de särskilda förmynderskapens ålder, eller skall denna
företrädesrätt bestämmas i mån af de särskilda tider,
då förmynderskapen blifvitn åt förmyndaren upp-
dragae?r
I denna fråga voro meningarne delade inom
så väl härvarande afdelning som de afdelnin-
ar, hvilka till bestyrelsen härstädes insändt
siha yttranden. Några förmente, att då 17
kap: 8 handelsbaiken icke bestämmer någon
ordning till företräde emellan särskilda omyn-
diges medel, ehvad förmyndaren den ena el-
ler andra dylika befattningen förr eller xed-
nare börjat: utöfva, dessa medel, der fråga
allenast dem emellan uppstår, borde utgå med
enahanda förmånsrätt. . Denna mening stödde
sig dels på domar i Svea hofrätt, dels på en
K. M:ts dom den 28 Januari 1830. De testa
åter Ansågö att då I7 kap. 8 8 händelsbalken
inhehölle, .att med förmånsrätt bör utgå bar-
naarf hos föräldrar eller förmyndare samt
skuld tif! kronan eller fräilsemanh för uppbörd;
patt-hos up bördsmån, hv:lken sedermera blif
svit förmyndare, ege kronan eller frälseman
sförmån till det som å uppbörden brister, men
om han var förmyndare förr än han blef upp-
sbördsman, hafve barnagods företräde, samt
sätt i händelse någon har inteckning i hans
fasta gods innan han blef förmyndare, sådan
fördringsegare njute sin inteckning till godo,
af dessa stadganden måste följa, att ifall den,
hvilken fått sig. flera förmynderskap anförtröd-
da; -under tiden tillträdt uppbördsmannabefatt-
ning, deri han åsamkat sig brist, eller ock låtit
inteckna sin fasta Egendom; förmånsrätt för det
äldre förmynderskapet eger rum framför ej mindre
tppbörden eller den intecknade skulden, än
det; efter dem, betalningsrätt egande yngre för-
mynderskapet; och då vid sådant förhållande,
lagens mening ej kan antagas vara, att när
tvist är endast de särskilte myndlingarne embl-
lan, förmynderskapets ålder icke skall hafva
någon inflytelse, utan således det äldres hö-
gre eller lägre betalningsrätt bero af den till
fälligheten, huruvida; innan det yngre tillträd-
des, uppbördsmannabefattning eller inteckning
mellankommit; borde ock den myndling ega
företrädesrätt, för hvilken gäldenären först blef
förmyndare; hvartill kunde läggas att när för-
myndaremedel utgjorde likasom en tyst in-
teckning i förmyndarens egendom, dennas
gällande: kraft väl borde; likasom den öppna
inteckningen, beräknas från den tid då den
tillkom. Till stöd för denna mening åbero-
ee en annan K. M:ts dom af den 27 Juni
Den andra frågan:
Om eller i hvad män 4 kap. Jordabalken och;K.
förordnisgen den 9 Nov. 1844, angående inteckning
af afhandlingar om jord avse: vara till verksåm-
het inskränkta genom K. förordniogen den 13 Juli
1853 (angående vissa ändringar i 1827 års förordning
om hemmansklyfomg och jordafsöadring)?
föranledde en ganska skarp kritik af 1853
ås K. förordning och de både statsekono-
miskt olyckliga och till stör osäkerhet i
egande- och besittningsrätt af mindre hem-
mansdelar eller jordafsöndringar ledande före-
skrifterna i denna författning, hvars upphäf-
vande vore i flera hänseenden önskligt. Så
länge den i oförändradt skick qvarstode; an-
sågs den likväl såsom af konungen med ri-
kåts ständer besluten, ovilkorligen inskränka
den i allmän lag förut stadgade rätt att vinna
lagfart för lagligen förvörfvade mindre hem-
mansdelar eller inteckhing för afsöndrade lä-
genheter.
Tredje frågan:
sär afbandling om fastighetsfåvg af allenast en
man jemte en qvinna eller ock af två qvionor betitt-
nad, inför lag giltig P
ixSamtlige de ledamöter som yttrade sig voro
ense derom att, enligt 17 kap. 10 Rätte-
ångsbalken, qvinna, så gift som ogift, vore
fika vittresgill som man.
Fjerde frågan:
Har borgenär, som försummat tt uti gäldenärs
konkurs sin fordran bevaka, dymedelst förlorat all
talån i afseende på sammö fordrans utbekommande,
eller skall stdan borgenär anses hafya genom bevak-
ningens försummande förlorat rättighet ällenast att
sin fordran ur de afträdda tillgångarne utfå?
besvarades allmänt efter den åsigt, att den
borgenär, som, oaktadt han blifvit af gäldenär
Ga EN 2 I 3. je
uppgifven och i era ig ordnivg kallad, för-
summat att sin fördrat i konkursen bevaka,
vore densämma qvitt, för hvilken mening syn-
nerligast det skäl talade, att då gäldenär vore
skyldig att med hvad han framdeles kunde
ärfva eller förvärfvå ersätta den brist som i
de bevakade fordringarne uppstode, bevak-
ningen följaktligen icke grundlade rätt endast
till de afträdda tillgångarne, utan äfven till
de fråmtila, hvarföre det skulle väsentligen
förnärma deras rätt, som bevakat fordringar,
derest de, som sidan bevakning underlåtit,
skulle kunna, efter konkursen, tillgripa den
egendom, gäldenären sedermera då förvärfvat,
till förfång för dem, som genom laga bevak-
ning sin rätt förvarat.
Sista frågan:
Har inteckning freträdesrätt uti böpeskilling för
utmätt och försåld fastighet, då inteckningen blifvit
sökt efter utmä HögeaT
gaf anledning till en ganska liflig diskus-
gion, deri de flestas mening svårligen kunde
utrönas. Några voro af den tanken; att då erhål-
len utmätning vore en borgenär tillerkänd rätt
till omedelbar betalning utur en. viss egendom,
en sådan rätt-icke kunde rubbäs derigenoin att
ei ånfän fofdringsegåre sedermeta uti samma
egendom sökte säkerhet genom inteckning;
hvarföre ock 30 i konkurslagen uttryckli-
n stadgat borgenärs Tätt till betalning? utur
Etmätt segondöm, ng ifvit satt i dlmönt
förvar eller under utmätningsmännens ög
ling. Deremot yrkade andra den sats, att
utmätning vore en åtgärd :som icke för sin
giltigbet behöfde i rättens protokoll antecknas
mnh anm frrdanelkuill inla kärla kö ga Öra.