att de båda grefvarne Adlerberg, far och
sön, intaga en plats som kejsarens mest för-
trogna rådgifvare; dernäst att två andra adju-
tanter, Patkul och Merder, som åtnjuta hans
synnerliga bevägenhet, härstamma från Öster-
sjöprovinserna. Furst Menschikoffs återkal-
lande och utnämningen af Osten-Sacken, Li-
ders, Berg och Ridiger äro icke heller egnade
att beröfva gammalryssarne deras öfvertygelse
att kejsar Alexander II hyser sådana tyska ten-
denser, som de lägga honom till last, hvartill
ännu slutligen kommer, att de personer, som
äro skickade till de olika hofven för att anmäla
hans tronbestigning, alla äro af tysk härkomst,
t. ex. generalerna Liewen, Grinewald, Bud-
berg och grefve Nesselrodes son. Denna för-
kärlek för det tyska partiet väcker allvar-
samma klagomål. Man tror i allmänhet uti
Europa, att sjelfherrskaren har den oinskränk-
taste makt i sitt rike; men detta är en stor
villfarelse. Kejsaren är mera beroende af
adeln än man tror, och nödgas inrymma den
ett stort inflytande på regeringen. Den stör-
sta svårigheten för honom ligger just i att
veta huru han skall fördela sina gunstbevis
mellan det slaviska och det tyska partiet,
utan att gifva någondera orsak till missnöje,
då det varit en ständig och oafbruten strid
emellan dem alltsedan Peter den stores tid.
Uvar gång ett nytt tronombyte sker, göra
dessa båda rivaliserande partier de mest för-
tviflade ansträngningar för att höja sitt partis
inflytande öfver det andra partiets, och de
strida härom på lif och död. Under Katharina
II var ryska partiet i största ynnest, men un-
danträngdes af tyskarne under Alexander I,
och det till den grad, att man berättar huru-
ledes general Yermoloff en gång sade till
denne kejsare, som tillät honom att utbedja
sig en nåd: Gör mig till tysk! Kejsar Ni-
kolaus förstod med mycken skicklighet att
hålla jemvigten, så att han lutade till hvar-
ken det ena eller det andra partiet, utan med
sin jernhand höll dem begge i tygeln. Månne
hans efterträdare är i stånd att göra detsam-
ma? Det är en fråga som inom lång tid skall
blifva afgjord, men bör emellertid icke undgå
vår uppmärksamhet, då den måhända skall
hafva stort intiytande på kraften och varak-
tigheten i det nuvarande kriget.n