det språk, som hans angenter i Frankfurt förde. På samma gång hade hr Drouin de PTHhuys ett lifligt samspråk med hr v. Hatzfeldt i Paris. Hr v. Manteuffel svarade med att desavouera de propositioner som skulle blifvit gjorda från Preussens sida och derigenom äfven mer eller mindre indirekt hr v. Bismark och den preussiska militärfulimäktigen general Reitzenstein. Man påstår att under det muntliga samtalet hr v. Mauteuffel skall ha yttrat: jag rar uttalat mig i ett cirkulär af den 8 Mars till mina agenter. Det är långt ifrån mig att vilja företaga någonting mot vestmakterna, 0. 8. V. Hr Drouin de VHuys och de Moustiers reklamationer hade emellert d inträffat midt under den förnyade neutralitetsifver, som blifvit en följd af kejsar Nikolai död. Man blef mycket uppretad vid hofvet öfver hvad man kaliade Frankrikes opåkallade inblandning i tyska angelägenheter, liksom om en stat, med hvilken man var på väg — åtminstone har man sjelf sagt det — att ingå en allians, icke skulle ha rätt att söka få reda på sin blifvande allierades krigiska planer! Emellertid redigerades nu en not, inspirerad af det ultraryska partiet, hvilken gick ut på att beklaga sig öfver Frankrikes språk och protestera mot hvarje främmande makts inblandning i förbundsdagsförhandlingarne. Hr v. Manteuffel mottog denna not och gjorde af densamma en förtrolig d pesch till hr v. Hatzfeldt, daterad den 2 Mars men icke expedierad förr än den 7. Detta dokument meddelades tillika med ett cirkulär deu 8 Mars åt Preussens agenter i Tyskland. Den första afdelningen af detta cirkulär resumerar, ehuru med några förmildringar, den förtroliga depeschen af den 2 Mars (hvars innehåll meddelades i gårdagens n:r af Aftonbladet efter Times). Den sednare desavouerar de preussiska propos:tionerna vid förbundsdagen, hvarom de österrikiska cirkulärerna talat. Det är utan tvifvel om denna sednare del som hr v. Manteuffel talat med vestmakternas sändebud, emedan han lade mindre vigt på den förra. öiplomaterna redigerade sina rapporter under intrycket af detta saratal, och detta har gifvit anledningen till Monitörens tillkännagifvande, enligt hvilket hr v. Bismark skulle ha blifvit desavouerad och till och med erhållit förebråelser af sin regering. För öfrigt befinner sig detta tillkännagifvande endast uti den icke-officiella afdelningen af Monitören under rubrik af korrespondens från Frankurt. -äDenna uppgift i Moniören upprörde emellertid i hög grad den preussiska regeringen, som fann sig föranlåten atttaga sin förbundsdagsfullmäktig i försvar. Knappt hade telegrafen lemnat underrättelse derom innan cirkuläret af den 8 Mars offentliggjordes i en tidning uti Berlin. På samma gång gaf Preuss. Corr. en dementi åt Monitörens yttrande och förklarade att hr v. Bismark hvarken blifvit desavouerad eller erhållit förebråelser, och att Preussen endast hade gifvit dementi åt de propositioner man hade velat tillägga detsamma. . I detta ögonblick har nu Österrike offentliggjort de dokumenter för hvilka jag redogjorde i början af detta bref. Man finne: deraf att hr v. Bismark blifvit desavouerad åtminstone uti sina personliga intentioner och i afseende på den åtminstone i förtrolig form gifna förklaringen att Preussen kunde komma att betrakta förbundsfästningarnes armerande såsom en följd af förbundsbeslutet d. 8 Febr. Sådan är denna affär, som under förflutna veckan sysselsatt uppmärksamheten i Tyskland. Jag har talat vidlyftigare derom, emedan dessa förhållanden bidraga att kasta ett ljus öfver den närvarande verkliga situationen. Jag nämnde, att jemte denna diplomatiska händelse en parlamentarisk äfven tagit uppmärksamheten i anspråk. Det är diskussionen i andra kammaren den 21 och 22 Mars öfver förlängningen af den utomordentliga kreditbevillningen. Det var fråga om den icke använda delen af de trettio millioner thaler, som sistlidne: år voterades under intrycket af det protokoll, som i April 1854 undertecknades af regeringen. Fem millioner ha blifvit använda, och regeringen begärde bemyndigande att utan begränsning få använda de återstående 25 millionerna. Komiten föreslog en adress till konungen, hvari uttalades en total fördömelse öfver ministårens yttre politik. Den föreslog äfven att afslå bevillningen. Jag visade i mitt bref af den 24 Febr. att detta förslag icke utgick från den liberala majoriteten i komiten, utan af en samverkan mellan yttersta högern och venstern. Den sednare ville icke begränsa krediten till det löpande året 1855, i enlighet med det amendement som den liberala cen-. tern uppställde. Kammaren förkastade adressen och antog kreditbevillningen, men endast för de återstående 9 månaderna af det löpande året, hvilket i alla fall var ett stort nederlag för regeringen. Diskussionen var så godt som ingen. Herr v. Manteuffel gaf inga upplysningar. Herr von Gerlach yttrade, att Preussen vore det mest ryska land i Tyskland och att preussiska folket i czaren hade förlorat en fader! Herr Wagener, en annan afrussomanerna, sade att czaren varit den tyska sjelfständighetens bålverk, och att denna sjelfständighet genom hans död vore hotad. På venstra sidan saknades beklagligen hr v. Vincke, som till följd af en familjhändelse lemnat Berlin. Emellertid saknades icke energiska protester. — Provinsen Preussens deputerade protesterade energiskt mot hr v. Gerlachs påstående att i denna provins skulle finnas några sympatier för Ryssland, och en af dessa dess KARNA RANKAR EE SIA RES Tkr RONNE vore. det roligare att jollra grannlåter med