STOCKZOLM, den 7 April
. Från insändaren i tisdagsbladet hafva vi
anyo mottagit en artikel, för hvilken vi icke
velat vägra plats, ehuru vi måste allvarligen
seservera oss mot de hårda ord han ej drar
i betänkande att begagna mot regeringen, äf-
wen förutsatt att neutralitetens upprätthållande
munder alla omständigheter från början varit
hennes afgjorda önskan. Hvilken regering
önskar ej att kunna förfoga öfver så stora
:anslag som möjligt, isynnerhet för militär-
väsendet, och att vår regering begagnade sig
af de särdeles lämpliga tidsförhållandena för
att begära dem, får väl ej läggas henne allt
ör mycket till last? Vi kunna ej tala om
löftesbrott när aldrig något löfte eller någon
garanti varit gifven. Har regeringen utfästat
:sig att begagna det förhöjda mindre krediti-
wet till ett krig mot Ryssland, eller hafva
kronans rådgifvare fällt något enda uttryck,
hvaraf en sådan slutsats angående dess afsig-
ter med någon bestämdhet kunde dragas? Har
ej tvärtom riksdagens majoritet med fullt och
oinskränkt bifall kastat millionerna i regerin-
gens händer såsom ett entusiastiskt förtroende-
votum? Huru var det i sjelfva borgarestån-
det, der, trots protesterna från en betydlig
minoritet, de ledande krafterna med den mest
flödande vältalighet, med rörande appeller
till firande af försoningsfester, med retori-
kens alla hjelpmedel, sköto på och hjelpte
till att skaffa regeringen det nya kreditivet
utan alla förbehåll, och med imponerande be-
visning ådagalade att neutraliteten måste för-
svaras mot hvilkendera sidan som helst?
Skulle regeringen ej ta emot med fulla hän-
der hvad riksdagen, och särdeles det eljest
så njugga borgarståndet, med fulla händer
äflades att gifva henne, och ej med särdeles till-
fredsställelse tillgodogöra sig tacksägelser och
andra sanktioner för sin neutralitetspölitik?
Detta hvad angår regeringens förmenta för-
bindelser, — -som aldrig äro gifnas Vi kunna
derföre icke heller så strängt som insändaren
bedöma regeringen, om hon önskat att ett
ögonblick före fredsunderhandlingarnes afslu-
tande kraftigt hos nationen inskärpa- den öf-
vertygelsen att, i fall freden icke vinnes, det
är för Sverge bäst att vara ifrån allsam-
mans! Hade Sverge förleden; sommar slutit
sig till. vestmakterna, då hade dess röst möj-
ligtvis och sannolikt haft en bestämmande vigt
för hela krigets förande. Men sedan dess
hafva de allierade regeringarne ej skött affä-
rerna alltför lysande, och deras anordningar
hafva hittills på ett afgörande sätt tillintetgjort
frukterna af deras armåers lysande tapperhet.
Det torde ännu ej vara slut på de tragiska
sagorna från Sebastopol, och sjelfva Napoleon
torde inom sig ej så alldeles ogerna se att
han kän få fred snart sagdt till hvad pris som
helst. Endast långsamt och gradvis hafva de
i diplomatiens hemligheter oinvigde kunnat
komma till en sådan insigt, men för regerin-
garnes vidsträcktare blick och bättre under-
rättade agenter, torde den saken hafva varit
klar för längesedan. Man kan också med
skäl fråga sig, med hvad rätt Europa kun-
nat hoppas på Rysslands allvarsamma föröd-
mjukande under sitt närvarande styrelsesy-
stem, som just i ozarväldet har sitt kraftiga-
ste stöd och sjelfva sin lifsprincip. Men vi
vilja ej uppehålla oss längre vid dessa frågor
eller nu försöka deras besvarande, utan lemna,
efter våra skyldiga reservationer, ordet åt vår
insändare:
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Då tit. ansett den i tisdagsbladet införda
insända artikeln angående Sverges ställning
till vestmakterna m. m. värd den uppmärk-
samhet, att tit. till svar derå egnat en gan-
ska utförlig och ledande uppsats för sistl.
torsdag, torde det tillåtas insändaren att yttra
ännu några ord i detta vigtiga ämne.
Således vill insändaren erkänna att sedan
han erfarit den stora belåtenhet som i officiella
bladet — hvilket han vanligen icke läser och
ej heller läst, då han nedskref sin uppsats —
blifvit yttrad med Svenska Tidningens ifråga-
varande art kel, ja, de loford som der egnats
åt dennas politik, ett stort stöd fallit undan
för insändarens säkert af den stora mängden
läsare i Svea land delade förhoppning, att
en dylik för svenska öron både missljudande
och förhatlig opinionsyttring tillkommit utan
högvederbörlig inspiration, och endast utgjorde .
ett uttryck af önskningarne och föreställnings-
sätten hos det ringhaltiga partiet här i lan-
det, som underhåller Sv. Tidningen, samt
detta partis bemödanden att, kosta hvad det
vill, undvika en brytning med absolutismens
förlofvade land Ryssland. Han ser sig såle-
des, ehuru med verklig sorg, nödsakad an-
taga, hvad hans svenska hjerta i det längsta
velat betvifla, eller att vår regering önskar
att, under hvilka förhållanden som helst, bibe-
hålla neutraliteten, och att för att bemantla
denna afsigt Sv. Tidningen blifvit auktoriserad
att så mycket som möjligt nedsätta våra mi-
litära krafter.
Det var då en sådan politik, som skulle
utgöra belöningen för dea snart sagdt entu-
siastiska beredvillighet, hvarmed Rikets Stän-
der vid den förflutna riksdagen slösade mil-
lioner på regeringen för att ordna vårt för-
svarsväsende och rusta till ett krig i europeisk
och ändå mer i svensk anda? Detta skulle
då ha varit ordet till gåtan i den häftiga stri-
den om tillökningen af det mindre kreditivet
och orsaken hvarför man så envist motsatte
sig att genom någon offentlig antydning från
tegeringens sida gifva en pledge för Sverges
Ulifvande politik i kampen mot Östern? De
försäkringar, som enskildt i nåder lemnades
åt ledamöter i borgareståndet angående den