och af Gud vet huru många nykomlingar som fordra att nya roler skolg, anskaffas särskildt för dem, tills han slutligen är färdig att be dem allesammans draga ät fanders. En af den qvinliga personalen påstår att Didos rol mera anstär henne än en;hennes medtätlerska och anför som grund härför: min far har en bod, men din är endast arbetskarla;; Slutligen blir dock allt ordnadt. på. bästa vis, och våra. skädespelsre försvinna bakom kulisserna; . Men snart inträffa nyå förvecklingar: herrarne återkomma -blixtfulla från krogen, och damerna. låta vänta. på. sig, medan de ännu icke äro färdiga med sin toilett.. Andra åter plågas af ängslan och hota sufflören att sparka honom i huf: vudet, i fall han lemnar. dem i sticket. Den stackars impresario är. utnm sig; allt skall han sörja för; smink, kostymer etc. Ändtligen långt omsider äro alla färdiga, ridän går i höjden, och: Eneas träder upp. — Aldrig i mitt lif har jag sett någonting så roligt som detta sorgespel. Det var ingen vanlig par rodi, sådan som dem man hvarje afton får se på de små pariserteatrarne, utan det var en naiv öfverflytt: ning af högspräket till folkdislekten: Det var icke det bildade språket som gjorde sig lustigt öfver folk: språket; utan tvärtom det sedhare som roade sig på det förras bekostnad. Det komiska låg icke i textens omstöpning, utan i skädespelarnes fram; ställningssätt, hvilka togo sina roler helt allvar: samt: Italienarnehafva den förtjensten, att de respektera sin litteraturs och sin konsts mästerverk och öfver hufvud allt hvad som länder deras nation till ära; de anse icke rätt att muntra sig på bekostnad af de män som gjort dem heder. Vid de rörande scenerna i stycket blefvo dessa traskonstnärer, hvilka i stället för fjäderbuskar begagnade hästsvansar och; i stället för schärp repstumpar som voro knutna kring; lifvet, sjelfve verkligen och på fullt allvar rörda, ochj publiken fällde: heta tärar. Äfven denna var det intressani att observera; åskådarne hade nemligen på sätt och vis:sim rol de också. De förblefvo icke, såsom parisarne: (hvilka på en gång kritisera författaren, skådespelarne: och pjesen), sittande fastnaglade; på sina bänkar; utan de togo stormande anderi sjelfva handlingen, den de följde icke med förståndet; utan med bjertat; de brydde sig icke om något kri-: tiserande; de dömde blott öfver Dido, Eneas och; Jarbas, och upphäfdeglädjerop, icke emedan man; spelade väl, utan emedan det gick bra för den eller; den personen i stycket som till äfventyrs: vunnit deras intresse; de beledsagade representationen med ut-. rop. af glädje, förskräckelse, medlidande. Det var; alldeles. som; hade man haft framför sig antikens; chör..— Efter: den fromme Eneas afresa och drott-. ningens af: Chartago förbannelser föll det oss in att gå bort ock: tackssmt trycka handen på den förträff-. lige mannen som skänkt oss enså kunglig förlustelse., Ehuruväl vi icke voro födda och uppvuxna i palatset, kände vi dock temligen till dess irrgängar, och sedan; vi genomströfvat några katakomblika korridorer, an-: lände vi lyckligt till sjelfva scenen; Hr Philippoi Tacconi,, somv är. Piazza Navona-scenens på en gäng; direktör, teaterförfattare och: premieraktör, mottog oss i egen person. Vi sågo framför oss en liten blek,. mycket blond man, med tysk fysionomi och dröm-: mande blick, italiensk hållning och en mer än lofligt! bågformig rygg, ett naturfel som tjenar honom sjelf! till ett outtömligt ämne för hans humor; han förstår, som Polichinell, att draga fördel af sitt lyte. Medi den bjertligaste artighet helsade han oss, och då vil bädo honom berätta oss. sin teaters historia, bjöd hanj oss, för att kunna con amore uppfylla . vår begäran, in med sig; på en källare i grannskapet att tömma! ett. glas. — Hög ålder. Vid nyligen företegen folkräkning på Jutlånd har det befunnits, att i närheten af Aalborg, i Sönderholm socken, bor en gammal qvinna, som uppnätt den ovanliga åldern af 108 är. Hon har inalles haft fyra barn, 2 söner och 2 döttrar; af dessa är den äldsta en dotter, död för 5 är sedan vid 80 ärs älder; de andra tre. lefva! ännu vid 66, 63 och 61 ärs ålder samt äro allä friska och raska. Under förlidne stränga Februari satt den gamla qvinnan mest vid kakelugnen och stickade. på en strumpa; för öfrigt är hon ännu. rask och rörlig, det enda som synes något försvagadt är minnet.