som dessa herrar behaga påstå. Till sina be-
traktelser i detta ämne fogar Sigele en vid-
lyftig artikel med öfverskrift Nationaliteterna
inför logiken, och hvilken artikel naturligtvis
går ut på att Europa icke kan påräkna någon
varaktig fred förrän man återupprättat de na-
tionaliteter, som diplomaterna trampat i stof-
tet vid uppgörandet af sina traktater.
Gazette de France söker göra sig reda för
fredsförhoppningarne. Den anmärker med
rätta att man icke bör argumentera emot
dessa förhoppningar på grund deraf att krig
och krigsrustningar fortfara, fastän de ut-
veckla sig i större skala än någonsin. Häri
har Gazette rätt, om man får sätta tro till
den kända satsen si vis pacem para bellum.
Denna tidning söker för öfrigt att göra sig
reda för opinionens omstämning till tro på
freden; den anmärker, att föranstaltandet af
en kongress, d. v. s. en församling af kloka,
lugnt pröfvande män, midt under krigets fa-
sgo:, utgör alltid en källa till fredliga förhopp-
ringar, och den tillägger att man uti de mi-
litära operationerna förnimmer, om icke ett
uppskof, åtminstone en overksamhet, som sy-
nes ha sin grund uti dessa samma förhopp-
ningar. Charivari gör sina broderier på det
hela och drifver med alla. Sådan visar sig
för närvarande den franska pressens ställning
till den stora frågan, som utgör föremål för
allas uppmärksamhet och betraktelser.
Frågar man de offentliga tidningarne, eller
frågar man de enskilda opinionerna hvad de
veta om den punkt, som det framför allt är
af intresse att få upplyst, nemligen om ställ-
ningen och tilldragelserna vid Wienerkonfe-
renserna, så gifva de offentliga tidningarne
det svar ni redan känner, och de enskilda
opinionerna svara såsom de allmänna tidnin-
garne, de ena som de andra (majoriteten
bland dem nemligen) säga, att man i Wien
blifvit ense om de två första garantipunkterna,
men att man ännu icke kommit till den tre-
dje (den vigtigaste). En liten minoritet vill
icke ens medgifva att den andra garantien
blifvit bifallen. Emellertid äro meningarne i
Eönidon, Paris och Wien ense om denna all-
männa fras: det går nog för sig. För min
enskilda del har äfven jag från Wien mot-
tagit ett det går nog för sig.n
I afvaktan på att det skall gå bättre fort-
far kejserliga gardet att aftåga till Krim, och
så väl å ena som andra sidan om Kanalen
upptäckas inga fakta som tala för fred.
Man sysselsätter sig icke längre med deras
mäjestäters affesa till Orienten. Man har sed-
nast låtit dem resa till Wien. För närva-
rande står man fäst vid att låta dem fara till
London. När allt kommer omkring skall det
kanske visa sig att alla haft rätt.
Vi ha ed smöäla lif uti de legislativa regio-
nerna. Vigtiga och betydelsefulla lagförslag
hafva diskuterats eller diskuteras: dotations-
lagen, rekryteringslagen, en lag som bemyn-
digar staden Paris att upplåna 60 millioner
för Rivoligatans fullbordande, rödjandet af
stadshusåts omgifningar och Strassburgerga-
tans framförande till Seinen. Som ni ser, är
detta inga småsaker. Rekryteringslagen har
mött opposition. Den har blifvit anfallen af
en vältalig och skarp stämma, hr de Monta-
lemberts. Det faller. af sig sjelf att man
hört honom med uppmärksamhet. Bland alla
talare jag hört under min lefnad är han i min
tanka den mest fulländade talaren. Att icke
höra honom med uppmärksamhet, isynnerhet
att afbryta honom, skulle för öfrigt vara att
göra honom den bästa tjenst i verlden. Jag har
varit i tillfälle öfvertyga mig derom isynner-
het uti våra republikanska församlingar. Hr
de Montalembert får i sådana fall så ypper-
liga ingifvelser, en så hänförande bitterhet,
att han, såsom en god kristen, hvilket han
är, bör tacka himlen för allt knot och alla
afbrott. Hans anfall har i öfrigt varit upp-
höjdt såsom alltid och egnadt att väcka all-
varlig eftertanka. Hans erinran, att legohärar
blomstrade isynnerhet under romerska väldets
förfall, skall säkerligen icke förgätas lika
snart som talarens ord förklinga.
De 60 millioner, som man vill bemyndiga
staden Paris att upplåna, utgöra ett så runde-
ligt tal, att det gör alla kommentarier öfver-
flödiga. Det väcker häpnad hos mera än en
lagstiftare. I afseende på utgifter ha icke alla
dessa herrar ännu lyckats förvärfva det stor-
artade nåpoleonistiska åskådningssättet, och
der finnes flera bland dem som till trots för
de stereotypa fraserna, att Paris är Frankrikes
hufvud, Frankrikes hjerta, Frankrikes själ, synas
benägna att hysa den farhågan att Paris också
är Frankrikes ruin; men statsekonomer med
mera omfattande vyer gifva dem i tidningarne
det besked, att de låta sig ledas af en trång-
sinnad afundsjuka. Huru kan man väl be-
gära att något lagstiftarehufvud skall kunna
motstå ett dylikt argument? De 60 millio-
nerna skola gå igenom likasom allt det öfriga.
A propos opposition, så säges något lik-
artadt äfven ha låtit förspörja sig på ett annat
område, nemligen på den nyligen till pro
fessor i latinska poesien vid collge de France
utnämnde hr de S:t Beuves föreläsningar. Till
följd, sannolikt, af sin sysselsättning i Mo-
nitören, uti hvilken han var medarbetare, hade
hr de S:t Beuve temligen länge dröjt att in-
taga sin latinska lärostol, hvilket föranledde
en akademikus af mina vänner att yttra: xman
måste väl gifva honom tid att lära sig latin?
Hr de S:t Beuve, som utan tvifvel-trodde sig.
ha lärt nog latin eller ansåg öfverflödigt att
lära någon, visade sig likväl slutligen och
blef i tvenne på hvarandra följande föreläs-
ningar uthvisslad.- Polisbetjeningen har blandat
sig i saken. Förhållandet har väckt upp-
märksamhet, emedan-man deri å ungdomens
sida sett något annat än en litterär protest:
Hvad jag här anfört utgör det hufvudsak-
liga af dagens politiska krönika. A. H.
—AH
— K. kommerskollegium meddelar, . att. i
provinsen Guipuzcoa i Spanien tvenne nya fyrar blif-
vit inrättade, den ena på berget Igueldo, vid San
Sebastians hamn, ech den andra på Cap La Hignuera.
— K. gcneraltullstyrelsan har under den 4
dennes till kammarskrifvare vid hamnbevakningskonto-
ret i Göteborg utnämt e. 0. kammarskrifvaren C.