som dessa herrar behaga påstå. Till sina betraktelser i detta ämne fogar Sigele en vidlyftig artikel med öfverskrift Nationaliteterna inför logiken, och hvilken artikel naturligtvis går ut på att Europa icke kan påräkna någon varaktig fred förrän man återupprättat de nationaliteter, som diplomaterna trampat i stoftet vid uppgörandet af sina traktater. Gazette de France söker göra sig reda för fredsförhoppningarne. Den anmärker med rätta att man icke bör argumentera emot dessa förhoppningar på grund deraf att krig och krigsrustningar fortfara, fastän de utveckla sig i större skala än någonsin. Häri har Gazette rätt, om man får sätta tro till den kända satsen si vis pacem para bellum. Denna tidning söker för öfrigt att göra sig reda för opinionens omstämning till tro på freden; den anmärker, att föranstaltandet af en kongress, d. v. s. en församling af kloka, lugnt pröfvande män, midt under krigets fasgo:, utgör alltid en källa till fredliga förhoppringar, och den tillägger att man uti de militära operationerna förnimmer, om icke ett uppskof, åtminstone en overksamhet, som synes ha sin grund uti dessa samma förhoppningar. Charivari gör sina broderier på det hela och drifver med alla. Sådan visar sig för närvarande den franska pressens ställning till den stora frågan, som utgör föremål för allas uppmärksamhet och betraktelser. Frågar man de offentliga tidningarne, eller frågar man de enskilda opinionerna hvad de veta om den punkt, som det framför allt är af intresse att få upplyst, nemligen om ställningen och tilldragelserna vid Wienerkonferenserna, så gifva de offentliga tidningarne det svar ni redan känner, och de enskilda opinionerna svara såsom de allmänna tidningarne, de ena som de andra (majoriteten bland dem nemligen) säga, att man i Wien blifvit ense om de två första garantipunkterna, men att man ännu icke kommit till den tredje (den vigtigaste). En liten minoritet vill icke ens medgifva att den andra garantien blifvit bifallen. Emellertid äro meningarne i Eönidon, Paris och Wien ense om denna allmänna fras: det går nog för sig. För min enskilda del har äfven jag från Wien mottagit ett det går nog för sig.n I afvaktan på att det skall gå bättre fortfar kejserliga gardet att aftåga till Krim, och så väl å ena som andra sidan om Kanalen upptäckas inga fakta som tala för fred. Man sysselsätter sig icke längre med deras mäjestäters affesa till Orienten. Man har sednast låtit dem resa till Wien. För närvarande står man fäst vid att låta dem fara till London. När allt kommer omkring skall det kanske visa sig att alla haft rätt. Vi ha ed smöäla lif uti de legislativa regionerna. Vigtiga och betydelsefulla lagförslag hafva diskuterats eller diskuteras: dotationslagen, rekryteringslagen, en lag som bemyndigar staden Paris att upplåna 60 millioner för Rivoligatans fullbordande, rödjandet af stadshusåts omgifningar och Strassburgergatans framförande till Seinen. Som ni ser, är detta inga småsaker. Rekryteringslagen har mött opposition. Den har blifvit anfallen af en vältalig och skarp stämma, hr de Montalemberts. Det faller. af sig sjelf att man hört honom med uppmärksamhet. Bland alla talare jag hört under min lefnad är han i min tanka den mest fulländade talaren. Att icke höra honom med uppmärksamhet, isynnerhet att afbryta honom, skulle för öfrigt vara att göra honom den bästa tjenst i verlden. Jag har varit i tillfälle öfvertyga mig derom isynnerhet uti våra republikanska församlingar. Hr de Montalembert får i sådana fall så ypperliga ingifvelser, en så hänförande bitterhet, att han, såsom en god kristen, hvilket han är, bör tacka himlen för allt knot och alla afbrott. Hans anfall har i öfrigt varit upphöjdt såsom alltid och egnadt att väcka allvarlig eftertanka. Hans erinran, att legohärar blomstrade isynnerhet under romerska väldets förfall, skall säkerligen icke förgätas lika snart som talarens ord förklinga. De 60 millioner, som man vill bemyndiga staden Paris att upplåna, utgöra ett så rundeligt tal, att det gör alla kommentarier öfverflödiga. Det väcker häpnad hos mera än en lagstiftare. I afseende på utgifter ha icke alla dessa herrar ännu lyckats förvärfva det storartade nåpoleonistiska åskådningssättet, och der finnes flera bland dem som till trots för de stereotypa fraserna, att Paris är Frankrikes hufvud, Frankrikes hjerta, Frankrikes själ, synas benägna att hysa den farhågan att Paris också är Frankrikes ruin; men statsekonomer med mera omfattande vyer gifva dem i tidningarne det besked, att de låta sig ledas af en trångsinnad afundsjuka. Huru kan man väl begära att något lagstiftarehufvud skall kunna motstå ett dylikt argument? De 60 millionerna skola gå igenom likasom allt det öfriga. A propos opposition, så säges något likartadt äfven ha låtit förspörja sig på ett annat område, nemligen på den nyligen till pro fessor i latinska poesien vid collge de France utnämnde hr de S:t Beuves föreläsningar. Till följd, sannolikt, af sin sysselsättning i Monitören, uti hvilken han var medarbetare, hade hr de S:t Beuve temligen länge dröjt att intaga sin latinska lärostol, hvilket föranledde en akademikus af mina vänner att yttra: xman måste väl gifva honom tid att lära sig latin? Hr de S:t Beuve, som utan tvifvel-trodde sig. ha lärt nog latin eller ansåg öfverflödigt att lära någon, visade sig likväl slutligen och blef i tvenne på hvarandra följande föreläsningar uthvisslad.Polisbetjeningen har blandat sig i saken. Förhållandet har väckt uppmärksamhet, emedan-man deri å ungdomens sida sett något annat än en litterär protest: Hvad jag här anfört utgör det hufvudsakliga af dagens politiska krönika. A. H. —AH — K. kommerskollegium meddelar, . att. i provinsen Guipuzcoa i Spanien tvenne nya fyrar blifvit inrättade, den ena på berget Igueldo, vid San Sebastians hamn, ech den andra på Cap La Hignuera. — K. gcneraltullstyrelsan har under den 4 dennes till kammarskrifvare vid hamnbevakningskontoret i Göteborg utnämt e. 0. kammarskrifvaren C.