt och hållet onyttigt arbete, nä
vi vid behandlingen äfven af detta ämne fram.
för allt gifva sanningen sin rätt. Viskola dock
göra detta med all den skonsamhet för per-
sonliga förhållanden, som grannlagenheten
bjuder.
Kejsar Alexander hade, på det sätt vi sett,
för sin del stadfästat Finlands så kallade kon-
stitution, och ehuru obestämd och sväfvande
den författning var, som storfurstendömet så-
linda erhöll eller ansågs hafva erhållit, var
det likväl alltid en dyrbar, en ovärderlig skatt
i jemförelse med det träldomsok, hvarunder
det egentliga Ryssland suckade. Kejsaren
hade visserligen, sedan han vid landtdagen i
Borgå kungjorde denna stadfästelse, hvilket
icke hindrade honom att kort derefter fast-
ställa ett reglemente för Finlands nya rege-
ringskonselj, hvaruti ordet grundlagar eller
konstitution icke ens förekommer, icke någon-
sin vidare täckts samrhankalla ständerna.
Han hade ock utan ständernas medverkan både
förändrat lagar och stiftat nya, äfvensom bju-
dit och befallt uti åtskilliga andra ämnen, öf-
ver hvilka han enligt de af honom stadfä-
stade grundlagarne icke skulle hafva egt att
utån ständernas hörande förfoga. Men man
hade dock under hans lifstid åtminstone haft
hans löfte att bibehålla dessa författningar i
sin fulla kraft, om också detta löfte icke just
så noga hade blifvit hållet. Den svenska lag-
boken och den svenska lagskipningen hade
också i grunden blifvit bibehållna, styrelsen
hade hufvudsakligen fått föras af den rege-
ringskonselj, sedan 1816 kallad senat, hvars
ursprungliga ledamöter vid den första upp-
sättningen finnarne på landtdagen i Borgå hade
sjelfve fått föreslå och kejsaren fortfarande
hvart tredje år hade bekräftat i deras embe-
ten, och på det hela taget hade Alexanders
styrelse öfver Finland varit ett mildt rege-
mente, jemfördt med det som eljest plägat
utöfvas under czarernes spira.
Alexander hade emellertid icke gifvit något
löfte för sina efterkommande. Väl innehöll
1772 års regeringsform en försäkran af konung
Gustaf III både för sig och hans vefterkom-
mande, så födde som ofödde,, att efterlefva
densamma och följa dess bokstafliga innehåll.
och förenings- och säkerhetsakten af 1789
innehöll likaledes en förklaring af samme
konung, att den vore antagen för honom och
hans efterträdare på svenska tronen, med
tillägg af det orimliga stadgandet, att det al-
drig skall tillåtas någon proposition eller för-
sök göras till minsta ändring, uttydning eller
rättelse uti bokstafliga innehållet deraf. Och
en finsk författare, som skrifvit en liten bok
om Finlands statsförfattning, har varit nog
beskedlig att anse de ryske kejsarne, derige-
nom att de i allmänhet stadfästat hvad de
kallat Finlands grundlagar, utan att likväl
ens nämna dem; hafva tillika iklädt gig alla
de förbindelser, som enligt desamma ålågo
de svenske konungarne, och således äfven i
och med detsamma hafva stadfästat dem för
sig och sine efterkommande, så födde som