gefär två lieues från Morly. Under en jagt
hade kungen händelsevis fått se den vackra
Lucile, då knappast 16 år, samt ögonblickli-
gen förälskat sig i henne. Genast sattes de
afskyvärdaste agenter i rörelse för att bedraga
den arma oskyldiga flickan; uppgiften var ej
svår: en gammal dum gumma och ett obe-
tänksamt barn äro lätt narrade i fint utlagda
snaror. För öfrigt var Ludvig vid denna tid-
punkt ung, våcker och snillrik; Lucile an-
såg honom. för en fattig officer, med hvilken
ett giftermål vore lätt möjligt. Hon insåg
först hela vidden af sitt fel den dag då för-
föraren, vid hennes uppmaningar att ändtligen
uppfylla sina löften, sorgligt svarade: Jag är
kungen.,
Allt detta var utförligt förklaradt genom hand-
lingarne i skrinet, och intet tvifvel kucde upp-
stå öfver de skamliga intriger hvilka föror-
sakat den arma Luciles fall. Derfanns dess-
utom en mängd korta men passionerade bref,
skrifna af kungens egen hand och underteck-
nade med det namn han gifvit sig inför
Lucile. Flera bref af Lebel, och några andra
af kungens handtlangare, bevisade tydligt Lud-
vigg brottslighet och det skamhga giftermål
hvilket deraf blifvit en följd.
Philip stod tankfull, med handen hvilande
på de kringströdda papperen, och några tårar
tillrade långsamt utför hans bleka kinder.
Jag visste väl,, sade han med smärta, att
bon ännu skulle vara värdig min vördnad och
min ömhet! Huru hade hon, så ung och
O5Ky1dig, kunnat reda sig ur dessa afskyvärda
nät ?
Efter ett ögonblicks tystnad aftorkade han
sina ögon och fortsatte skrinets undersökning.
Ibland de andra papperen upptäckte han
nu ändtligen: också det förseglade testamen-
tet, hvilket vi redan omtalat. Han bröt an-
tsfullt sigillet och läste följande bref