PARIS KATAKOMBER ). Af BLIE BERTHET. Efter ny tvekan återtog Mådard med qväfd st: Ett . vilkorl pJaså; ni vill först föreskrifva mig vilkor? Nå, det är rättvist! Hvad önskar ni?p Ni . .. söka Therese.n Ja Gudbevars! Men hvar?o Ni är Lussans vän ... Ja, men om Lussan ieke sjelf vet hvar fröken de Villeneuve finns?... Lika godt, förutsatt att jag lyckas upptäcka henne, hvad skall jag då göra? Säga henne gå... tre dagar härefter... klockan 9. .aftonen ... Dödsträdet... inte långt från Barriere Saint Jacques . .-. jag väntar hennel Det var fan till uppdrag min bästa vän . . . jag vill visst inte förolämpa er, men betänk, det är en väl uppfostrad, en dygdig ung dam, till på köpet enda dottern till en mililionär . . Nå om fröken de Villeneuve mankerade ert möte, hvad skall då hända? Stora olyckor,, svarade hålornas son; ingenting . . . hejda mig... en del af Paris... ruiner . . . familjer begrafna under gruset... öfverallt tårar . . . blod ... öfverallt snyftningar . . . skrik... min far som de dödat... hämnad!... Chavigny hade ej längre lust att skratta; Mådard talade med denna blinda entusiasm, hvilken vanligtvis alstrar stora handlingar eller stora brott. Hans lefnadssätt, misantropiska vanor och inplantade hämdkänslor ännu mera uppeldade af tystnaden, ensamheten och mörkret, hade säkert inverkat på hans förstånd; förstö) Be A. B. n:o 80—41, 43,44, 46, 47, 49—59, 62—66, 68 och 71—79.