vilja inleda Sverge på samma bana som en obändig kung gjorde det 1808; och Sverge uthärdade likväl då, på egna krafter och med det obetydliga understöd England lemnade, mera än ett helt års oafbrutet fälttåg, på en gång emot Danmark och Ryssland, hvilket sednare då icke: var bekrigadt ifrån något annat håll, utan tvärtom i närmaste förbund med Frankrike, som ifrån Seeland äfven hotade med ett infall. öfver Skåne, för att bringa besluten i Erfurt i verkställighet, När man härtill lägger huru planlöst kriget fördes, hvilka brister af alla slag det hade att bekämpa, så måste man finna, att jemförelsen mellan krafterna då och nu obestridligen utfaller till det närvarandes fördel. För att gå ännu längre tillbaka vilja vi nämna Sverges anfall mot Ryssland på fyratiotalet, till sin utgång olyckligt derföre, att det till tidpunkten äfvensom till anfallskrafterna var lättsinnigt beräknadt och illa fördt samt derföre att det icke egde understöd från något håll. Om 1788 års krig emot Ryssland kan man säga detsamma, då tiden äfven då var illa vald, ty Ryssland var endast inveckladt i ett obetydligt krig emot Porten; den dåvarande stämningen i Frankrike lemnade icke hopp om något biträde, och England var icke heller krigiskt sinnadt emot Ryssland och understödde Sverge endast med fegert snack. Detta oaktadt förmådde Sverge, vida sämre krigsrustadt än det nu befinner sig, bestå under trenne skarpa fälttåg, och slutligen att genom ett segrande sjöslag, icke genom den så kallade stora örlogsflottan, hvilken likväl vid krigets början hade varit verkligt stor, utan genom den så kallade lilla, eller genom armåns flotta, som vid tillfället var stor, förvärfva sig en hederlig fred, utan att förlora det ringaste af sitt område. Artikeln H. menar, att Sverges klokhet bjuder att icke deltaga i det nu pågående kriget förr än detta har antagit sådana dimensioner, att Sverges fördelar blifva på dess utgång Dberoende. Huru vill man att dimensionerna skola kunna vidgas, då vi, likasom de öfriga makterna i Europa, blott bjuda på neutralitet, då stormakten Österrike, under krigsrustningar, som fullt svarat emot krigskostnaderna, då det under hågkomsten af czarväldets sednaste bandräckning synes för ett möjligen illa förstådt enskildt intresse hafva glömt Johan Sobieskis och dess polackars hjelp vid en ej mindre öfverhängande fara? Är det en omöjlighet att, om Skandinavien, om Norden, hvilken i den nu pågående europeiska frågan ligger denna närmast, i stället att söka ögonb!ickets skydd under neutralitetsförklaringar, hade rent uttalat den öfvertygelsen, att tidpunkten vore kommen att inom det europeiska statsförbundet åter upprätta Nordens, genom det adertonde århundradets svenska konungars illa beräknade politik och okloka tillställningar sjunkna anseende och vigt; — är det en omöjlighet, att om ett sådant språk varit fördt ifrån Norden, Tyskland kunnat kommit att allvarsammare lyssna till den nordanflägt, hvars rökt för några sekler tillbaka kallade det till känsla af sitt andliga värde och till äfskuddandet af sina bojor? Och månhe ej både Preussen och Österrike härigenom kunnat kommit att besluta sig till ett annat handlingssätt, då stora händelser ej sällan bafva utgått från smärre tilldragelser? Men vi veta ingenting. Det är hos oss blott regeringen och de tolf vise männen i hemliga utskottet, som fått del af de politiska förhandlingarne. Riksens Ständer hafva i underdånighet tackat för neutraliteten, men deraf följer icke att vi tro sköla, att de dertill haft någon grundad anledning; och vi erkänna oss höra till dem, som åtminstone till sådana frågor våga lämpa den svenska filosotens thes, att tro är detsamma som att icke tänka. Det har förekommit oss som en besynnerlig föreställning, om man ansett vestmakterna bordt anhålla om vår hjelp, då det ovedersägligen är vi som -behöfva deras. Vi känna ej underhandlingarne om neutraliteten, vi känna ej utur hvilka riktigt djupt tänkta svenska, eller rättare sagdt skandinaviska åsigter våra politiska förhållanden blifvit inför vestmakterna skildrade. Vi veta ej om de derifrån kunnat draga några beräkningar om vår. medverkan, eller om de blott bibringat dem medlidande, öfver vår vanmäktiga belägenhet. Vi återupprepa, att vi veta ingenting. Vi erkänna att svenska folket, på grund:af. sin statsförfattving, icke eger någon rättighet att. i afseende å den yttre politiken veta: någonting; men ännu står oss, Gudi lof; uti vår grundlag: qvar rättigheten att fritt yttra oss öfver föremål för mensklig forskning; och att vår tryckfrihetsförfattning har egenskap af grundlag. Vestmakternas uppoffringar för: den. stora europeiska frågan hafva -redan visat sig nära nog omätliga. Att de icke burit: större-frukter kan obetingadt tillskrifvas det öfriga Eu-, ropas förhalande: politik. vad Skandinavien i-vår tanka gerna hade kunnat erbjudit: vore ifrån. båda rikena. tillsammans, först :ochfrämst vårt lands; förträffliga läge som operationsbasis och som stödjeunkt, samt. dertill,50,000, man landttrupper jemte allt hvad af;kanonbåtar och.transport medel kan förefinnas. Artikeln bestriderAftonbladets Bats, att Sverges. ära: är för stor att mot.. kontraktsmessigt . utlofvad vinst göra, krige mn nt EEE ES RE RER RE genast utfördes... Medan Salomon Hartmann uppställde stenbrytarne och en del af polisagenterna. kring, Tombe-Issoire, (drog. Philip sjelf försorg om. att. en annan afdelning omgaf.