PARIS KATAKOMBER ).
Af BLIE BERTHET.
Efter ny tvekan återtog Mådard med qväfd
st:
Ett . vilkorl
pJaså; ni vill först föreskrifva mig vilkor?
Nå, det är rättvist! Hvad önskar ni?p
Ni . .. söka Therese.n
Ja Gudbevars! Men hvar?o
Ni är Lussans vän ...
Ja, men om Lussan ieke sjelf vet hvar
fröken de Villeneuve finns?... Lika godt,
förutsatt att jag lyckas upptäcka henne, hvad
skall jag då göra?
Säga henne gå... tre dagar härefter...
klockan 9. .- aftonen ... Dödsträdet... inte
långt från Barriere Saint Jacques . .-. jag vän-
tar hennel
Det var fan till uppdrag min bästa vän . . .
jag vill visst inte förolämpa er, men betänk,
det är en väl uppfostrad, en dygdig ung dam,
till på köpet enda dottern till en mililionär . .
Nå om fröken de Villeneuve mankerade ert
möte, hvad skall då hända?
Stora olyckor,, svarade hålornas son; in-
genting . . . hejda mig... en del af Paris...
ruiner . . . familjer begrafna under gruset...
öfverallt tårar . . . blod ... öfverallt snyftnin-
gar . . . skrik... min far som de dödat...
hämnad!...
Chavigny hade ej längre lust att skratta; Må-
dard talade med denna blinda entusiasm, hvilken
vanligtvis alstrar stora handlingar eller stora
brott. Hans lefnadssätt, misantropiska vanor
och inplantade hämdkänslor ännu mera upp-
eldade af tystnaden, ensamheten och mörkret,
hade säkert inverkat på hans förstånd; förstö-
) Be A. B. n:o 80—41, 43,44, 46, 47, 49—59,
62—66, 68 och 71—79.