det språk, som hans angenter i Frankfurt
förde. På samma gång hade hr Drouin de
PTHhuys ett lifligt samspråk med hr v. Hatz-
feldt i Paris. Hr v. Manteuffel svarade med
att desavouera de propositioner som skulle
blifvit gjorda från Preussens sida och deri-
genom äfven mer eller mindre indirekt hr v.
Bismark och den preussiska militärfulimäk-
tigen general Reitzenstein. Man påstår att
under det muntliga samtalet hr v. Mauteuf-
fel skall ha yttrat: jag rar uttalat mig i ett
cirkulär af den 8 Mars till mina agenter.
Det är långt ifrån mig att vilja företaga nå-
gonting mot vestmakterna, 0. 8. V.
Hr Drouin de VHuys och de Moustiers re-
klamationer hade emellert d inträffat midt un-
der den förnyade neutralitetsifver, som blifvit
en följd af kejsar Nikolai död. Man blef
mycket uppretad vid hofvet öfver hvad man
kaliade Frankrikes opåkallade inblandning i
tyska angelägenheter, liksom om en stat, med
hvilken man var på väg — åtminstone har
man sjelf sagt det — att ingå en allians,
icke skulle ha rätt att söka få reda på sin
blifvande allierades krigiska planer! Emel-
lertid redigerades nu en not, inspirerad af
det ultraryska partiet, hvilken gick ut på att
beklaga sig öfver Frankrikes språk och prote-
stera mot hvarje främmande makts inbland-
ning i förbundsdagsförhandlingarne. Hr v.
Manteuffel mottog denna not och gjorde af
densamma en förtrolig d pesch till hr v. Hatz-
feldt, daterad den 2 Mars men icke expedi-
erad förr än den 7.
Detta dokument meddelades tillika med ett
cirkulär deu 8 Mars åt Preussens agenter i
Tyskland. Den första afdelningen af detta
cirkulär resumerar, ehuru med några förmil-
dringar, den förtroliga depeschen af den 2
Mars (hvars innehåll meddelades i gårdagens
n:r af Aftonbladet efter Times). Den sed-
nare desavouerar de preussiska propos:tio-
nerna vid förbundsdagen, hvarom de österri-
kiska cirkulärerna talat. Det är utan tvifvel
om denna sednare del som hr v. Manteuffel
talat med vestmakternas sändebud, emedan
han lade mindre vigt på den förra. öiplo-
materna redigerade sina rapporter under in-
trycket af detta saratal, och detta har gifvit
anledningen till Monitörens tillkännagifvande,
enligt hvilket hr v. Bismark skulle ha blif-
vit desavouerad och till och med erhållit fö-
rebråelser af sin regering. För öfrigt befinner
sig detta tillkännagifvande endast uti den
icke-officiella afdelningen af Monitören under
rubrik af korrespondens från Frankurt.
-äDenna uppgift i Moniören upprörde emel-
lertid i hög grad den preussiska regeringen,
som fann sig föranlåten atttaga sin förbunds-
dagsfullmäktig i försvar. Knappt hade tele-
grafen lemnat underrättelse derom innan cir-
kuläret af den 8 Mars offentliggjordes i en
tidning uti Berlin. På samma gång gaf
Preuss. Corr. en dementi åt Monitörens ytt-
rande och förklarade att hr v. Bismark hvar-
ken blifvit desavouerad eller erhållit förebrå-
elser, och att Preussen endast hade gifvit de-
menti åt de propositioner man hade velat til-
lägga detsamma. .
I detta ögonblick har nu Österrike offent-
liggjort de dokumenter för hvilka jag redo-
gjorde i början af detta bref. Man finne:
deraf att hr v. Bismark blifvit desavouerad
åtminstone uti sina personliga intentioner och
i afseende på den åtminstone i förtrolig form
gifna förklaringen att Preussen kunde komma
att betrakta förbundsfästningarnes armerande
såsom en följd af förbundsbeslutet d. 8 Febr.
Sådan är denna affär, som under förflutna
veckan sysselsatt uppmärksamheten i Tysk-
land. Jag har talat vidlyftigare derom, eme-
dan dessa förhållanden bidraga att kasta ett
ljus öfver den närvarande verkliga situatio-
nen.
Jag nämnde, att jemte denna diplomatiska
händelse en parlamentarisk äfven tagit upp-
märksamheten i anspråk. Det är diskussio-
nen i andra kammaren den 21 och 22 Mars
öfver förlängningen af den utomordentliga
kreditbevillningen. Det var fråga om den
icke använda delen af de trettio millioner
thaler, som sistlidne: år voterades under in-
trycket af det protokoll, som i April 1854
undertecknades af regeringen. Fem millioner
ha blifvit använda, och regeringen begärde be-
myndigande att utan begränsning få använda
de återstående 25 millionerna. Komiten före-
slog en adress till konungen, hvari uttalades
en total fördömelse öfver ministårens yttre
politik. Den föreslog äfven att afslå bevill-
ningen. Jag visade i mitt bref af den 24
Febr. att detta förslag icke utgick från den
liberala majoriteten i komiten, utan af en
samverkan mellan yttersta högern och ven-
stern. Den sednare ville icke begränsa kre-
diten till det löpande året 1855, i enlighet
med det amendement som den liberala cen-.
tern uppställde.
Kammaren förkastade adressen och antog
kreditbevillningen, men endast för de åter-
stående 9 månaderna af det löpande året,
hvilket i alla fall var ett stort nederlag för
regeringen. Diskussionen var så godt som
ingen. Herr v. Manteuffel gaf inga upplys-
ningar. Herr von Gerlach yttrade, att Preus-
sen vore det mest ryska land i Tyskland och
att preussiska folket i czaren hade förlorat
en fader! Herr Wagener, en annan afrusso-
manerna, sade att czaren varit den tyska
sjelfständighetens bålverk, och att denna sjelf-
ständighet genom hans död vore hotad. På
venstra sidan saknades beklagligen hr v. Vincke,
som till följd af en familjhändelse lemnat
Berlin. Emellertid saknades icke energiska
protester. — Provinsen Preussens deputerade
protesterade energiskt mot hr v. Gerlachs på-
stående att i denna provins skulle finnas några
sympatier för Ryssland, och en af dessa de-
ss KARNA RANKAR EE
SIA RES Tkr RONNE
vore. det roligare att jollra grannlåter med